Av Olli Rein
Samtidigt meddelar tidningen i ett pressmeddelande att Kvällspostens chefredaktör Lars Mohlin lämnar tidningen. Tillförordnad chefredaktör blir Sport-Expressens nuvarande chef Martin Kroon.
Men det finns ingen maktkamp eller intriger bakom att Lars Mohlin slutar på Kvällsposten efter 23 års anställning, förklarar han själv på sin blogg.
”Det är helt enkelt så att jag vill prova nya saker. Jag brinner för journalistik och tidningsmakande och tänker nu jaga nyheter på annat sätt, på annat håll”, skriver Mohlin, och fortsätter: ”Mina begåvade kolleger kommer att fortsätta göra världens bästa skånska kvällstidning.”
Förslaget att centralisera redigeringen innebär att tio redigerartjänster kan försvinna på Kvällsposten i Malmö och tolv på GT i Göteborg, uppger Eva Sternäng, klubbordförande för journalisterna på Kvällsposten.
– Men ingenting är hugget i sten. Vi har precis fått informationen och i morgon inleder vi en risk- och konsekvensanalys, säger hon till TT.
Expressen köpte GT 1997 och Kvällsposten 1999. Sedan dess har redaktionen i Malmö gått igenom två stora neddragningar, framhåller Sternäng. Hon hoppas att facket ska kunna förmå företaget att ändra planerna genom att peka på andra besparingsmöjligheter.
– Malmö och Göteborg får ofta betala, samtidigt anställs det i Stockholm, säger hon.
Först var det Svenska Dagbladet och DN som var tvungna att dela ut sina tidningar gratis i Stockholm, se Petterssons reportage om tidningsutdelningen nedan. Därefter behövde Jan Helins Aftonbladet en ny kostym, och nu har turen kommit till kollegan Thomas Mattssons på Expressen.
Har svenska folkets läsvanor ändrats, eller är det bara ägarna som fordrar oförändrad eller höjd vinst. Det är en vansklig fråga tycker Olli, som nog ändå lutar mot att det är svenskarnas läsvanor som ändrats, och att nysvenskarna inte är tillräckligt kunniga i läsandets konst, för att kunna uppväga de förlorade tidningsexemplaren från de gamla svenskarna.
Olli vet också att landsortspressen har i stort sett samma problem, så vad ska man göra? Att rapportera opartiskt och sanningsenligt, och utan politiska vinklingar är ju inget roligt, så det går vi aldrig tillbaka till tycks man mena.
De flesta känner till, att det finns ett otal tidningar vars traditionella uppgift är att slå vakt om yttrandefriheten, öppenheten i samhället, mångfalden och att för övrigt rapportera allsidigt och korrekt samt noggrant granska makten.
Numera har dock medierna flyttat fram sina positioner, man har blivit en del av makten, försöker styra valrörelser och hindra lagliga partier att driva sin politik. Media styr åsikter och driver egna, inte bara på ledarsidorna utan i stort. De allra flesta journalisterna följer mittfåran med rötter i 68-vänstern, de är rädda om sina jobb och sina karriärer. Ytterst få journalister törs rapportera kritiskt mot den gängse linjen. Media har blivit ett hot mot det de ska värna, nämligen demokrati och mångfald.
Mångfalden har blivit enfald, med några få ägare av en stor mängd tidningar vardera. Sådan är medievärlden hösten 2011, och det känns som om vi har tagit många steg tillbaka från den frihet och jämlikhet man tidigare varit så eniga om att den skulle gälla. Sverige är inte längre en del av världen, utan numer är hela världen här och i ett mångfaldsgetto de flesta aldrig bett om.
På Petterssons tidigare:
SVD och DN måste ge bort sina tidningar gratis
Etnisk enfald bland svenska kolumnister
Journalist som slutat p.g.a alla PK-lögner