Av Stefan K

När IF Metalls ordförande Stefan Löfvén gästade de sörmländska socialdemokraternas kongress i Oxelösund den 11:e april uppgav han att facket vill utveckla samarbetet med Socialdemokraterna. Löfvén menar att facket inte bara påverkas av det som sker på arbetsplatserna, utan också det som sker ute i samhället. Därför måste facket agera och ta ställning politiskt, enligt Löfvén.

Samtidigt är Löfvén tvetydig när han säger att det aldrig får uppfattas som att facket går i socialdemokratins ledband, utan att samarbetet mellan facket och S ska ske för medlemmarnas bästa.

Då ställer sig frågan. Hur tänker sig Löfvén att facket ska agera för medlemmarnas bästa och samtidigt inneha en klar och tydlig partipolitisk ställning? Kan och tänker IF Metall ställa sig på medlemmarnas sida om Socialdemokraterna lägger fram förslag som får negativa konsekvenser för de anställda ute på arbetsplatserna?

Vi som lämnat facket och ni som fortfarande är medlemmar, kan nog entydigt konstatera att facket aldrig kommer att ställa sig på en borgerlig regerings sida, även om en sådan regering lägger fram förslag som gynnar låg- och medelinkomsttagare. Det räcker att läsa medlemstidningarna och de  broschyrer som medlemmarna bombarderas med för att inse det omöjliga i Löfvéns uttalande.

Att flera av facktopparna, både lokalt och centralt, är engagerade i partiet, ger en tydlig signal om att Löfvéns ord luktar billig propaganda. Klart är att facket tänker mer på partiets bästa än på medlemmarnas.

Personligen anser jag att det är ett hån mot alla de medlemmar som har sina sympatier hos andra partier än Socialdemokraterna och som varje månad betalar in hundratals kronor i avgifter, varav en viss procent stoppas direkt i partikassan. Hur kul är det för arbetare med sympatier hos Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna etc. att i valrörelsen översköljas med politisk propaganda i medlemstidningar, i broschyrer och på affischer, där ledarsidor och artiklar talar om vilket parti man ska rösta på? När man sedan ser Wanja-Lundby Wedin och Stefan Löfvén stå i talarstolar sida vid sida med Socialdemokraternas partiledare och förkunna att kampen mot de borgerliga ska tas på gatan, i media och på arbetsplatser, inser man att Stefan Löfvéns utspel om att medlemmarna aldrig ska behöva tveka om att deras bästa går före allt, enbart är ett spel för galleriet.

Hur trovärdiga är facken?

2006 röstade enbart 54% av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna, i valet 2010 var det bara 51%. Endast 22% av alla med arbete röstade på partiet. Sifo gjorde en undersökning veckorna innan valet där man ställde frågor till 589 LO-medlemmar och kom fram till att bara 30% vill att facken stöder Socialdemokraterna politiskt och ekonomiskt.

Fackens ihärdighet att fortsätta sin kärlekssaga med S visar att man är efter sin tid. Idag skriver vi 2011 i almanackan och inte 1911. Tiden är förbi då alla arbetare var socialister och alla tjänstemän borgare. Facken lever inte i nutiden och det är ett av skälen till att man tappar allt fler medlemmar. Att man sedan skyller tappet på allt och alla är en annan saga.

Valen 1991-2010

Sifos undersökning