Den 5 juli i år skrev jag om Tystnad i Almedalen. Under Almedalsveckan pågick c:a 1400 evenemang och inte ett enda handlade mig veterligen om invandringen och problemen den medför.

− Nu är vi mitt uppe i valrörelsen och invandringspolitiken lyser i stort sett med sin frånvaro, det som det hörs mest om är censuren av Sverigedemokraterna − att diskutera sakfrågorna verkar inte aktuellt.

• Vi måste kunna diskutera hur många invandrare vårt samhälle tål.
• Vi måste kunna diskutera språkkrav, utan språket blir det aldrig någon integration om inte makthavarna snart kräver att vi ska lära oss arabiska.
• Staten och inte religion ska bestämma i vårt land. Vi måste diskutera och stå emot islamisering på samma sätt som vi stått emot kristna samfund tidigare. Vi måste vara emot hedersförtryck, tvångsgifte och kvinnoförtryck.
• Medborgarskap ska betyda något. Språket måste vara ett krav, liksom grundläggande samhällskunskap. Medborgarskap ska kunna återkallas när det delats ut till sökande som uppenbarligen ljugit eller gett grovt felaktiga uppgifter vid ansökan.
• Vi får aldrig, aldrig någonsin vika ner oss när det ställs krav som är oförenliga med vår kultur, våra seder och lagar.
• Vi måste kunna diskutera om jobben. Vad ska analfabeter syssla med i vårt högteknologiska samhälle?
• Vi måste få fakta. Hur många invandrare arbetar med vad? Hur många lever på bidrag? Hur många är äldre och lever på bidrag? Hur många är barn? Hur många av de dömda brottslingarna är födda utomlands? Hur många bekänner sig till islam?
• Vi måste kunna säga − så är här våra regler, här gäller dessa lagar och passar det inte så varsågod att flytta någon annanstans.

Det finns massor med frågor, jag har inte svaren på alla − det enda jag vet är att tystnaden inte löser problemen.

I Svenska dagbladet står detta:

 ”På Hjalmar Strömerskolan i Strömsund har muslimska män, främst från Uzbekistan, infört nya värdegrunder för undervisningen. Här har det ställts krav på könsseparerade klasser, på att kvinnor inte ska få tala när män lyssnar osv. Det har, föga förvånande, inverkat menligt på kvinnornas talträning och utbildning överlag. Och än värre – skolan har även tidvis gått separationskraven till mötes genom att gömma (!!!) kvinnor bakom en skärm i klassrummet. Skolans egen målsättning – ’ att män och kvinnor kan arbeta tillsammans och i samma klassrum ’ – har alltså inte riktigt gått vägen.”

I Sverige gäller inte svenska regler och värderingar längre. Svenska myndigheter viker ner sig för främmande kulturer som uppenbart strider mot vad Sverige står för.

Men ingen reagerar! Att vara emot detta beteende stämplas istället som rasism, islamofobi och främlingsfientlighet”

− Vår demokrati och västerländska värderingar håller på att raseras medan media och politiker tyst tittar på, ingen vill erkänna att det gått snett, fruktansvärt snett och att alla som är tysta har ett ansvar när det brakar loss på allvar. Glöm inte det.