Av Pettersson som har förkortat en utmärkt artikel från Fria Tider.

I veckan fastslog Läkare utan gränser att flyktingar från revolutionernas Mellanöstern och Nordafrika måste släppas in i Europa. Och LUG borde veta, tycker man. Det är en medicinsk humanitär organisation som ”räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest”. Många har frågat sig vem som kan behöva politisk asyl efter demokratins seger i det ena efter det andra landet. Därför skall vi nu titta på vilken nöd det är som har satt MENA-folk i rörelse.

Efter uppgifterna om brain drain och taxikörande hjärtkirurger ger den tunisiske sociologen Mohamed Jouili ett oväntat svar. Problemet för den övervägande delen av emigranterna från hans land är att de är ”obildade och arbetslösa och att de härstammar från de lägsta socialgrupperna i Tunisiens fattigaste och mest efterblivna delar”. För många i MENA-länderna är tillvaron i Europa en ständig dröm, som inte påverkas av politiska förvecklingar i huvudstaden. Men i samband med omvälvningarna, som naturligtvis har lett till en viss extra arbetslöshet, har det blivit aktuellt för fler att flytta. Lika väsentligt är att båtresor från hamnstäderna Zarzis, Gabes und Mahares till italienska Lampedusa plötsligt, trots den ökade efterfrågan, blivit billigare än någonsin. De tunisiska myndigheterna har anklagats för att avsiktligt blunda för strömmen av illegalt utresande migranter för att bli av med så många kriminella och arbetslösa som möjligt. Att reseverksamheten har subventionerats från något håll verkar sannolikt.

Det är också mot denna bakgrund man måste se de mediala ansträngningarna från Läkare utan gränser. Som del av multikultilobbyn ser de varje migrantström som en möjlighet. Framför allt måste flyktingströmmen flyta vidare så obehindrat som möjligt, oavsett asyllagstiftning, oavsett kostnader. Och oavsett folkets motvilja mot att ta emot fler. För LUG är det bättre ju fler obildade, okunniga, barnrika muslimska familjer som flyttar till Sverige. Annars kunde de ju ha ansträngt sig för att underlätta de här människornas ”nöd” på plats och ställe, ”där det som bäst behövs” som de själva uttrycker det. Som en del av multikultilobbyn har kopplingen mellan läkekonsten och föreningens verksamhet försvunnit.

På samma sätt som Europas nyhetskonsumenter vet allt om Mellanösterns diktatorer vet mellanösterns emigranter allt om europeisk invandrarpolitik. När förutsättningarna för uppehållstillstånd och höga bidrag försämras i ett land halkar detta snabbt ner på topplistan och ”flyktingströmmen” sinar.

− Pettersson anser att Läkare utan gränser, Röda Korset, Sida och andra hjälporganisationer gör bäst i att hjälpa människor i sina hemländer. Jag har svårt att tänka mig att en somalisk bonde blir särskilt lycklig av att leva på socialhjälp i Rinkeby. Mellanösterns och Nordafrikas problem kan inte lösas genom att vi flyttar dem hit. Människorna i Mena-länderna behöver fred och möjlighet att bygga upp tillvaron i sina egna länder och Läkare utan gränser borde göra som de själva säger ”hjälpa människor i nöd på plats och ställe där de behövs som bäst”