De svenska soldaterna behandlades som parias när de kom hem.

finska inbördeskriget Den svenska brigaden i Helsingfors
finska inbördeskriget
Den svenska brigaden i Helsingfors

 ”Vår troppchef låg intill mig, han fick en kula i huvudet. Jag och en kamrat refvo sönder våra skjortor och förbundo honom med, ty några första förband hade vi ej. Medan vi höllo på med detta, fick den kamrat som hjälpte mig en kula i magen så döden följde med detsamma. Under tiden jag förband XX dog äfven han. Hjärnan rann ut.”

”Vår troppchef låg intill mig, han fick en kula i huvudet. Jag och en kamrat refvo sönder våra skjortor och förbundo honom med, ty några första förband hade vi ej. Medan vi höllo på med detta, fick den kamrat som hjälpte mig en kula i magen så döden följde med detsamma. Under tiden jag förband XX dog äfven han. Hjärnan rann ut.”

Så skrev en svensk soldat i ett brev från fronten i det krig som skulle vara i fyra månader och kräva 37 000 människors liv. Henrik Saxenius har läst hundratals brev som frivilliga skrev hem till Sverige, där deras liv i skyttegravarna beskrivs.

Jag stötte på breven under min universitetsutbildning till arkivarie. Det var korrespondens mellan soldaterna och deras anhöriga, men också brevväxlingar med journalister.

Breven väckte hans intresse av två skäl.

Det ena var att källmaterialet dittills inte fått så stor uppmärksamhet. Det andra var att korrespondensen fördjupade motivbilden till varför svenska krafter fann det så viktigt att delta, berättar Henrik Saxenius.

Mellan 1000 och 1500 svenska soldater, varav de flesta var organiserade i den så kallade Svenska Brigaden, begav sig till Finland. Enligt Henrik Saxenius såg de kriget som ett ”frihetskrig”, där Sverige hade en skuld att betala till Finland som tidigare varit ”vår blodiga sköld” gentemot fienden Ryssland.

64 svenskar stupade, och genom det ansåg många att skulden var betald och att Sverige bidragit till att ”rädda Finland”.

För att skriva sin bok har han lusläst tusentals utgåvor av ett 70-tal dagstidningar från mars till juni 1918. Läst massor av böcker, hängt oräkneliga timmar i gamla arkiv.

Vad får vi i din bok, som vi inte kan läsa i andra böcker i samma ämne?

En kartläggning över 1500 namn, där man får veta till exempel hemort, deras positioner i den finska vita armén och vilka fronter de befann sig vid. Här finns bland annat ett dussintal namn från Nyköping, Oxelösund, Gnesta och Trosa, som läsaren får veta mer om.

Och mer?

En del av vår dolda historia, där svenska brigadsoldater ur arbetarklassen blev behandlade som parias efter inbördeskriget. De hade ju deltagit på den borgerliga, vita sidan, och straffades hårt vid återkomsten till Sverige. Många drabbades av allvarliga trakasserier och blev uteslutna ur den sociala gemenskapen.

Vad har varit roligast i arbetet med boken?

 När man får pusselbitarna att passa ihop. Till exempel när man lyckas klura ut vem som har skrivit ett visst brev, och hur det passar in i den verklighet som gällde. Det har varit ett riktigt detektivarbete.

…och värst?

När man trott att man varit varit klar med något, och plötsligt upptäcker ett fel som tar en massa tid att rätta till


SN papperstidningen 2013-12-06 hela sidan 26

Fakta för inbördeskriget. 37 000 döda Pågick 27 januari – 15 Maj 1918 De röda bestod av kommunister och socialdemokrater. De vita bestod mestadels av bönder, många av dessa från Österbotten. Båda parter begick krigsbrott, vilka bland annat bestod av att döda civila. Det var de röda som började när de var som mest framgångsrika i början av kriget, då de tillsammans med ryska soldater, dödade civila i södra Finland. De vitas krigsbrott bestod mestadels av att man efter kriget höll så många i fångläger, där många dog av sjukdomar eller avrättades efter summariska rättegångar.  Cirka 20 000 röda beräknas ha dött i fånglägren. Jag vill inte vara mer exakt i det jag skriver, då mina kunskaper om detta är tämligen ytliga, och den stora kunskapen i ämnet finns i Finland och hos forskare som Henrik Saxenius, som är den som är upphovet till artikeln enligt ovan.

Den store finske författaren Väinö Linna har skrivit en trilogi som heter ”Under Polstjärnan” där han följer en finsk småbonde och hans familj från slutet av 1800-talet fram till efter andra världskriget. Han är också författaren till den realistiska krigsromanen ”Okänd soldat” som har en viss beröring med hans trilogi, då en av plutoncheferna, den kulsprutepluton man mest följer i ”Okänd Soldat”, var från familjen Koskinen, tror jag de hette. Dessa böcker fann jag läsbara 20 år gammal, när jag bodde inneboende hos ett finlandssvenskt par under mitt sista år på tekniska gymnasiet som fanns i Södertälje. De fanns alla i parets bokhyllor. Jag tror jag skulle finna böckerna läsvärda än. Så de som är intresserade kan nog låna böckerna på ett välsorterat bibliotek, eller kanske vilket bibliotek som helst. Jag tror att dessa böcker är rätt så tidlösa. Det finska inbördeskriget beskrivs ganska ingående i trilogin.

Kommentera