Av Olli Rein
Jag väljer idag att lägga ut vikarierande ledarskribenten Erik Hultgrens ledare i dagens upplaga av Södermanlands Nyheter. Hultgren har i minst två år varit sommarvikarie på SN, som är kortnamnet på den Nyköpingsbaserade tidning, som delar Centerpartiets åsikter.Han skriver även annars ledare till olika Centertidningar under resten av året, när det av någon anledning inte kommer någon ledare från den ordinarie ledarredaktionen.
Erik Hultgren måste vara troende, för att kunna få ihop det han här har skrivit. Om han är Kristen eller Muhammedan, får väl ni läsare avgöra. Men det han skriver påminner i mångt och mycket om 1800-talets väckelselitteratur. Huruvida det är bakåt vi ska gå in i framtiden enligt Centerpartiet och Erik Hultgren, eller om det är de Muhammedanska väljarna Erik Hultgren är ute och fiskar efter i grumligt vatten, är för en vanlig dödlig inte lätt att utröna av den smörja Erik Hultgren har levererat.
Kanske för att vikariatet snart är slut, eller är det kanske skrivet för att smörja vår muslimkramande chefredaktör och ansvariga utgivare Göran Carstorp.
Här vill jag ha massor av synpunkter på denna underliga ledarartikel, som hävdar det som de redan frälsta instämmer i. Jag lovar att det blir mycket högt i taket innan någon censur tillgrips för åsikter, däremot vill jag att ni skriver någotsånär bildad svenska, och att kraftuttryck endast används där det känns befogat.
Ledaren i SN 2011 – 08 – 23
Allt fler svenskar är positiva till invandrare. Med den slutsatsen har Sociologiska institutionen i Uppsala presenterat sin sjätte årliga mångfaldsbarometer, en undersökning av svenskarna attityd till invandrare och utlänningar. Andelen svenskar som har goda erfarenheter av invandrare ökar stadigt. De flesta vill dessutom att de som flyttar hit behåller sina modersmål och får möjlighet att upprätthålla sin egen kultur.
Det är en glädjande utveckling. Men rapporteringen kring undersökningen verkar ha missat att det också finns en del orosmoln.
Främlingsfientliga åsikter är fortfarande vanligt hos en stor andel av befolkningen.
Bara hälften av alla svarande i undersökningen tar exempelvis avstånd från påståendet att ”ju mindre man märker av alla utlänningar desto bättre är det”. Den andra hälften vill antingen inte svara eller medger öppet att de inte vill se några utlänningar. Därtill anser fyra tiondelar att ”många utlänningar kommer till Sverige för att utnyttja våra sociala förmåner” och tre tiondelar håller inte med om att ”invandrare borde ges samma rättigheter som landets egen befolkning”. Sen Sociologiska institutionen började göra sina undersökningar 2005 har dessa siffror varit relativt stabila.
Tal om sociala turister och förslag för att göra invandrare till andra klassens medborgare finner en djup klangbotten i delar av den svenska folksjälen.
Samtidigt är de egna erfarenheterna av invandrare i allmänhet positiva. Andelen som har goda erfarenheter av kollegor, medstudenter, vänner och bekanta med utländsk härkomst ökar stadigt. De som har dåliga erfarenheter minskar än snabbare.
Kollegan på jobbet, studenten i klassen, eller personen som öppnat en kvartersbutik precis runt hörnet upplevs alla bidra positivt till samhället. Men många ser dessa egna erfarenheter som undantag. Det får därför inte genomslag i en positivare attityd till invandrare i allmänhet.
Delvis beror detta på en etnisk segregation som skiljer infödda svenskar från nyinflyttade. En kombination av frivillighet och diskriminering förpassar invandrare till de billigaste bostadsområdena i städernas utkanter. Och gör att det personliga mötet mellan gamla och nya svenskar sällan utvecklas till något mer. Få infödda svenskar umgås regelbundet med invandrare.
Endast när mötena mellan infödda och invandrare är få kan majoritetens positiva erfarenheter av invandring tolkas som avvikelser. I mötet mellan människor skapas förståelse och fördomar bryts. Låt det få genomslag också i politiken.
Erik Hultgren erik.hultgren@sn.se
Detta är tveklöst en av de mest dubbelbottnade ledarsidor jag läst på SN.
