Lisa Bjurwald tillhör den del av journalistkåren som helst av allt vill förhindra vanliga människor att komma till tals och tysta debatten i ämnen där hon anser sig ha ensamrätt på fakta.

Det är få som tillåts sitta i TV-soffor, i radiosändningar och på föreläsningar lika ofta som Lisa Bjurwald och varhelst hon uppträder kryddar hon sina föreställningar med propaganda mot de hon inte gillar och de hon inte gillar verkar bli allt fler. I hennes nya bok som hon skrivit och som jag inte tänker göra reklam för, tar hon upp det hon kallar hat och här åker både anonyma kommentarsröster och kändisar med i hennes försök till drev. Janne Josefsson och Paula Neuding är ett par av de mer kända personerna.

En annan av de som pekas ut i boken är Nasrin Sjögren, invandrad muslim, som ger Bjurwald på tal.

Fick precis veta att jag har lyckats skrämma de hariga högljudda vänstersjälarna så pass att jag har förärats en plats i Lisa Bjurwalds senaste bok om näthat. Fröken Bjurwald menar att jag har vikt mig för främlingsfientligheten. Detta jämte bl a Janne Josefsson och Paulina Neuding.

Vad dessa människor som ser nazister i varenda prasslande buske vägrar förstå, är att en del av oss har vuxit upp i och ännu vistas i det som kallas verkligheten. Den verklighet där segregation, tvångsäktenskap, hederskultur, sexuella trakasserier, glödgande Sverigehat, kriminalitet, renlärig islam, fattigdom, missbruk och allsköns misär är vardag. Den verkligheten finns för evigt tatuerad i min själ.

Det har bokstavligen kostat mig blod, svett och tårar att ta mig ur det helveteshålet och skapa mig ett anständigt liv. Jag svor tidigt att jag aldrig skulle glömma och svika den utsatta muslimska invandrarflicka jag var en gång. För hennes skull, men framförallt för alla de som fortfarande lider samma och svårare kval än i dag för att den världsfrånvända medelklass som sitter på makten och orden som når ut anser att det är viktigare att bekämpa sina egna påhittade väderkvarnar i form av socialkonstruktivistiska konflikt- och maktteorier, än att skita ner sig och sina hycklande glorior med att kämpa för de mest utsatta inom deras omhuldade kelgrisgrupper: kvinnor, barn och unga som förtrycks i skuggan den självgoda antirasismens bortvända ansikte.

Det ska vara en insnöad och demokratifientlig människa som Lisa Bjurwald till att smeta ner en första generationens ung invandrarkvinna som har betalat med hela sin uppväxt för att nå ens en bråkdel av de mänskliga rättigheter och den frihet som hon själv har kunnat ta för givet till den grad att hon inbillar sig att hon gör något gott genom att sanktionera de verkliga förtryckarna inom minoriteterna.

Lisa Bjurwald, du förkroppsligar allt som gör att jag aldrig kommer att återansluta mig till eller kunna ta vänstern på allvar igen.

Skäms tusenfalt och vet hut, oförskämda människa!

Apropå den märkliga vänstersocialisten Bjurwald har hon gjort upp egna regler och förhållningssätt angående kommentarsfält i olika medier.

1. Stäng av kommentarerna på artiklar om ämnen som invandring och rasism, som riskerar att locka till sig nätmobben.
2. Alternativt, håll koll på kommentarsfältet dygnet runt (stäng av det över natten!). Om tonen börjar spåra ur, stäng av kommentarsfunktionen. Om ni tittar under artikeln ifråga och finner SEXHUNDRA kommentarer, revidera er IT-strategi, och/eller sparka webbredaktören.
3. Respektera era medarbetare; låt dem inte utsättas för sexuella, rasistiska eller andra typer av trakasserier. Låt det aldrig gå så långt att du riskerar deras personliga säkerhet. Det är förstås vansinnigt att det sistnämnda inte är en självklarhet. Ibland verkar det som om det mer interaktiva nätet har lett till minskat publicistiskt civilkurage i jakten på “snackisar” och störst antal klick – eller på grund av rent oförstånd.

Står att läsa i hennes blogg, som jag inte heller tänker länka till.