Av Pettersson
Jag är sekulär, tror inte på någon gud. Jag tror på demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet samt jämlikhet. Jag tror på doften av nyslaget hö och av pors i skogen. Jag tror på det jag kan se, höra och känna.
När jag protesterar mot att människor förföljs över hela världen, att kvinnor stenas till döds, att människor amputeras för småbrott, mot kulturellt våld, att vi i vårt land har könsaperteid i våra skolor och en lokaltidningen som vägrar att ta upp det då blir jag kallad högerextremist och islamofob.
När jag är emot den stora invandringen från mellanöstern och Nordafrika som gör vårt samhälle alltmer segregerat och våldsamt och visar exempel på detta samtidigt som jag påpekar att jag inte tror det går att lösa mellanösterns flertusenåriga konflikter genom att flytta dem till Sverige är jag en idiotsk rasist.
Så långt har det gått i vårt samhälle – jag blir beskylld för att vara extrem, för att ha en fobi och vara störd för att jag försvarar det fria ordet, för att jag försvarar kvinnor och barns rättigheter och för att jag är emot förtryck och våld. Jag kallas extremist för att jag inte tycker det är vettigt att vi tar emot 5-10 gånger fler invandrare per invånare än andra liknande länder.
När jag påstår att islamister slåss från Gibraltar till Indonesien, i Europa, Kina, Ryssland och Thailand kallas jag rasist. När jag säger att islamister bråkar med judar, hinduer, kristna, buddister och ateister men mest av allt slåss de mot varandra – då är jag islamofob, att det är sanning att muslimer enligt FN är inblandade i drygt 80 % av världens konflikter har ingen betydelse – jag är islamofob.
Det är lätt att generalisera, många muslimer är endast kulturella muslimer, de går sällan till moskén och de firar Eid som vi firar jul då Kalle och hans vänner är det viktigaste.
Men var är de i debatten? Varför protesterar inte alla vettiga muslimerna mot medeltidsprofeterna? Varför säger de inte ifrån när islamisterna gör den muslimska gemenskapen mer och mer extremt islamsk.
Jag minns Sovjetunionen, de som var emot förtrycket hos diktaturen beskrevs som mindre vetande, tokiga och i extrema fall låstes de in på dårhus för att samhället inte tålde en öppen debatt.
I den islamska organisationen OIC (Organisation of Islamic Cooperation) finns det 57 medlemsstater men flera är bara observatörer eller har en liten muslimsk befolkning så det finns c:a 42 stater som är islamska. Dessa länder styrs på olika sätt, det är kungadömen, emirat, familjeföretag, diktaturer och stapplande demokratier och där bor olika sorters människor så de har bara två saker gemensamt – det är islam och att de samtliga är mänskliga katastrofer – det finns inte ett enda väl fungerande islamskt land i hela världen.
De som är för det mångkulturella samhället kan inte visa ett enda exempel på att detta fungerar bra och har inga vettiga argument. Därför kör de med klassiska knep, när fakta inte räcker tar man till desperata åtgärder och förklarar motståndaren som mindre vetande.
Därför mina vänner, kallas vi islamofober, rasister och högerextremister. Det tar jag gärna för alternativet känns inte speciellt lockande…
”Därför kör de med klassiska knep, när fakta inte räcker tar man till desperata åtgärder och förklarar motståndaren som mindre vetande.”
Ungefär som här då.
Jag blir idiotförklarad mest hela tiden och senast idag förklarades jag som vänsterextremist.
Pica pica då är vi två som är jobbiga då…minst.
Jag har också hört kvinnors rädsla för vad Sverige håller på att bli. Ett land för islamister och dom tänker aldrig anpassa sig säger en persisk kvinna till mig och så skakar hon på huvudet när hon säger ”OCH nu kommer Syrierna också!!!!!”
Eva-Marie
Olli, det du refererar till kallas Godwins lag (från 1990) som handlar om ”Internets föregångare” Usenet och som lyder på svenska: ”Då en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett”. Det vill säga snarare förr än senare. http://sv.wikipedia.org/wiki/Godwins_lag
Själv kallar jag mig kulturist då jag anser att det inte är den genetiska uppsättningen (i de flesta fall) som är den begränsande faktorn utan kulturen som personen växer upp i.
ollirein:
Efter att ha läst ditt inlägg kände jag ett behov av att läsa något från ”andra sidan” och deras synpunkter..
Det blev ett reportage i Skånskan.Dessa redogjorde utförligt,sagan om den utvisade Ali.
Det ”stackars baaarnnet” från Malmö,som skickades till Rom.Nu fanns AFA-folk på plats, för att bistå honom i hans svåra tid.Orkade jag inte läsa sagan till slut,eftersom mina ögon tårades..Men om ni vill veta slutet så gå in på Swe-Con..Dessa har också en utförlig version…
Jag vill bara påpeka att när alla andra attribut, och etiketter är slut så kommer Nazismen och Hitler fram, trots att det är islamisterna och deras medlöpare journalister, politiker och kulturpersoner med 68-bakgrund, och de som vill fram till köksgrytorna som hyllar denne despot och diktator och dennes gärningar. Vi vanliga invandringskritiska människor, med båda fötterna placerade på jordskorpan hyser inga som helst sympatier för trettiotalspolitiken och deras kriminella ledare, som Hitler, Göring, Himmler, Goebbels eller några andra av de som drev sin diktatur att slakta för dem mindervärdiga raser, homosexuella, förståndshandikappade, vanliga handikappade med mera.
Några sådana idéer finns inte inom SD, då partiet är för nytt, för att kunna ha samma bruna förflutna, som nästan samtliga borgerliga partier, samt Socialdemokraterna. Endast KD och MP som likt SD inte fanns den här tiden, om inte de frisinnade liberalerna kanske kan räknas som en föregångare till KD, har inga kopplingar alls till de bruna eller svarta partierna (fascisterna).
Ja det sägs ju att inte alla muslimer är extrema
troende muslimer, men var är då protesterna
från dessa? Det borde ju protesteras i högan sky,
men det är knäpptyst, så antingen har man samma
åsikter som dom extrema dårarna, eller så vågar man inte sätta sig upp mot dessa!
Du har verkligen ordets gåva Petterson,forsätt bara med din enträgna kamp.
Ja du Pettersson, känner igen det du säger. Med tillägget att jag kallats ”jobbig”. Jag har flera gånger fått uppfattningen att många i Sverige väljer att stoppa huvudet i sanden. ”Man kan ändå inget göra” har jag också hört.
Jag har också efterlyst protester från icke-extrema muslimer. Frågade min (ex?) muslimska vännina som bor här. Hon säger nu att hon är rädd. Rädd för att bli påtvingad det förtryck hon flydde från. De tältklädda hon möter i sitt dagliga liv tittar elakt på hennes bara svarta hår och västerländska kläder. Varför tillåter ni allt i Sverige säger hon.