Av Olli Rein
Vår vän den irakiske palestiniern kom hit i slutet av 1970-talet. Han är född 1953, det har han själv skrivit. Han har också skrivit i vår lokala tidning SN att han jobbat deltid i 14 år som hemskollärare, men det hade han slutat med redan när han började skriva på SN: s nättidnings Snabbdebatten under slutet på 2005 eller under 2006.
Han har alltså bott i Sverige numera ca 32 år, och jobbat deltid i 14 år av dessa med arabiska barn i Sverige, och lyckats pensionera sig i 50 årsåldern. Då har han ju ändå levt under den tid som Ingvar Karlsson (s) var statsminister, och tog ned arbetslösheten till under 2 eller 3 % på konstgjord väg, och hade den naiva politiska ambitionen att skapa den fulla sysselsättningen.
Det ger Irakpalestiniern 18 arbetsfria år hittills, och ytterligare 8 år till den ännu så länge existerande 65- årsgränsen för pension. Han är gift med en svenska och har med henne fyra eller fem barn och bor i Brandkärr, Nyköpings invandrartätaste område. Men han har också en egen adress på en helt annan plats i staden. Det har han sin fulla rätt till bara det inte innebär att maximera bidrag. Hans idol inom politiken är Olof Palme, mannen som ligger bakom Sveriges kräftgång inom ekonomins område, ett område som Palme erkänt att han inte förstod sig alls på.
Ingvar Karlssons politik kallades den tredje vägens politik, och skapade arbetskraftsbrist inom många nyckelpositioner i samhället, samtidigt som den offentliga sektorn sög upp kompetenta människor till konstgjorda arbeten med bra lön, och skapade en inlåsningseffekt genom detta förfarande. Den effekten verkade hämmande på vår exportindustri, och fick företagen att flytta ut mer av verksamheten utomlands på grund av arbetskraftsbrist, än vad som hade behövts med en mer marknadsinriktad politik.
Sveriges BNP blev därför lägre än vad den borde ha blivit, och detta medförde att inbetald skatt i Sverige blev lägre på grund av utebliven tillväxt. Detta kompenserades som vanligt av sossarna med höjda skatter, framförallt på konsumtionen, vilket ledde till ytterligare nedskärningar av riktiga jobb i Sverige, till fördel för onödiga byråkrater med höga löner inom den skattebaserade sektorn.
Många är de chefsstolar som fick innehavare under den här ”dyra tiden”, som beskrivs av f.d. finansministern Kjell-Olof Feldt i hans memoarer, ”Alla dessa dagar”. ”Ingvar Karlsson bedrev en dåraktig politik”, skriver han där. Det uttrycket har åtminstone tidigare varit sökbart på Google.
Detta för att ge oss som har haft med Irakpalestiniern att göra på SN: s debattsidor ett exempel på en irakisk palestiniers arbetsmoral, och kanske också ge andra en aning om hur det fungerar i verkligheten.
Irakpalestiniern var också mycket verksam på Aftonbladets och Expressens insändarsidor och hade en blogg på den ena av våra kvällsdrakar. Han var också flitig insändare av material till olika debattsidor och kommentarer över hela Internet. Om man söker på Google efter hans hela namn, så kommer Bloggen upp bland det första på den sidan.
Jag har beskrivit detta lilla exempel från vårt land, för att försöka visa att verkligheten för dessa invandrare ofta inte innebär någon större inkomst för landet Sverige. Jag vill dock särskilt poängtera att det inte bara är invandrarens fel, utan lika mycket våra slappa myndighetspersoner, som har handlagt dessa ärenden felaktigt.
Hur många sådana här fall finns det i Sverige?