Av Olli Rein Uppdaterat på grund av eget slarv, där aldrig några siffror för invandringens kostnader redovisades
Jag har nyligen sett på Rapport för en gångs skull, 2012-06-30 kl 19:00 – 19:30, och där prisade man inte oväntat massinvandringen, som den enda lösningen på vår arbetskraftsbrist. Man visade också upp var det var som värst, och det var inom lantbruksområdet, där rekryteringen av elever till lantbruksskolorna hade haft en stor nedgång sedan ganska länge, varför det nya antalet lantbruksutbildade inte alls täcker behovet av framförallt kvalificerade kreatursskötare numera
Det var främst bland de stora mjölkproducenterna, som bristen på utbildade kreatursskötare var som värst. Men nu hade det börjat lösa sig, sedan man importerat många nyutbildade djurskötare från Litauen, men också lite äldre och mer rutinerade personer med rätt kunskaper har kunnat knytas till näringen. Det har varit så under rätt många år numera, och för tillfället så täcks lantbrukens efterfrågan till 75 procent, av till Sverige invandrade Litauer.
Dessa har god utbildning för sitt arbete, samt goda praktiska kunskaper, och har efter bara något år i Sverige lärt sig svenska, och de investerar i bostäder på de gårdar där de arbetar. Det är här de vill vara kvar, och de ser sin framtid an med stor entusiasm och framtidstro. Litauen är inget alternativ säger de på frågan om de inte längtar hem, och antyder att lönen och möjligheterna här är så mycket större än hemma i deras förra hemland. En hel del av dessa har säkert sina tankar och drömmar runt en egen gård så småningom. Sveriges behov av nya lantbruksarbetare kommer alltså i överskådlig tid framöver att täckas av välutbildade Litauer.
Men skulle då inte landsbygdsbor från Somalia, Afghanistan och Mena-länderna kunna ta delar av dessa jobb. Inte så som det är nu i vart fall, då de inte alls har några kunskaper och erfarenheter av moderna lantbruksanläggningar. De kan ju inte heller så mycket svenska i de flesta fall, så att de kan inte läsa sig till vad de ska och inte ska använda sig av inom det område de skulle ha anställts till.
Så än en gång får vi förlita oss till vårt närområde och etniskt vita människor för att utföra de arbeten som måste skötas. På så vis visas också ännu en gång att Sveriges ensidigt inriktande på outbildade och bekväma invandrare från Afrika och Främre Orienten, inte är något annat än rena rama lycksökare utan någon tanke på att de ska kunna försörja sig av egen kraft.
Dansken Uhrskov Jensen har i år publicerat ännu en bok, Invandringens Pris, som handlar om hur mycket den icke-europeiska massinvandringen kostar Danmark. Hans slutsats är att kostnaden är enorm i utbetalningar från välfärdssystemen och ökande kriminalitet, kombinerat med minskad konkurrenskraft och minskad teknologisk innovation.
Han visar via noggrant genomgången statistik att det endast är vissa asiatiska immigranter som lika bra som nord-européer klarar av skolgången. Det är framför allt immigranter från östra Asien såsom japaner, koreaner, kineser och vissa vietnameser tillika få indier, som förmår klara sig igenom utbildningssystemen. Alla andra icke-västliga immigranter klarar sig sämre än européer, många av dem mycket sämre.
Detta stämmer väl överens med genomsnitts-IQ i olika områden, där få asiater – förutom öst-asiater – kan tävla med européer. Andra etniska grupper klarar inte det. Trots att det i Västerlandet av idag är tabu att nämna det, är det en väldokumenterad sanning att IQ korrelerar väl med ekonomisk standard, både individuellt likaväl som nationellt. Om det här har historikern, och författaren till The Bell Curve, Charles Murray skrivit.
Uppdaterat från här när det gäller texten
En dansk tankesmedja har försiktigt bedömt nettokostnaden för immigrationen till 50 miljarder kronor per år (tre procent av dansk BNP). En dansk studie fann att varannan invandrare från den tredje världen – framför allt från muslimska länder – saknar kvalifikationer även för de enklaste jobben på arbetsmarknaden.
Morten Uhrskov Jensen konstaterar att trenderna är likadana i Sverige, Frankrike, Tyskland och USA. Hans slutsats är att all icke-västlig massinvandring till Västerlandet behöver stoppas. De västliga politiska eliterna vidhåller massinvandringspolitiken trots de växande tecknen på att den är enormt skadlig för deras egna länder. Denna farliga envishet kan skyllas ideologisk blindhet alternativt att de politiska eliterna ser status quo som essentiell för att inte hota de positioner, den prestige och de personliga privilegier som de tillskansat sig.
I Norge är en ständigt ökande grupp av icke-västliga invandrare helt bidragsberoende för sin försörjning enligt en studie av Tyra Ekhaugen på Frisch Centre for Eonomic Research. Detta talar helt mot det vanliga antagandet att arbetsmarknaden i allt högre grad är beroende av invandrare.
2012 rapporterade den norska affärstidningen Dagens Naeringsliv om den forskning som Erling Holmöy och Birger Ström gjort om effekten av immigrationen på statens budget. Deras slutsats är att kostnaderna kommer att bli mycket höga i det långa loppet och att massinvandringen har likheter med pyramidspel.
