De senaste dagarna har vi hört om ett försvar som inte fungerar trots 46,2 miljarder.  Det talas om brist på pengar, att Jas-Gripen planen är för dyra så de blir en gökunge, om brist på förband så våra officerare och soldater inte får öva osv. Detta är fel, fel, fel.

Går vi igenom olika områdena i samhället ser vi att det fungerar dåligt nästan överallt.

Regeringskansliet och rikets styrelse beskylldes av borgarna för att vara alldeles för stort under regeringen Perssons tid. Nu är det ännu mycket större och kostar 12 miljarder om året. Ändå finns det ingen som tar tag i alla felaktigheter och ansvarslösheten är total.

Rättsväsende med polis kostar 40 miljarder om året, ändå är det enorma väntetider till våra domstolar och polisen löser allt färre brott. På 30 år har man lyckats få en fungerande verksamhet att bli till värmestugor för latmaskar.  

Biståndet är 32 miljarder, i mer än ett halvt sekel har vi vräkt miljarder över Afrika och inte mycket har blivit bättre. Vi göder tjänstemän på Sida, biståndskonsulter och korruptionen i tredje världen. Afrika behöver inte pengar, de behöver kloka politiker och det har vi inga att skicka.

Migration kostar 9,5 miljarder påstår finansminister Borg i budgeten, undrar om han rodnande när han skrev den siffran. Den verkliga är mångdubbelt högre.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg 62,2 miljarder. Ett ord räcker att beskriva eländet – landsting.

Utbildning, ständigt sjunkande resultat trots 57 miljarder.

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik. Här läggs 1,2 miljarder och när det gäller bostadsförsörjning är väl det ungefär som att pissa i Mississippi.

Kommunikationer 44,6 miljarder trots det så rullar SJ ibland.

-Petterssons ambition är inte att spara några miljarder här eller ge några fler där. Ambitionen är att visa att det är något grundläggande fel på skötseln av landet. På 1960-talet hade vi ett av världens starkaste försvar, det var inga köer i sjukvården och läkaren kom hem om man önskade, det fanns skolor i varenda by, poliser patrullerade på gatorna och lärde känna buset, det byggdes hus och vägar överallt. Dessutom var skatterna betydligt lägre än idag och lika eller lägre än omvärldens.

I slutet på 1960-talet började politiken ändras radikalt, skatterna började höjas betydligt mer än i omvärlden och 1974 togs i praktiken tjänstemannaansvaret bort. Det har gjort politiker och tjänstemän immuna vid misskötsel av resurserna, långsiktigheten är borta. Det är bara att höja skatten.

Nåväl, numera styrs vårt land av ett gäng medelmåttor vars enda ambitioner verkar var att sko sig själva sittande på femhjulingar under ändlösa möten där de gång på gång omorganiserar även fungerande verksamheter och detta så långt från verkligheten som möjligt. Dessa medelmåttiga politiker och tjänstemän verkar dessutom vara de enda som inte behöver utsättas för global konkurrens för om så vore skulle de vara utbytta mot lågprisimport för länge sedan.