Tankar från USA om den svenska flagga

Insändare från Björn Norström, USA

Läste en artikel att en liten kille i Luleå inte fick bära en tröja i skolan för att den hade en svensk flagga. Han blev utskickad från klassrummet. Motiveringen från skolans rektor var att den svenska flaggan kan upplevas som nazistisk.

Först och främst, sedan när är den svenska flaggan en symbol för nazismen? Nummer två, om nu den svenska flaggan är en symbol för nazismen, betyder det att när det svenska fotbollslandslaget spelar en match, då tröjan spelarna bär har en svensk flagga, representerar spelarna och fotbollslandslaget då nazismen och publiken på läktaren som höjer armarna då Sverige gör mål i sina blågula tröjor egentligen gör Hitlerhälsningar?

Svar NEJ, det är ju en helt absurd tanke, men det är precis det resonemanget som rektorn på skolan i fråga, Råneåskolan i Luleå, för, att den svenska flaggan och alla som bär den oavsett sammanhang representerar nazism. Som jämförelse, barn som kommer till skolan i USA med en amerikansk flagga på tröjan är mer än välkomna in i klassrummet. I USA bär man stolt sin tröja med den amerikanska flaggan. Den amerikanska flaggan är del av vardagen och representerar patriotism, ett koncept som inte längre finns i PK Sverige. Om, mot all förmodan, en rektor i en amerikansk skola skulle skicka ut ett barn ur ett klassrum p.g.a. en amerikansk flagga på tröjan skulle det bli folkstorm i kommunen och rektorn skulle bli tvingad att avgå illa kvickt.

Tänk så konstigt ett land har blivit när flaggan inte längre symboliserar patriotism utan istället nazism. Man kan ju även undra om ett barn som skulle bära en tröja med en flagga från ett arabland skulle bli utslängd från klassrummet. Troligen inte gissar jag, för då är det genast rasism. Välkommen till upp-och-nedvända Sverige!

Björn Norström, svensk boende i USA sedan 20 år.

-Pettersson tackar Björn för dessa tankar och är för övrigt övertygad om att det inte kommer att dröja länge innan det kommer krav på att ta bort korset i flaggan, muslimerna kan bli kränkta…

Tankar från USA

Insändare från USA

Jag undrar om det finns ett mer patriotiskt folk än amerikanare, ett folk som är stoltare över sitt land och vågar och förväntas uttrycka den stoltheten. Man ser amerikanska flaggor på bilar, hus, i restauranger och affärer, på arbetsplatser (jag har en amerikansk flagga hängande i mitt klassrum), ja man ser amerikanska flaggor överallt. Nationalsången spelas titt som tätt i alla möjliga och omöjliga sammanhang. I amerikanska skolor läser man Pledge of Allegiance varje morgon, med andra ord barn och vuxna ger ett muntligt löfte att vara amerikansk patriot under dagen. Betyder det att amerikanare är rasister och främlingsfientliga: NEJ, det vore en helt absurd tanke. Men i Sverige är ju patriotism förknippat med just rasism och främlingsfientlighet, vilket är an artificiell, helt absurd skapelse av media då att vara en patriot i Sverige är ju politiskt inkorrekt. I USA förknippas inte den amerikanska flaggan med rasism utan med patriotism och stolthet. På ytan kanske det ter sig att denna patriotism är löjlig, men så enkelt är det inte. Patriotism går väldigt djupt. Patriotism är mycket mer än att vifta en flagga under en fotbollslandskamp eller under OS. Read More »

Tankar från USA

Insändare från en svensk skollärare som sedan 20 år bor och arbetar i USA

Att följa svensk media de senaste åren från ett ”utifrån” perspektiv, inklusive vetskapen att endast 24% av folket har förtroende för svensk journalistik idag (lägst i västvärlden), ger ett starkt intryck att svenska sk. journalister glömt sin roll som nyhetsbevakare och objektiv förmedlare av information och händelser med inslag av kommentarer och ledare i syfte att fördjupa och bidra med perspektiv.

Syftet med media borde ju rimligtvis vara att låta folket ta ställning till vilka åsikter och tankar de själva ska skapa kring händelser med informationen som media presenterar. Kort och gott, i en demokrati borde ju en viktig uppgift av media vara att informera men inte systematiskt försöka påverka och propagera. Istället för att informera och förmedla har svensk media successivt förvandlats till en propagandaapparat vars huvuduppgift är att föra kampanjer i syfte att tillrättavisa de som har andra åsikter än det politiskt korrekta, att läxa upp de som har obekväma tankar. Istället för att förmedla nyheter från olika perspektiv SKAPAR svensk media nyheter från ett enda perspektiv i syfte att påverka människors tänkande och tyckande. Varesig det rör sig om kampanjer, ledare i pressen, eller proffstyckare så driver svensk media mer eller mindre hatkampanjer mot oliktänkare utan att föra en civiliserad och öppen dialog med samma oliktänkare. Man ser klart att svensk media idag är mer eller mindre en propagandaapparat som lägger betydligt mindre vikt på informations och nyhetsförmedling än i exempelvis USA där jag är bosatt. Inte för att media i USA är helt opartisk, CNN är liberalt och Fox är konservativt vilket påverkar lite grand hur de förmedlar exempelvis valkampanjer. Men det är helt otänkbart även bland amerikansk media att fungera som en systematisk propagandaapparat med huvudsyfte att försöka påverka människors tänkande och tyckande och läxa upp den delen av befolkningen som tycker fel, m.a.o. de som inte håller med etablissemanget.

Att se Sverige från ett fågelperspektiv gör ju att man ställer sig frågan om Sverige verkligen är en riktig demokrati med fri media och yttrandefrihet eller om Sverige successivt gått in i gränslandet mellan demokrati och diktatur, en s.k. demokratur som jag har läst att många beskriver Sverige som idag. Hur som helst, när medias roll har blivit att propagera och påverka åsikter genom att systematiskt driva en politisk agenda så kan man dra klara paralleller till mindre demokratiska länder och till sist till diktaturer. Inser svenska journalister detta eller är de alltför insyltade i sina egna agendor för att förstå att deras s.k. journalistik leder Sverige allt längre ifrån demokrati och den pressfrihet som journalistik i grunden bygger på för att en demokrati ska fungera? Förstår de att de gräver sin egen journalistiska grav?

Björn Norström, USA