Av Pettersson

Jag är sekulär, tror inte på någon gud. Jag tror på demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet samt jämlikhet. Jag tror på doften av nyslaget hö och av pors i skogen. Jag tror på det jag kan se, höra och känna.

När jag protesterar mot att människor förföljs över hela världen, att kvinnor stenas till döds, att människor amputeras för småbrott, mot kulturellt våld, att vi i vårt land har könsaperteid i våra skolor och en lokaltidningen som vägrar att ta upp det då blir jag kallad högerextremist och islamofob.

När jag är emot den stora invandringen från mellanöstern och Nordafrika som gör vårt samhälle alltmer segregerat och våldsamt och visar exempel på detta samtidigt som jag påpekar att jag inte tror det går att lösa mellanösterns flertusenåriga konflikter genom att flytta dem till Sverige är jag en idiotsk rasist.

Så långt har det gått i vårt samhälle – jag blir beskylld för att vara extrem, för att ha en fobi och vara störd för att jag försvarar det fria ordet, för att jag försvarar kvinnor och barns rättigheter och för att jag är emot förtryck och våld. Jag kallas extremist för att jag inte tycker det är vettigt att vi tar emot 5-10 gånger fler invandrare per invånare än andra liknande länder.

När jag påstår att islamister slåss från Gibraltar till Indonesien, i Europa, Kina, Ryssland och Thailand kallas jag rasist. När jag säger att islamister bråkar med judar, hinduer, kristna, buddister och ateister men mest av allt slåss de mot varandra – då är jag islamofob, att det är sanning att muslimer enligt FN är inblandade i drygt 80 % av världens konflikter har ingen betydelse – jag är islamofob.   

Det är lätt att generalisera, många muslimer är endast kulturella muslimer, de går sällan till moskén och de firar Eid som vi firar jul då Kalle och hans vänner är det viktigaste. 

Men var är de i debatten? Varför protesterar inte alla vettiga muslimerna mot medeltidsprofeterna? Varför säger de inte ifrån när islamisterna gör den muslimska gemenskapen mer och mer extremt islamsk.

Jag minns Sovjetunionen, de som var emot förtrycket hos diktaturen beskrevs som mindre vetande, tokiga och i extrema fall låstes de in på dårhus för att samhället inte tålde en öppen debatt.

I den islamska organisationen OIC (Organisation of Islamic Cooperation) finns det 57 medlemsstater men flera är bara observatörer eller har en liten muslimsk befolkning så det finns c:a 42 stater som är islamska. Dessa länder styrs på olika sätt, det är kungadömen, emirat, familjeföretag, diktaturer och stapplande demokratier och där bor olika sorters människor så de har bara två saker gemensamt – det är islam och att de samtliga är mänskliga katastrofer – det finns inte ett enda väl fungerande islamskt land i hela världen.

De som är för det mångkulturella samhället kan inte visa ett enda exempel på att detta fungerar bra och har inga vettiga argument.  Därför kör de med klassiska knep, när fakta inte räcker tar man till desperata åtgärder och förklarar motståndaren som mindre vetande.

Därför mina vänner, kallas vi islamofober, rasister och högerextremister. Det tar jag gärna för alternativet känns inte speciellt lockande…