Av Stefan K

Att vara politiker är nog inte alltid en dans på rosor, politiker har också mänskliga sidor och begår ibland fel som vi andra, men vissa går ett steg längre än majoriteten av sina väljare.

Sverigedemokraten Frida Grundström har uppmärksammats i media då hon nu misstänks för att själv anlagt den brand som uppstod i hennes lägenhet 2011. Hon är bara misstänkt och allt bygger i skrivandets stund på spekulationer. Misstankar och spekulationer förhindrar dock inte media från att hänga ut Grundström med både namn och bild. Media försvarar sig med att hon är en offentlig person och då får man tåla uppmärksamheten. Annat är det när media skyddar mördare och våldtäktsmän som misstänks och t.o.m. döms.

Om Frida Grundström begått brottet på eget bevåg är det oacceptabelt och framför allt onödigt. SD behöver ingen uppmärksamhet angående det politiska våldet. Det vi lär få se och höra nu, är att Sverigedemokrater själva ligger bakom allt våld som partiet drabbas av. Det är Sverigedemokrater själva som kastar in stenar genom sovrumsfönstren, som själva slår sönder sina bilar, som lejer kompisar för att misshandla dem, som själva ringer sina barn och hotar dem och som själva klär ut sig till vänsterextremister som förstör sina torgmöten.

Rötägg och olämpliga representanter finns i alla partier och det försökte jag påtala i en kommentar på SN:s chefredaktörs blogg, där han tog upp fallet med Grundström och gav sin förklaring. Kommentaren publicerades aldrig och med tanke på det fåtal som i skrivandets stund finns återgivna, misstänker jag att Carstorp själv har modererat bort ett antal. I min kommentar på bloggen tog jag upp ett antal fall med politiker som klivit över gränsen och vill med det påskinna att rötägg finns i samtliga partier och att man inte ska döma ett helt parti för något en enstaka individ gjort. Ni har säkert läst och hört journalister och politiker säga att man inte ska döma en hel grupp för något enskilda personer gör, fast då i andra sammanhang och ni vet vilka. Svaret från SN:s chefredaktör löd att han inte var insatt i de fall jag räknade upp, att det inte var lokala fall och att han därför inte kunde motivera publiceringen av kommentaren. Några av fallen är figurerade flitigt i media och rörde personer som kandiderade till riksdagen 2010, så att en chefredaktör är dåligt insatt i de fallen låter märkligt eller så är tidningsredaktörer ointresserade av det som sker utanför den egna läsekretsen. Ni får tro vad ni vill, för det gör jag.

Nåväl, här följer ett axplock av politiker som klivit över gränsen och begått brott de senaste två åren:

• Kommunpolitikern Simon Fors (Vänsterpartiet) från Pajala uppmanade folk på twitter att skjuta alla  moderater och journalisten Per Gudmundson.
• Christer Nordin (Moderaterna) från Båstad, ordförande i  Vård- och Omsorgsnämnden,  mordhotade en reporter på Sydnytt 2010.
• Daniel Arrospide Alata (Miljöpartiet), riksdagskandidat från Solna 2010 som samma år dömdes till 14 års fängelse för mordförsök, mordbrand, grovt rån och mened.
• Ran Svanlund (Socialdemokraterna), ordförande för kultur- och utbildningsnämnden i Dorotea, som efter misstankar om ofredande, skadegörelse, misshandel och olaga hot  tvingades avgå för några veckor sedan.
• Hugo Diaz De Filippi (Vänsterpartiet), politiker och nämndeman i Skåne som 2011 dömdes till villkorlig dom och dagsböter för stöld.
• Daniel Nilsson (Vänsterpartiet), kommunpolitiker i Mariested som i höstas dömdes till skyddstillsyn p.g.a. vapen- och narkotikabrott.
• Johan Steenhoff Eriksen (Moderaterna), som 2010 dömdes för barnporrbrott.
• Jimmy Drushammar (Folkpartiet), f.d. förbundssekreterare i LUF dömdes 2010 till ett och ett halvt års fängelse bedrägeri, grov misshandel och stöld.
• Mats Reimbertsson (Kristdemokraterna), f.d. ledamot i partiets ungdomsförbund som 2010 dömdes för olaga hot.
• Awara Ibrahim (Vänsterpartiet), riksdagskandidat 2010 som förra året dömdes till sex års fängelse för upprepade våldtäkter av en yngre man.

Jag skulle kunna göra listan över tvivelaktiga politiker mycket, mycket längre och 2006 gjorde SR en granskning av alla politiker som kandiderade till riksdag och kommuner. 20 procent av dessa var dömda för något brott, länk.