Det är Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg som på dagens ledarsida i tidningen erkänner att debatten om flyktingpolitiken är intellektuellt ohederlig och att det är dags att erkänna det.

Dahlberg skriver också att integrationsminister Erik Ullenhag ljuger när han säger att Sverige ska vara att land som ger fristad åt människor som ha det svårt, Ullenhag hyllade beslutet att ge syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Han beskrev inkännande krigets fasor och förklarade med stigande patos att det handlar om vilket slags Sverige vi vill vara: ”Vill vi vara ett Sverige som ger människor en fristad eller inte?”

Vad Ullenhag och ingen annan berättade är att det inte finns något legalt sätt att söka det där permanenta uppehållstillståndet som Myten viftar med, såvida man inte är anhörig till någon som redan har tagit sig hit illegalt.

Sverige har inga som helst planer på att utfärda visum till människor som man misstänker kommer att söka asyl här. Det spelar ingen roll om de så har våldtagits, torterats eller sett sin pappa dödas. Är de flyktingar så är dörren till Sverige stängd.

Den humanism som Ullenhag talar så vackert om bygger därför nästan uteslutande på människosmuggling. Det är bara de människor som tas hit av den organiserade brottsligheten via livsfarliga vägar, och därmed lyckas sätta sin fot på svensk mark, som ska få stanna här.

Alla världens flyktingar som har asylskäl har rätt till uppehållstillstånd här. Men nästan ingen har rätt att komma hit och utöva den rätten och de människosmugglare som ändå gör det möjligt för flyktingar att komma in i Fort Europa kastar vi i fängelse.

Ingen påtalar det uppenbara: Om Sverige som enda land i Europa beviljar PUT till alla syrier samtidigt som vi håller den legala vägen hit stängd så är det att be om människosmuggling.

En hög jurist med insyn i den organiserade brottsligheten kallar det ett ”häpnadsväckande naivt beslut” när vi talas vid. Sverige kommer nu att aktivt göda dessa kriminella nätverk.

Det vore välgörande med lite intellektuell hederlighet i debatten. Om man verkligen anser att Sverige ska vara en fristad för syriska flyktingar bör man i konsekvensens namn kräva legala möjligheter för dessa nödställda människor att ta sig hit.

Det finns inget som hindrar Sverige från att utfärda humanitära visum till de människor som köar utanför våra ambassader och vi kan flyga Herkulesplan till regionen för att hjälpa människor ut ur flyktinglägrens djupa misär.

Ändå är det väldigt få i debatten, om någon, som föreslår detta. Det talas i vaga ordalag om att öka de legala möjligheterna att ta sig till EU och Sverige, men ingen preciserar vad hon eller han menar.

Troligen beror det på att man någonstans inser innebörden av ett sådant ställningstagande. Om Sverige som enda EU-land skulle sträcka ut en hjälpande hand under den syriska flyktingkatastrofen öppnar vi teoretiskt möjligheten för två miljoner människor att ta den chansen.

Rent moraliskt kan man ändå argumentera för att vi borde öppna gränserna. Det är en form av nationell egoism att förvägra förtvivlade flyktingar rätten att söka asyl på laglig väg. Varför ska vi som råkar ha turen att vara födda här neka människor som råkar ha oturen att vara födda någon annanstans rätten till ett liv här?

Det är en moraliskt föredömlig hållning på många sätt. Men det är ytterligt få som är beredda att ta konsekvenserna av det resonemanget. Visionen om Sverige som en öppen fristad för människor på flykt går inte att förena med välfärdsstaten.

Om Sverige vill göra en extraordinär insats för de syriska flyktingarna hade det varit bättre att kraftigt öka antalet kvotflyktingar. Då hade vi hjälpt de människor som FN betraktar som allra mest utsatta och vi hade gjort det utan att ge ett öre till flyktingsmugglarna. Dessutom hade vi vetat hur många människor som kommer hit och kunnat ordna ett bra mottagande för dem.

Sverige ska självfallet föra en generös flyktingpolitik, men vi kan inte göra det på ett sätt som avviker radikalt från resten av Europa.

-Pettersson håller i stort med Anna Dahlberg, kvotflyktingar och andra är välkomna enligt internationella överenskommelser, men då ska bördorna fördelas jämt över hela EU och USA, men bäst är naturligtvis att hjälpa de miljoner som behöver hjälp på plats.

Givetvis har Expressen en ursäkt på löpet i morgon – förlåt alla alternativa medier, vi hade fel och ni rätt. Tack för det Anna, för att du lyssnat på oss ”rasister”.

Hela krönikan HÄR.