Av Tommy Pettersson
Den svenska invandringsdebatten är väldigt förenklad. För eller emot, god eller ond.
Är man för svensk invandringspolitik och den massinvandring som pågår är man god, är man emot och ser problem så är man rasist och/eller Sverigedemokrat.
Jag har sagt många gånger att jag inte är Sverigedemokrat men SD är det enda parti som tar invandringen och spänningen mellan olika grupper, mellan svenskar och invandrare men framförallt mellan olika invandrargrupper på allvar.
Vi får ofta höra hur mångkulturen och möten mellan olika människor genererat tillväxt i Sverige och fungerat kulturellt berikande och därmed utvecklat samhället. Men det flyktingmottagande vi har i dag, de problem och de kostnader invandringen medför har ingen tidigare motsvarighet i Sverige. Så hur gärna invandringsvännerna än vill så går det inte att jämföra med den tid då svenska företag ordnade bussresor och körde invandrare direkt till väntande arbetsplatser.
Det har alltid kommit människor från olika länder och kulturer till vårt land. De flesta tog seden tid man kom och anpassade sig så gått det gick till vårt samhälle. Nu är det nya tider och många kräver att vi skall anpassa oss och bli mångkulturella. Det är inte så lätt, det finns ungefär 170 olika nationaliteter i Sverige och än fler kulturer och sedvänjor. Somaliern har en kultur, pakistaniern en annan, tysken en tredje, albanen en fjärde osv. Det blir tufft för infödda och nyinflyttade att lära sig och acceptera alla dessa kulturer och sedvänjor.
Är det inte bättre och lättare att alla vi som bor i detta land lär oss en kultur?
− För er som fortfarande tycker att mångkultur är bra så kan vi nämna att det pågår över 30 krig i världen (i c:a 25 är muslimer inblandade) som är etniska konflikter.
− Sedan 1940-talet har det bildats 150 nya stater och det beror inte på att folk trivs så jävla bra ihop!

Varför kan inte alla politiker och journalister plocka av sig skygglapparna och erkänna?
Mångkultur fungerar inte i de fall där de olika kulturerna skiljer sig åt på ett sådant markant sätt att oundvikliga konfrontationer tenderar att bli vardagsmat.
Bra rutet, håller med!