Olli litar på den danska tankesmedjans försiktiga bedömning av nettokostnaden för immigrationen till Danmark till 50 miljarder kronor per år och har därför bara räknat om den danska beräkningen av 50 miljarder i svenska kronor för en befolkning på ca 5,5 miljoner och räknat på Sveriges befolkning på ca 9,5 miljoner så blir summan drygt 86 miljarder. De 4 miljarder extra som jag har lagt på, är troligtvis för lite då Sveriges invandring för närvarande är i stadd i en närmast okontrollerad tillväxt, medan Danmarks invandring är på en mer balanserad nivå.
Hur länge detta ska kunna pågå i Sverige, är ju tyvärr beroende av Sveriges befolkning, där de utrikes födda och särskilt de arabiska muslimerna avlar av sig i en takt som gör det svårare för varje år som går, att få en majoritet som är för en mer sansad invandring än den nuvarande.
Om man sedan också ska ta hänsyn till vad den brottsliga verksamhet dessa invandrare från muslimska länder i synnerhet ställer till med, så kan den givetvis aldrig mätas i pengar, men då det enda mått vi kan mäta med är pengar, så blir det minst 10- tals miljarder varje år, när allt räknas in. De enda som tjänar på detta är samhällets högavlönade domare, åklagare, försvarsadvokater, socionomer, psykologer, fängelsedirektörer och dylika, och som vanligt är skattebetalarna de stora förlorarna.
Läs hela artikeln av M.U. Jensen och Peder Jensen ”Fjordman”OBS! Svensk text HÄR
Det har ju varit uppe till diskussion några gånger, men de räknas ju som svenskar och det är ingen av våra egna heller, som behöver plocka bär som arbetsuppgift.
Det har nog mycket att göra med att ens arbete så lätt kan mätas, så att allas lika värde på ett påtagligt sätt kan komma i dagen.
Så istället för att ha några svenskar som sitter på en stubbe mest hela dagen, och som bäst plockar en liter eller två, så är det bättre att ta några vars lika värde inte framgår lika tydligt.
Somalierna och nordafrikanerna verkar inte ens klara av att plocka bär, vi importerar ca 6000 (flitiga) Thailändare för det
Sveriges bönder kommer i stor utsträckning troligen att vara Litauer i en snar framtid. Något kort ögonblick i vår gemensamma historia, hade vi svenskar under Karl den XII lyckats ockupera åtminstone en mindre del av Litauen i början av 1700-talet. Men redan efter det dystra slaget vid Poltava, där vi besegrades av en 3ggr så stor här från Ryssland 1709, blev Litauen åter ryskt, och därför har vi väl haft minst att göra med det största av de Baltiska staterna. I dagsläget bor det ungefär 3,3 miljoner människor i Litauen på 65 000 km2 vilket gör 51inv/km2. Det medeltida Litauen blev en regional stormakt, som behärskade en stor del av nuvarande Östeuropa, från Östersjön till Svarta havet, men därefter har landet krympt.
Det är ett platt land med mycket vatten i sjöar och floder, alltså ett bra jordbruksland, och det är här Sveriges framtida bönder kommer att komma från, som det ser ut i nuläget. Det finns inte så mycket att hitta på Wikipedia eller andra lättfunna sajter, men jag hittade dock det här.
Republiken Litauen bildades den 16 februari 1918 efter första världskriget, genom Versaillesfredens försök att lösa de etniska och nationella motsättningarna och på så sätt skapa en varaktig fred. Litauens råd, Taryba, skapades för att skapa en självständig litauisk stat. Rådet var overksamt fram till 1920 då parlamentet Seimas tillträdde. Man ville ha en så enhetlig befolkning som det gick, för att slippa etniska konflikter.
Sveriges sista landsfader Tage Erlander sa så här 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Den Litauiska befolkningen lär inte ha några stora svårigheter att anpassa sig i Sverige. Religionsmässigt är de katoliker, men de flesta är nog rätt sekulära.
Bra Stefan att du såg inslaget om de litauiska lantbruksarbetarna. Jag hoppas att jag inte har skrivit något som är helt uppåt väggarna. Jag hade ju bara minnet att lita till, och det ska faan veta att det inte alla gånger fungerar perfekt.
Jag länkade sedan ihop det jag skrev själv med det norsk-danska samarbetet. Tycker att det passade perfekt i tiden. Bra inlägg från dig här på kvällskröken både från Egypten, vilket väl också visades på Rapport, samt att flyktingar också har skyldigheter att flytta hem, om de inte längre har flyktingstatus. Angola är ju ett rikt land, som givetvis kan ta hand om dessa sina egna, än om jag minns rätt från jag läste ditt inlägg som hastigast, att en del hade varit hos Robert Mugabu i Zimbabwe.
Ha en bra tupplur till åtta nu! Jag skulle egentligen sätta mitt inlägg till ca kl 10 imorgon, men gjorde fel och det blev publicerat.
Rapports inslag visade hur det bör gå till och hur det gick till på 50 och 60-talen.
Nu visar media detta som en ursäkt för Europas mest extrema flyktingpolitik och glömmer givetvis ”de andra”, ni vet de som aldrig kommer att jobba och inte har något intresse av att integrera sig utan sitter hemma och inväntar pengarna som dimper ned varje månad.
Med en arbetskraftsinvandring som den till jordbruken hade mycket sett annorlunda ut i Sverige anno 2012.