Erik Hultgren beklagar sig över att vi ”infödda svenskar” inte umgås regelbundet med invandrare. Samtidigt tycker han det är glädjande att de nyanlända behåller sina modersmål. Hur ska vi kunna umgås över kulturgränserna om vi inte ens kan tala med varandra?
I Sverige pratar vi svenska, möjligen engelska, men fan i mig inte somaliska. Med Erik Hultgrens drömscenario skapas definitivt ett mer segregerat samhälle, eller parallellsamhälle om ni så vill. Är detta vad journalistkåren på SN vill se och är det så ett samhälle i harmoni ska skötas?
Erik Hultgren hävdar också att vi ”främlingsfientliga” som är kritiska mot den förda invandringspolitiken, tycker illa om personer med utländsk bakgrund. Vad bygger han det antagandet på? Det har inget att göra med människan (förutom radikala islamister som jag inte vill se i mitt land), utan den politik som skapat stora problem för oss som bor i Sverige, oavsett vem du är och varifrån du kommer. En överdimensionerad mottagning av nyanlända gynnar ingen, förutom de som kommer hit för att leva på vårt välfärdssystem och dessa finns Erik, tro inget annat.
Pinsam ledare, mycket pinsam.
Dessutom umgås inte invandrare regelbundet med oss ”infödda svenskar” heller.
Resultatet beror ju på vem man frågar, hur frågorna ställs och vilka frågor som ställs. Nu tror jag att sådana undersökningar är lite beställda för att få fram att folk är positivare än vad dem egentligen är. För inte vill man presentera resultat som går åt andra hållet, att folk blir mer negativa till invandringen. När man pratar med folk så verkar det vara så att folk i stället blir mer negativa till invandringen. Framförallt så vet jag en del som röstade på SD vid senaste valet, vilket dem inte har gjort tidigare.
Så sammantaget så tar jag Sociologiska institutionens med en nypa salt.
Ju fler lögner Eric Ullenhaag kommer med, och ju fler tillrättalagda undersökningar, där man frågar efter sånt som man vet att man får positiva svar på, desto mindre förtroende får undersökningen Det enda man kan få de rätta siffrorna på är en folkomröstning, där de medverkande ska ha innehaft svensk medborgarskap i helst fem år. Men jag kan möjligen tänka mig att flytta gränsen max 2 år nedåt. Det beror på hur länge personen har bott i Sverige och dennes fysiska ålder. Åldersgränsen borde vara högre än 18 år, men eftersom jag vet att det kan bli mycket svårt att få igenom, så skippar jag min förhöjda gräns. De som fyller 18 och uppfyller alla andra kriterier också, får rösta.
”många utlänningar kommer till Sverige för att utnyttja våra sociala förmåner” – eftersom hälften av invandrarna lever på socialbidrag (enligt Anders Borg på finanspolitiska rådet) så är det ju sant. Varför får man inte säga sanningar? Även om de är mindre angenäma? Annars kan de ju inte förändras till det bättre?
”Främlingsfientliga åsikter är fortfarande vanligt hos en stor andel av befolkningen”. Om målet är att minska sådana åsikter bör man minska på invandringen istället som nu, öka den, och gå ut med hatkampanjer mot svenskarna och anklaga dem för att vara rasister. Vem GÖR i så fall svenskarna till rasister? Är det inte politikerna som kör en extrem politik som medborgarna aldrig har får folkomrösta om?
Det är väl inte så konstigt att rasismen ökar i Sverige. Läs gärna den sk Intoleransrapporten från forum för levande historia http://www.levandehistoria.se/files/Intoleransrapporten_15nov.pdf Kolla gärna tabeller, 4:1, 5:1, 6.1 och 7:1. Där framgår mycket tydligt vem som är mest intolerant, och inte är det svenskar så mycket kan jag säga.
Så länge vi har en invandring av intoleranta människor kommer vi få en ökad rasim.
Det verkar ju som om politiken har bestämt sig för att vi skall ha en ökad arbetslöshet, ökat utanförskap, ökat bidragsberoende, ökad bostadsproblematik, ökad barnfattigdom osv varför skall vi annars öka invandringen?
Vad ska man säga? En så färgad, ensidig och totalt förljugen bild, tillåts breda ut sig på ledarplats, det är beklämmande.
När man läser PI dagligen och har alla fakta om islamismen som tar över världen (Frankrike ex), så drunknar skadeglädjen över att en gång kunna säga ”vad var det jag sa” till såna som ledarskribenten, i paniken inför mänsklighetens totala kapitulation inför sharia och förtryck.