Under den troskyldiga perioden av Sveriges omvandling till så kallat mångkulturellt samhälle gällde runt om på landets tidningsredaktioner en oskriven men sträng pressetisk regel: När du skriver om brott, nämn aldrig – antyd inte ens – att det är en invandrare som begått det även om det är så det ligger till.

Ända fram till 1990-talet efterlevdes denna regel tämligen obrottsligt. Det enda uppseendeväckande undantaget jag minns var ett tv-program av Jan Guillou som visade att ”zigenare”, som de då fortfarande kallades, stal mer än andra. Dokumentären blev hårt kritiserad eftersom den ansågs stryka fördomar medhårs.

Jan Guillou försvarade sig med att ställa den intrikata frågan: Får sanningen inte omtalas ifall den bekräftar förutfattade meningar?

-Pettersson ser att denna artikel är från den 4 april år 2000, vilken jävla rasisttidning Aftonbladet var på den tiden…nästan som en blogg nära er.