Av Pettersson
Det påstås att vi kommer att drabbas av arbetskraftsbrist i framtiden. Jag tillhör dem som tvivlar och blir ännu mer övertygad när jag hör hur exempelvis Landstingets politiker och tjänstemän i Södermanlands län hanterar våra pengar. Först skor sig politikerna på ett felaktigt sätt, sedan försvaras detta av en landstingsdirektör som tjänar lika mycket som statsministern och när detta felaktiga försvar inte lyckas hyr man in en av landets dyraste PR-konsulter för att framföra det budskap som de dumma medborgarna inte begriper.
2010 hade kommuner och landsting ett överskott på 21 miljarder men det talar de tyst om.
Under de senaste åren (2001-2007) har skatteintäkterna och de generella statsbidragen växt med över 30 procent i löpande priser och det är betydligt snabbare än Sveriges tillväxt.
Sysselsättningstillväxten av de viktigaste yrkesgrupperna inom vård, skola och omsorg var sammantaget 9 procent, och då ingår också välfärds- och utbildningspersonal inom privata företag som finansieras med offentliga medel.
Sysselsättningstillväxten inom kategorin ”administratörer i offentlig förvaltning” var emellertid tre gånger så stor – totalt 29 procents ökning i kommun- och landstingssektorn 2001-2007.
Kommuner och landsting anställer fler chefer, byråkrater och konsulter trots att dessa inte passar ungar, utbildar barn eller vårdar gamla och sjuka och sedan gnäller de trots enorma överskott på att pengarna inte räcker.
Det kanske är dags att titta på 1960-talet, titta på hur vi arbetade då när det byggdes vägar och hus överallt, när det fanns poliser och skolor i varje by, när ordet vårdköer inte var uppfunnet och läkare gjorde hembesök om man önskade, när vi hade ett av världens största flygvapen och en flotta värd namnet.
─ Pettersson har sett att antalet byråkrater ökat, många av dem borde jobba med något annat. Har någon något annat tips om vad som skiljer gårdagens skattetryck på 25 % mot dagens på 50 % mer än att pengarna räcker till mindre?
Det finns mycket Pettersson som har blivit betydligt mer omfångsrikt. Det finns berättelser från Vingåker om vad som hände. I lilla Vingåkers kommun i västligaste Södermanland såg ju 1949 blivande statsministern Göran Persson dagens ljus för första gången. Då jobbade fortfarande 15 -20 man på ortens största lantbruk, godset Säfstaholm som förädlat fram en äppelsort med samma namn. Samtidigt sköttes kommunen med ca 7 ooo invånare av ett kommunalråd och två kvinnliga sekreterare. När Göran Persson blev kommunalpamp i Katrineholm så sköttes Säfstaholm av ägaren och 2 anställda, medan kommunen hade flera politiskt anställda och ca 15 -20 heltidstjänster för byråkrater. När han blev Statsminister, så skötte ägaren ensam Säfstaholm och hade inhyrda bönder som hjälpte till vid hög arbetsbelastning, kommunalkontoret hade dock fått ett ytterligare tillskott av experter och konsulter och var nu kommunens största arbetsgivare.
Jag har hört eller läst den här storyn för rätt länge sedan. Den är nog inte korrekt återgiven, men andemeningen är i stora drag korrekt återgiven. Om någon kan den helt korrekta historien om Vingåkers utveckling från centralort i en relativt stor jordbrukskommun, till en modern centralort med handel och service som största arbetsgivare efter kommunen, så hoppas jag att denne kan ta om storyn korrekt. För er som inte känner till Södermanland alltför väl, så är Vingåkersslätten den näst största slätten i landskapet efter Rekarneslätten väster om Eskilstuna. I övrigt är Södermanland ett mycket skiftande landskap med mindre slätter, mellan mindre och större skogar, mycket sjöar, åar och bäckar samt en del mindre berg. Alltså inget är riktigt stort i Södermanland, men inte heller så småskuret som Sydsvenska höglandet framförallt är i centrala Småland. Södermanland kallas av Selma Lagerlöf för Sveriges lustgård, i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
Nu har jag gjort reklam för min hembyggd. Kanske tas det bort. Jag vet inte om reklam är tillåtet på det här mediet.
Överallt sväller byråkratin och det blir alltfler som ska leva på produkten eller tjänsten som företaget eller den offentliga sektorn ska tillhandahålla. Alltmer rationaliseras det inom de avdelningar som sköter produktionen, så att fler byråkrater kan ta plats och endast skapa papper i form av utredningar och svar på andra byråkraters enkäter, och här är inte kravet på rationaliseringar lika högt ställda.
Jag Olli Rein undrar hur länge efter att den sista personen inom produktion har fått gå ut i arbetslöshet, som byråkratin fortsätter att fungera nästan som vanligt. Är det någon som kan ge mig ett svar på det.