Av Pettersson

Vi har en enorm bostadsbrist i Sverige, främst är det ungdomar som drabbas, att vara ung utan kontakter och en fet plånbok gör att det är nästan omöjligt att etablera sig på bostadsmarknaden i storstäderna.  

Samtidigt har det till vårt land flyttat in 800 000 hyresgäster de senaste 20 åren. Bara förra året kom det 63 000 nysvenskar som måsta ha någonstans att bo samtidigt var födelseöverskottet drygt 20 000 människor. 85 000 fler människor förra året och våra politiker undrar varför inte bostäderna räcker till.  

Alla ungdomar som förgäves letar lägenhet får se sig förbigångna, dessa nya som också saknar både kapital och kontakter får nämligen hyreslägenheter just där bristen är som störst, i våra storstadsområden och de får dem betalda med skattemedel, något som de flesta ungdomar bara kan drömma om.

Journalisterna skriver spaltkilometer och rapporterar om hur mycket bostadsrätter kostar och vad räntan är men sällan om varför och att det är brist på bostäder.

Minns ni Tage Erlander svar till de tre O:na någon gång på 1960-talet när han fick frågan om vad ungdomar som saknade bostad skulle göra; ”De får väl ställa sig i bostadskö” sa Erlander. Det kan man säga nu också, skillnaden är att i många kommuner det ingen bostadsförmedling längre.

− Varför inte låta de människor som får asyl bo där det finns bostäder, dvs. i småorter på landet den första tiden, myndigheterna bestämmer var de ska bo tills de blivit etablerade, lärt sig språket och lyckas bli självförsörjande. Då får de bosätta sig var de vill och ”ställa sig i bostadskön” på samma villkor som alla andra.