STURUP. Deras son misshandlades så svårt att han under flera veckors tid låg nersövd. Och mitt i allt riskerade han att vräkas från sin lägenhet på grund av obetalda hyror. – Det här har varit en kamp som jag inte önskar någon annan att gå igenom, säger styvmamman Charlott.

Ingemar och Charlott har precis fått veta att deras överklagande till förvaltningsrätten i Malmö avslagits. Hyrorna de under sommaren fått betala för att rädda sin sons lägenhet, som i normala fall betalas av socialtjänsten i Skurup, får de inte tillbaka en krona för.

– Men det handlar inte om pengarna, det handlar om hur vi allihop blivit behandlade. Socialen i Skurup anser att det är helt okej att låta en person bli vräkt från sin bostad och få sina saker slängda, samtidigt som han ligger nersövd med livshotande skador. Det är ju inte riktigt klokt, säger Charlott.

Det var lördagen den 11 maj i år som livet tog en helt ny vändning för de två Malmöborna. Via ett telefonsamtal fick de veta att sonen hittats svårt misshandlad på en gata i centrala Skurup kvällen före. Tillståndet var mycket allvarligt och på grund av en svår svullnad i huvudet hölls han nersövd.

– Det var fruktansvärt. Man vet inte riktigt hur man ska reagera. Allt bara stannar när man får ett sådant besked, säger pappan Ingemar. Vad som hänt och vem som gett sig på sonen var det ingen som visste. En polisutredning med ett stort antal vittnesförhör drog igång, men ingen gärningsman stod att finna.

– Och på något sätt var det inte viktigt heller. Vi ville bara att han skulle överleva och bli bra igen, säger Charlott. Sonen, som diagnosticerats med koncentrationssvårigheter och ADHD, lever sedan flera år tillbaka på stöd från socialen i Skurup. Härifrån får han bland annat bidrag till att betala hyrorna för enrummaren i Skurup.

– Med anledning av detta ringde jag socialen direkt på måndagen och berättade hur läget såg ut, säger Charlott. På onsdagen hörde samma handläggare av sig och meddelade att sonens hyror var obetalda. Problemet var också att han inte ansökt om stöd för varken april eller maj månad. Och eftersom skulder inte betalas av socialen tog kommunen därmed handen från ärendet.

– Hade han kunnat ta kontakt med dem hade det säkert gått att lösa, vilket det gjort flera gånger förr. Men nu låg han ju för Guds skull i respirator och kämpade för sitt liv. Han hade ingen som helst möjlighet att reda ut det här, säger Charlott, som menar att ett undantag borde ha gjorts.

– Han hade inte ansökt om stöd i tid, han hade gjort fel, inget snack om saken. Men i ett sådant här läge tycker vi att handläggarna borde vara mänskliga och se till omständigheterna.

Kravet på hyrorna hade redan hunnit gå till inkasso och med hänvisning till sekretessen i ärendet kunde inte socialen höra av sig till hyresvärden för att förklara läget.

– Så i deras värld fanns alltså inget att göra, det var bara att låta honom åka ut, säger Charlott.

Vid det laget hade föräldrarna under lång tid påpekat att sonen borde få bättre stöd från kommunen, åtminstone för att klara sådana saker som biståndsansökningar, tandläkartider, möten och så vidare.

– Han redde inte ut den sortens åtaganden, det stod ju helt klart. Sedan hamnar han till slut i en situation där det blir allvar, där han riskerar att vräkas, och då vänder socialen honom ryggen totalt, säger Charlott.

– För varför fortsätta betala hans hyror om han ändå inte överlevde. Ungefär så resonerade socialen. Nu krävde de ett intyg på hur lång tid det skulle ta innan han kunde använda sin bostad, men det ville ingen läkare skriva. Ingen visste ju om han skulle återhämta sig, säger Charlott.

Men efter sex veckor, när sonen till slut väcktes ur sömnen, mådde han otroligt nog bättre än någon vågat hoppas på. Inledningsvis förlamad i vänstra sidan av kroppen, men med en kämparanda få förunnade.

– Han tillfrisknade oerhört fort och kunde snart börja gå och röra sig igen. Då ändrade sig socialen också och började betala hyrorna, berättar Ingemar.

Trots att lägenheten var uppsagd gick den att återta och nu är sonen tillbaka i vardagen igen. Han har också fått en god man för att kunna sköta pengar, pappershantering och annat som tidigare lätt släpat efter.

– Så allting löste sig till slut, men inte på grund av socialen. Det var vi som slet och ringde och skrev och kämpade, säger Charlott och får medhåll av Ingemar.

– Och det handlar som sagt inte om pengarna, det handlar om hur socialtjänsten borde ge stöd och hjälp till människor när de behöver det som bäst.

-Pettersson anser att mamma Charlott är lite trög, inte fan går det att hjälpa sjuka, misshandlade svenskar hur som helst – vi har nog med att ge ”ensamkommande barn” det stöd som herrarna önskar…

Ystads Allehanda