Nu har Johan Hakkelius skrivit en så bra artikel i Affärsvärlden igen, att jag inte kan undanhålla den för våra läsare som inte har tillgång till tidningen Affärsvärlden. Den står inte i det nyaste numret, som jag nyss plockat in från postlådan, efter att jag bjudit mina skickliga oljetanksdemonterare på kaffe, utan i förra veckans utgåva nr 41.
Jag är svag för kenyaner. Det är något med dem som påminner om amerikaner från mellanvästern: pragmatism och idealism, framåtanda och gudsfruktan. Det är förstås inte mer än sex år sedan kenyanerna senast hängav sig åt stamkrig, inklusive ett beklagligt bruk av den vassa pangan, men titta på kongressen i Washington DC och påstå sedan att det skulle skilja kenyaner nämnvärt från amerikaner. Kenyanerna har just valt en president som är son till en tidigare president och som världen helst skulle vilja ställa inför rätta.
Verkar det inte lite bekant, det också?
Kenyaner tvingas ibland vara amerikaner. De är Afrikas storebror, om man bortser från Sydafrika som är på väg ännu längre söderut i riktning mot oreda och sönderfall. När skäggiga galenpannor i Kenyas närhet får för sig att 600-talets Arabien var människans höjdpunkt och att det bästa sättet att ta sig tillbaka dit är att tejpa sprängdeg på kroppen och stena barhuvade kvinnor, är det Kenya som får gripa in. Det gör landet till ett intressant resmål för den nya klassen charterterrorister, på jakt efter sina utlovade 72 jungfrur. Därav al-Shababs massaker på obeväpnade civila i Westgategallerian.
Korruption, aids och den afrikanska kontinentens tidvis sorglösa förhållningssätt till rättsstaten skänker viss exotism till Kenya, men likheterna med USA är ändå slående.
Därför infinner sig frågan om vi nu möjligen kan se fram emot en växande antikenyanism inom den kultiverade vänstern. Den har ju en osviklig förmåga att fokusera på bisaken i varje huvudsak. Jag är medveten om att det finns komplikationer. Det koloniala arvet, till exempel. Ett sådant arv lider i och för sig USA av också, men där räknas det inte. Möjligen är det ett problem att ordet antikenyanism intill förväxling liknar antikeynesianism, men det kan antagligen övervinnas nu när DN:s Peter Wolodarski är Sveriges mest uttalade keynesian.
Så, vad tror ni? Bokar någon en sal i ABF-huset just i detta ögonblick, i syfte att samla styrkorna mot den kenyanska imperialismen?
Det borde finnas en del att säga om den här fixeringen vid islamistiska terrorister som Kenya fastnat i. Ni vet vad vänstern brukar säga: statistiken visar att helt andra grupper är mycket farligare än islamisterna. al-Qaida fick visserligen sitt internationella genombrott med ambassadbombningen i Nairobi 1998 och sedan dess har vi, för att nämna några islamistiska initiativ, haft elfte september 2001, Balibombningarna 2002, Madridbombningen 2004, bombningarna i Londons tunnelbana 2005, terrorattacken i Bombay 2008, Bostonbombningen i år och ett antal mer eller mindre framgångsrika frifräsare, som franske Mohammed Merah, vars specialitet var judiska barn, och vår egen Taimour Abdulwahab. Och så de dagliga morden i Pakistan, Afghanistan, Syrien och andra skärseldar.
Men om vi bortser från huvudsaken, finns det inte ett drag av islamofobi i den kenyanska retoriken? Är inte Kenyas militära engagemang mot al-Shabab i Somalia oproportionerligt? Skulle man inte kunna säga att Kenya, genom sin aggressiva utrikespolitik, själva bär ansvaret för massakern i Westgate?
Där har ni några intressanta frågeställningar som borde kunna sysselsätta vänsterns spjutspetsar under flera seminariekvällar på ABF. Detta apropå den senaste veckans rapportering om ”Djiboutisvenskarna”, de två svenska medborgare som åkte till Somalia för att slåss för just al-Shabab och nu sitter häktade i USA. Erfarenheten har tydligen varit obehaglig för dem. Hade de varit skickligare kunde de å andra sidan ha kvalificerat sig för erfarenheten att skjuta prick på barn och shoppare i Westgate.
Gissa vad som upprör svensk vänster mest. Huvudsak eller bisak.
PS.
Perverst
Det finns goda skäl att försvara en riktig rättsprocess, även för terrormisstänkta. Exemplen på personer som gjorts laglösa utan rättegång och utan att ens ha fått ta del av anklagelserna är alltför många. Men den som bevisligen lämnar Sverige för att ansluta sig till en terrororganisation, väl medveten om vad det innebär, bör inte bli föremål för översvallande sympatier. Det är perverst.
Johan Hakelius håller i den här krönikan en hög fart, och behandlar mycket av det som hänt den senaste tiden. Mest handlar det dock om Westgate köpcentra i Kenya, kenyanerna, antikenyanism inom den svenska kultiverade vänstern och den förvirrande likheten mellan antikenyanism och antikeynesianism, men där kan DN: s Peter Wolodarski göra storverk då han är Sveriges mest uttalade keynesianist.
Detta bör då också leda till nya ABF-kurser för vänstern i keynesianismens grunder. Och på så vis glömmer dessa att ”Djiboutisvenskarna” fortfarande är fängslade i USA. Ja jag tror nog att du lyckas följa med i de snabba vändningarna, i en lysande krönika om den svenska vänsterns dilemma, som enligt Johan är att de sätter bisaken före huvudsaken. Det är mycket som behandlas på denna fem minuters läsning. Och att döma av hur krönikan tagits emot av läsarna, så har vi här en av väldigt många läst artikel. Så jag bugar och tackar de 486 som hittills läst min publicering av Johan Hakelius Krönika. Detta gick snabbt, så framtiden kan ha mer i sitt sköte.
Du behöver inte bemöta inlägget, du kan bejaka det Lena99.
Är tyvärr inte tillräckligt kunnig för att bemöta artikeln, har endast (vita) bekanta från Sydafrika både från engelsk som holländsk börd som nu befinner sig i väst, för dem var det skillnad mellan liv och död. Hur de (vita) som har stannat kvar har det då de inte har något alternativ, är något som västvärlden borde skämmas för, de går ett grymt öde tillmötes.
Även de vita som har flytt Zimbabwe, för i många fall till Mozambique börjar även de att hysa farhågor om sin framtid. (Dessa byggde infrastruktur, bondgårdar, kliniker och skolor för sina lantarbetare, allt är förlorat inte bara för grundarna utan i högsta grad för lantarbetarna idag.)
Fundera på hur har de ”svarta” som kommer till väst det, fruktar de att bli slaktade nej givetvis inte, då vi är civiliserade.