En uppföljning till Petterssons artikel Sverige räcker till för alla .

Jan Scherman, f d aktiv i FNLs Göteborgsavdelning och TV4, har tillsammans med fekaliepressen, presenterat uppropet Mångfald är styrka.

Ett betydande antal företrädare för politik, näringsliv, idrott och kultur har undertecknat detta och vem är den första undertecknaren om inte – Erik Ullenhag, av vissa kallad Bagdad-Bob. Bland undertecknarna återfinns också en annan person som på grund av samma tunnelseende, brukar ges samma öknamn.

Uppropet är fyllt av en mängd negativt värdeladdade ord som: farlig främlingsfientlig vind, obehaglig vind, trakasserier, fördomar, högljudda, fördomsfulla diskriminerande, starkt obehag, kategoriserar och skuldbelägger människor, historiens spår förskräcker … och som sägs används i den så kallade ”främlingsfientliga” debatten. Där ges en beskrivning av historiska in- och utvandringar som inte företer några som helst likheter med vad som försiggår i dag. Flosklerna staplas i högar ovanpå varandra, blandas med halvsanningar och lögner och man skulle därför kunna dra slutsatsen att uppropet är formulerat av nämnde Ullenhag. Felöversättningen av begreppet ”allas lika värde” ingår naturligtvis. Av uppropet framgår också att Sverige är en humanitär stormakt, fastän i lite andra ordalag än de som Carl Bildt använde när han myntade begreppet.

Stackars finnar, norrmän, danskar, islänningar, ja för övrigt alla andra europeiska nationaliteter som likt oss, inte är ”humanitära stormakter” men ”humanitära pygméstater” som inte har öppnad dörrarna på vid gavel. Skillnaden består antagligen bara i att de saknar Migrationsverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och naturligtvis Yminghetshornet, Pengaträdet och galten Särimner som endast finns i Sverige.

Ytterst få svenskar är fientliga till främlingar som inte är kriminella, inte parasiterar på samhället och som ”uppför sig som folk”. Fientlighet till sådana som inte gör det är ett nedärvt (genetiskt betingat – har några genusteoretiker hört talas om detta?) beteende som utgör en evolutionär försvarsmekanism som lyckligtvis inte några som helst upprop kan ändra på.

Vad är det som säger att dessa undertecknare skulle ha den ”allena saliggörande” synen på svensk invandringspolitik? De har antagligen själva isolerat sig i etniska enklaver och har inte som majoriteten av den arbetande befolkningen drabbats av det ohejdade multikulturella experimentets numera allt mer oroväckande baksidor.

Det framgår inte av uppropet, men de 494 mer eller mindre välkända personerna som har skrivit på, har antagligen blivit tillfrågade. I åsiktskonformismens och åsiktsdiktaturens Sverige vet ju alla att den person som inte ställer upp på bekräftandet att Sverige är en humanitär stormakt och så skall förbli, kommer att hängas ut och hudflängas i nämnda tidningar och kanske också av TV4. Ett ganska färskt exempel på detta är pianisten Jan Gunnarsson som under Norrbottens-Kurirens och NSDs kampanj ”Ett Norrbotten för alla”, inte svarade som man skall svara. Eller för att citera biskop Brask: ”därtill nödd och tvungen”.

Det beskrivna uppropet är ett lömskt sätt att bedriva propaganda och som de avdöda DDR-kommunisterna skulle ha varit imponerade av om de hade levat nu. Varför anstränger sig inte politiker och massmedia för att framlägga fakta och inte tyckande om följderna av svensk invandringspolitik, så att svenska folket får bilda sig en uppfattning? Det görs av våra Skandinaviska grannar, men så är också situationen annorlunda i dessa länder, ja t o m radikalt annorlunda. Skillnaden är väl den att de inte har stormaktsambitioner eller vill stå på prispallen i Moralmästerskapet. Ett uttryck som är myntat av Karl-Olov Arnstberg, en av författarna till den utmärkta och faktaredovisande boken ”Invandring och mörkläggning”.

Undra om de framgångsrika japanerna ansluter sig till påståendet i rubriken?