Insändare från en svensk skollärare som sedan 20 år bor och arbetar i USA

Att följa svensk media de senaste åren från ett ”utifrån” perspektiv, inklusive vetskapen att endast 24% av folket har förtroende för svensk journalistik idag (lägst i västvärlden), ger ett starkt intryck att svenska sk. journalister glömt sin roll som nyhetsbevakare och objektiv förmedlare av information och händelser med inslag av kommentarer och ledare i syfte att fördjupa och bidra med perspektiv.

Syftet med media borde ju rimligtvis vara att låta folket ta ställning till vilka åsikter och tankar de själva ska skapa kring händelser med informationen som media presenterar. Kort och gott, i en demokrati borde ju en viktig uppgift av media vara att informera men inte systematiskt försöka påverka och propagera. Istället för att informera och förmedla har svensk media successivt förvandlats till en propagandaapparat vars huvuduppgift är att föra kampanjer i syfte att tillrättavisa de som har andra åsikter än det politiskt korrekta, att läxa upp de som har obekväma tankar. Istället för att förmedla nyheter från olika perspektiv SKAPAR svensk media nyheter från ett enda perspektiv i syfte att påverka människors tänkande och tyckande. Varesig det rör sig om kampanjer, ledare i pressen, eller proffstyckare så driver svensk media mer eller mindre hatkampanjer mot oliktänkare utan att föra en civiliserad och öppen dialog med samma oliktänkare. Man ser klart att svensk media idag är mer eller mindre en propagandaapparat som lägger betydligt mindre vikt på informations och nyhetsförmedling än i exempelvis USA där jag är bosatt. Inte för att media i USA är helt opartisk, CNN är liberalt och Fox är konservativt vilket påverkar lite grand hur de förmedlar exempelvis valkampanjer. Men det är helt otänkbart även bland amerikansk media att fungera som en systematisk propagandaapparat med huvudsyfte att försöka påverka människors tänkande och tyckande och läxa upp den delen av befolkningen som tycker fel, m.a.o. de som inte håller med etablissemanget.

Att se Sverige från ett fågelperspektiv gör ju att man ställer sig frågan om Sverige verkligen är en riktig demokrati med fri media och yttrandefrihet eller om Sverige successivt gått in i gränslandet mellan demokrati och diktatur, en s.k. demokratur som jag har läst att många beskriver Sverige som idag. Hur som helst, när medias roll har blivit att propagera och påverka åsikter genom att systematiskt driva en politisk agenda så kan man dra klara paralleller till mindre demokratiska länder och till sist till diktaturer. Inser svenska journalister detta eller är de alltför insyltade i sina egna agendor för att förstå att deras s.k. journalistik leder Sverige allt längre ifrån demokrati och den pressfrihet som journalistik i grunden bygger på för att en demokrati ska fungera? Förstår de att de gräver sin egen journalistiska grav?

Björn Norström, USA