ROMER. Närmare 300 romska arbetssökande har skrivit in sig på Arbetsförmedlingen, drygt 70 personer har kommit ut i praktik och närmare 90 personer har kommit ut i arbete. Det framkommer i den andra återrapporten för romsk inkludering som lämnats till Länsstyrelsen i Stockholm. 

-Många romer har fortfarande ett bristande förtroende för myndigheter. Utmaningen är nu att fortsätta driva arbetet för att stärka förtroendet. Det gäller givetvis alla samhällsaktörer, vi måste bli ännu bättre på att samarbeta kring detta, säger Mirelle Gyllenbäck, nationell samordnare på Arbetsförmedlingen.

Regeringen har beslutat om en tjugoårig strategi för romsk inkludering med det övergripande målet att ”Den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som en icke-rom.” De har även beslutat om en pilotverksamhet 2012-2015 med fem pilotkommuner i fokus: Luleå, Göteborg, Linköping, Helsingborg och Malmö.

Brobyggarna arbetar med uppsökande verksamhet, personliga möten och att vara ett stöd mellan arbetssökande och arbetsförmedlare. Stödet ges utifrån individuella förutsättningar och ser alltså olika ut.

-Pettersson säger att de första kända romerna kom till Sverige år 1512, det var 30 familjer med

”greve Antonius” i spetsen. I Stockholm stads tänkeböcker antecknas att nykomlingarna inkvarteras i Sankt Laurentii gillestuga och att stadens råd dessutom skänker dem 20 mark.

”Greve Antonius” och hans sällskap blev inledningsvis väl mottagna när de anlände till Stockholm 1512. Det dröjde dock inte länge innan attityden till främlingarna hårdnade. Redan 1515 berättar böckerna att ”tattarna ingalunda fick stanna inom stadens hank och stör, och detta för deras skalkhets skull”. Ordet skalk är synonymt med skälm eller skurk.

Olaus Petri bekräftar uppgiften i sin svenska krönika från 1530. ”Samma år som herr Sten (Sten Sture den yngre 1512) hade blivit hövitsman, kom en hop av det folket som far omkring från det ena landet till det andra, och dem man kallar tattare hit till landet och till Stockholm. Förr hade de aldrig varit här.”

Svearike, bebott och styrt av ett folk som benämns svear, troligen första gången omnämnd i skrift av den romerske historikern Tacitus år 98 e.Kr. men det egentliga Sverige bildades vid befrielsekriget 1521 och när Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs 6 juni 1523, Sveriges Nationaldag.

Under hela denna tid har invandring förekommit. Olika grupper av människor har invandrat till landet sedan Vasas tid och troligen tidigare.

• hansatyskar under medeltiden
• finnar som bosatte sig i Mälardalen under 1500-talet
• zigenare eller romer som började komma redan på 1500-talet
• valloner som lockades hit för att lära ut järnhantering i slutet av 1600-talet
• savolaxfinnar som under 1600-talet beviljades viss skattefrihet om de bosatte sig i urskogen — det som nu kallas finnmarkerna
• judar som tilläts etablera sig i fyra svenska städer under 1700-talet, mellan början på 1600-talet och början på 1800-talet var det ytterst svårt för icke-protestanter att invandra, alltså judar och katoliker var ej önskvärda
• franska konstnärer, filosofer och intellektuella under 1700-talet
• italienare som kunde göra stuckatur när 1800-talets stenstäder byggdes
• skottar som bland annat startade bryggerier.

Fram till andra världskriget rörde det sig om några tusen per år men efter kriget ökade invandringen kraftigt för att kulminera på 1960 och 1970-talet för att under 1980-talet för första gången ändra karaktär från arbetsinvandring till asyl/bidragsinvandring och anhöriginvandring.

Nåväl, de senaste årtiondenas invandring känner ni till men varför är det bara en enda grupp som invandrat sedan Vasas tid det är problem med.

Varför behövs inte stöd och inkluderingsbehandlingen för hansatyskar, finnar, valloner, savolaxfinnar, judar, fransmän, italienare, skottar och alla andra. Varför är en enda grupp så diskriminerad och varför har alla de andra grupperna blivit svenskar, vet du det Myten?

Helt klart har zigenarna blivit illa behandlade genom tiderna men det behövs två för att dansa…