Med humorn mot det onda

Marika Carlsson säger det andra inte vågar. Smygrasismen finns och hon upplever den varje dag.

Det är oförskämt lite folk på plats i Konserthuset på söndagskvällen när komikern Marika Carlsson kör sin show En negers uppväxt. Det finns så många inskränkta västeråsare som borde sitta där i publiken och höra om Marikas upplevelser om hur det är växa upp i Sverige som mörkhyad, adopterad från Etiopien.

Marika använder humorn som vapen för att beskriva det onda. Det är effektivt. Publiken skrattar, men tystnar också ibland. För även om Marika är rolig, så är det hon berättar skrämmande och obekvämt. Är det verkligen så här i Sverige? Ja, det är det. Därför borde det också ha varit fullsatt i konsertsalen på söndagskvällen.

Ovanstående är en liten del av en artikel i VLT av Catharina Linder, hon är inte lite fräck som tycker att konsertsalen borde ha varit fullsatt när Marika Carlsson uppträder. Marika är uppväxt i Sverige, är väl integrerad och pratar flytande svenska, men hon är från Etiopien och att ha som affärsidé att berätta om den rasism hon utsetts för.

Det är upp till henne, men att som VLT:s reporter skriva att det borde ha varit fullsatt är löjligt PK, de flesta svenskar är nämligen inte pigga på att betala dyra pengar för att bli kallade rasister.

Pettersson tycker heller inte det är så underligt om någon tror att en svart människa kommer från Afrika, tvärtom vore konstigare…

Marika

3 thoughts on “Med humorn mot det onda

  1. Förlåt om jag blev tjatig!
    Jag trodde att jag kunde redigera ett simpelt stavfel.
    Men det publicerades en gång till.

    Är det bra nu Eva, eller är det något mer medan jag är här./Olli kl 21:13
    Skriv en ny kommentar och svara, så tar jag bort allt utom den rättade kommentaren.

  2. Jag har åtminstonde ibland självdistans och kan skratta hjärtligt över svenskars dumheter.
    Detta däremot börjar bli tröttsamt.
    Om jag raljerar på samma sätt över hederskulturerna i Södertälje lär jag inte röna samma positiva uppmärksamhet.

  3. Jag har åtminstone ibland självdistans och kan skratta hjärtligt över svenskars dumheter.
    Detta däremot börjar bli tröttsamt.
    Om jag raljerar på samma sätt över hederskulturerna i Södertälje lär jag inte röna samma positiva uppmärksamhet.

KommenteraAvbryt svar