”Varför begränsas debatten om näthat till kvinnor med vänsteråsikter?”

Den indirekta frågan ställs av Paulina Neuding på SvD. Neuding klargör att även kvinnor utanför den vänstersocialistiska sfären drabbas av näthatet och främst kommer hatet från just vänstern.

Neuding tar upp exemplen med en kristdemokratisk ungdomspolitiker som överöstes med hat efter en kritisk inställning till Prideparaden, Per Gudmundson som skulle skjutas och anklagades för att vara lättkränkt när han anmälde, samt den borgerliga debattören Alice Teodorescu som mordhotats för sina åsikter om migration och jämställdhet.

En av de som direkt pekas ut är vänsterpartisten Simon Fors som skrivit det ena hotet efter det andra på twitter och närmare beskrivning av den människan behövs knappast, men några av hans mest beryktade inlägg i debatten kan ni se här. Simon Fors sitter förövrigt kvar som kommunpolitiker, ges utrymme i media och hyllas av partikamrater.

En av Paulina Neudings kollegor, Johanne Hildebrandt, vittnar om att hon både mordhotats, hotats med våldtäkt och värst är hoten efter att Åsa Linderborg och Jan Guillou attackerat henne i Aftonbladet. ”Hatet från vänster är värst”, har hon viskat i örat på Neuding. Att vänstermedia har ett stort ansvar för sina egna skrivelser är ingen underdrift och därför råder det en nästan pinsam tystnad när företrädare för vänstermedia går ut och snyftar om sina upplevelser. Att ingen SD-kvinna bjöds in till UG:s lilla sammankomst förvånar nog många, men min gissning är att flertalet av dem utsatts och utsätts för långt värre saker än de Åsa Lindeborg, Titti Schultz med flera andra råkat ut för. Därmed inte sagt att hatet mot dem ska accepteras.

Källa: SvD

En som åtminstone försöker sätta fokus på pk-elitens ansvar i frågan om näthat är Fredrik Virtanen, som i en krönika skriver att ”de först borde ta en titt på sig själva”. Källa: Aftonbladet