Av Pettersson
Tecknen blir fler och fler på att vi nalkas vemodets tid. Temperaturen sjunker sakta dag för dag, resterna av tropiska orkaner vräker in över landet och svalorna samlas på ledningarna för att förbereda sig för den långa och farliga resan söderut. Det får mig att tänka på var ska de sitta i framtiden när allt fler ledningar grävs ned i marken och hur ska de bygga sina bon av lera när varenda väg snart är asfalterat.
De första fåglarna drog iväg redan före midsommar och sedan följs de av en allt stridare ström, det var spovar och snäppor, sångare och flugsnappare, svalor, starar och gäss men glädjande nog fylls det på med andra från norr. Redan har blåhöken, fjällvråken och sädgässen kommit.
Nåväl, vemodets tid är inte bara ledsamt, det är även njutningens tid. Det är svamp och bär i skogarna, frukt i trädgården. Där finns kantareller, Karl-Johan, riskor, kremlor och taggsvampar att plocka. Där finns äpplen, plommon och druvor.
Slaktarboden fylls med nyskjutet vilt, hjortar, älgar, rådjur och vildsvin. Det är Grytornas tid och det finns alltid plats för en stund på verandan med en GT eller ett glas rött. Passa på och njut mina vänner för snart är det sommar igen och glöm aldrig…
…att blott de tama fåglarna längtar – de vilda flyger… 
Hösten är fin, lite eftertänksam och sommarens jäkt har lagt sig. Till och med en dimmig novemberdag kan vara härlig om bara blåst och regn håller sig borta.
Det är nog variationerna som gör att det svenska året är så spännande…. kanske inte den skånska vintern men mycket av året kan man hämta njuning från.
Ännu en tid kan man njuta och snart kommer ju naturen att stå i all sin prakt när bladen går över till gult, brandgult, rött. En symfoni av färger.
Men när man sedan är framme i november och alla träd står kala, och det mesta känns grått så önskar jag nog att man kunde ha följt med de där svalorna som dragit mot varmare länder.
Vilken prestation av en liten svala att göra en så lång resa men alla kommer kanske inte fram.