Polisen i Stockholm har avvecklat REVA med motiveringen att projektet tagit för mycket plats.

Med tanke på att polisen med glädje står på våra motorvägar och stannar bilister som kör 5 km för fort och sitter framför datorskärmar för att hitta bilder som media anser vara kränkande mot vissa grupper, har jag svårt att köpa motiveringen ovan. Anledningen är nog snarare de reaktioner som kommit från journalisthåll. Pettersson refererade nyligen till en undersökning om SVT:s journalisters politisk hemvist. Resultatet var väl knappast oväntat och belyser bara det resultat som JMG presenterade 2012. Journalisternas sympatier för Miljöpartiet sticker ut på ett oerhört markant sätt och att detta faktum inte skulle ge ett utslag i journalistiken går knappast att dölja.

Den lilla lokaltidningen SN utgör säkert inget undantag, även om tidningen säger sig stå Centerpartiet nära.

I frågor som rör invandring och flyktingmottagning är journalisternas politiska hemvist ganska avslöjande. Aldrig ett kritiskt ord, aldrig ett grävande reportage och aldrig nyheter om Europas mest extrema invandringspolitiks baksida. Rapporteringen om REVA-projektet utgjorde förstås inget undantag, vilket också märktes på insändarsidorna.

Två insändare till SN som kritiserade polisens arbete och gav sitt stöd till de illegala, publicerades i tidningen.

En lukt av 1930-talet som publicerades den 4:e mars

Stoppa jakten på papperslösa som publicerades den 5:e mars

Naturligtvis behövs en motpol som stödjer polisen i sitt arbete att avvisa personer som befinner sig illegalt i Sverige. Jag skrev denna insändare och skickade in den för publicering den 6:e mars.

Vi har olika infallsvinklar till ämnen som tas upp till debatt. I SN den 5/3 skrev Christer Eriksson att han känner en stark oro för att tilltron till rättsväsendet urholkas när polisen nu gör sitt jobb och intensifierar jakten på ”papperslösa”. Personligen skulle jag känna att tilltron urholkades mer om polisen inte gjorde det jobb de är tillsatta att utföra.

Alla människor har inte rätten att vistas i landet och denna rätt styrs i mångt o mycket av regler landets riksdag röstat igenom. Liknande begränsningar finns i världens alla länder, inte bara i Sverige. Som asylsökande har du tre instanser du kan vända dig till. Migrationsverket är den första instans du stöter på. De går igenom ditt ärende, vilket ibland kan gå fort, men som också kan ta onödigt lång tid att genomföra. Vid ett nej, har du ytterligare två instanser dit du med advokathjälp kan vända dig med en överklagan, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Får du ett nej även här,  anser de ansvariga instanserna att du inte har de skäl som ger rätt till ett permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Att sedan människor som bor, jobbar och betalar skatt i Sverige blir stoppade, är både olyckligt, ovärdigt och onödigt. Skyll dock inte på politikerna. Politiker stiftar lagar i Sverige, precis som politiker gör i alla länder. Skyll heller inte på polisen, då deras uppgift är att se till att lagarna efterföljs. Att det blivit så här beror på de människor som vägrar acceptera ett nej och uppehåller sig i landet på felaktiga grunder, inte sällan genom att arbeta svart under oseriösa arbetsgivare som försöker smita från både skatter och avgifter.

Glöm heller inte bort att det bland de papperslösa finns de som inte under några omständigheter vill ge sig tillkänna för myndigheterna, nämligen de kriminella. Att polisen inte ska ges möjligheten att identifiera, stoppa och avvisa dessa personer tror jag inte många ställer upp på.

Nej, mycket riktigt blev den aldrig publicerad. Här, om aldrig förr, visar SN sin egentliga agenda då inga kritiska ord om svensk invandringspolitik får ges utrymme. Om media påstår att de bedriver en neutral och objektiv verksamhet, så ljuger de sina kunder (vi läsare, tittare och lyssnare) rätt upp i ansiktet. Med denna artikel vill jag belysa att läsare, tittare och lyssnare undanhålls mycket med hjälp av en medial strategi som inte utgår från kundens önskan, utan från leverantörens egna intressen. I livet utanför journalisternas allt smalare kundkrets skulle en sådan leverantör snart vara ett minne blott. Kanske vi ändå skymtar början på slutet av medias popularitet? Inte minst tyder SN:s upplagefall på detta.

PS
Vill ni ta del av fler insändare som aldrig publicerats i SN har ni ”Ocensurerat” i högerspalten.