Av Olli Rein
Samtidigt meddelar tidningen i ett pressmeddelande att Kvällspostens chefredaktör Lars Mohlin lämnar tidningen. Tillförordnad chefredaktör blir Sport-Expressens nuvarande chef Martin Kroon.
Men det finns ingen maktkamp eller intriger bakom att Lars Mohlin slutar på Kvällsposten efter 23 års anställning, förklarar han själv på sin blogg.
”Det är helt enkelt så att jag vill prova nya saker. Jag brinner för journalistik och tidningsmakande och tänker nu jaga nyheter på annat sätt, på annat håll”, skriver Mohlin, och fortsätter: ”Mina begåvade kolleger kommer att fortsätta göra världens bästa skånska kvällstidning.”
Förslaget att centralisera redigeringen innebär att tio redigerartjänster kan försvinna på Kvällsposten i Malmö och tolv på GT i Göteborg, uppger Eva Sternäng, klubbordförande för journalisterna på Kvällsposten.
– Men ingenting är hugget i sten. Vi har precis fått informationen och i morgon inleder vi en risk- och konsekvensanalys, säger hon till TT.
Expressen köpte GT 1997 och Kvällsposten 1999. Sedan dess har redaktionen i Malmö gått igenom två stora neddragningar, framhåller Sternäng. Hon hoppas att facket ska kunna förmå företaget att ändra planerna genom att peka på andra besparingsmöjligheter.
– Malmö och Göteborg får ofta betala, samtidigt anställs det i Stockholm, säger hon.
Först var det Svenska Dagbladet och DN som var tvungna att dela ut sina tidningar gratis i Stockholm, se Petterssons reportage om tidningsutdelningen nedan. Därefter behövde Jan Helins Aftonbladet en ny kostym, och nu har turen kommit till kollegan Thomas Mattssons på Expressen.
Har svenska folkets läsvanor ändrats, eller är det bara ägarna som fordrar oförändrad eller höjd vinst. Det är en vansklig fråga tycker Olli, som nog ändå lutar mot att det är svenskarnas läsvanor som ändrats, och att nysvenskarna inte är tillräckligt kunniga i läsandets konst, för att kunna uppväga de förlorade tidningsexemplaren från de gamla svenskarna.
Olli vet också att landsortspressen har i stort sett samma problem, så vad ska man göra? Att rapportera opartiskt och sanningsenligt, och utan politiska vinklingar är ju inget roligt, så det går vi aldrig tillbaka till tycks man mena.
De flesta känner till, att det finns ett otal tidningar vars traditionella uppgift är att slå vakt om yttrandefriheten, öppenheten i samhället, mångfalden och att för övrigt rapportera allsidigt och korrekt samt noggrant granska makten.
Numera har dock medierna flyttat fram sina positioner, man har blivit en del av makten, försöker styra valrörelser och hindra lagliga partier att driva sin politik. Media styr åsikter och driver egna, inte bara på ledarsidorna utan i stort. De allra flesta journalisterna följer mittfåran med rötter i 68-vänstern, de är rädda om sina jobb och sina karriärer. Ytterst få journalister törs rapportera kritiskt mot den gängse linjen. Media har blivit ett hot mot det de ska värna, nämligen demokrati och mångfald.
Mångfalden har blivit enfald, med några få ägare av en stor mängd tidningar vardera. Sådan är medievärlden hösten 2011, och det känns som om vi har tagit många steg tillbaka från den frihet och jämlikhet man tidigare varit så eniga om att den skulle gälla. Sverige är inte längre en del av världen, utan numer är hela världen här och i ett mångfaldsgetto de flesta aldrig bett om.
På Petterssons tidigare:
SVD och DN måste ge bort sina tidningar gratis
Etnisk enfald bland svenska kolumnister
Journalist som slutat p.g.a alla PK-lögner
Ja du Johnnyboy, det bästa är väl om vi skriver i etermedia. Då blir det ju inga utsläpp i miljön. Och inga stora arkiv behöver byggas. Och tidningsmagnaterna får inga imperier att vältra sig i, och bli som herr Mattsson. Titta på bilden och förpassa dig 3 månader och tre veckor drygt framåt. Tänk dig sedan ett rött äpple i truten och skinkorna på bordet, och lite revbensspjäll och köttbullar av finmalen kött-, kalv- och fläskfärs och bilden av julafton kan inte bli bättre. En bild säger oftast mer än 1 000 ord. Skål på dig skollärarn. Jodå, jag fuskade en dryg vecka med Nyköpings värsta ungar 1973 på våren, och en speciallärarlön som gjorde de gamla hönsen yra i mössan av avundsjuka. Eftersom jag kom från byggsidan, så var jag inställd på att ha med mig inkilningstårta. Då började hönsen fundera på vem som var med barn nu då, och när ingen mer dam återstod så var det bara 23 åriga Olli kvar. Jag skyndade mig att svara att jag inte kände mig träffad som man, men att tårtan var min inkilning i gänget. Efter det blev de rätt snälla ett tag. Jodå, det fanns en manlig lärare kvar, medelålders, religiös och mer kärring än de riktiga. När det var värst oroligt i klassen tog jag rast, och tog ut mina elever på skolgården, flickorna fick hoppa rep, och jag spelade fotboll med grabbarna. Jag tror aldrig att jag varit så populär, varken tidigare eller senare i livet. Jag stod nog också nära mitt zenit bollsparkandet, som jag inte avslutade helt förrän någon gång i fyrtioårsåldern, och då blev jag tränare för min dotters flicklag. Det var också skojigt, och jag hade några år tidigare, varit med och tagit ett lokalt damlag till div 2. Laget innehöll ett sjuttonårigt bollbohem, som sedan kom att spela i AIK och Hammarby och vara med i VM för damer på hemmaplan i Sverige, när det nu var. Det är den tjej och min egen som har kommit längst i fotbollen av de jag tränat. Om inte min dotter blivit allvarligt skadad, så kanske hon åtminstone spelat i U-landslaget. Det är nog från fotbollen jag fått lärt mig kämpa ända tills slutsignalen ljuder.
Det är bara för tidningarna att rätta in sig i ledet och skriva reportagen och artiklarna på arabiska, eftersom svenskar inte verkar läsa skiten ändå….