Just nu är rubrikerna många i svensk gammelmedia angående den annalkande vintern och avsaknaden av vinterkläder hos de nyanlända.
Bara i Västerås har 700 ansökningar om vinterkläder inkommit till Migrationsverket och i Värmland är det 33 procent av de asylsökande som lämnat in en ansökan om vinterkläder. Enligt Migrationsverket har den asylsökande, oavsett var i asylprocessen du befinner dig, rätt att lämna in en ansökan om ett särskilt bidrag där de svenska skattebetalarna finansierar vinterkläder till de frysande.
Här funderar jag över kunskapen hos de som söker sig ända till Sverige.
Man vet var Sverige ligger (längst uppe i norra Europa där mörkret och kylan biter sig fast under halva året), man vet vad Sverige är, man har lärt sig att svenska politiker är världens mest generösa, att svenska myndigheter är världens mest naiva, man har lärt sig vad man ska säga när man söker asyl och vilka fraser som är mest gångbara, man har lärt sig att utnyttja det svenska trygghetssystemet på bästa sätt, men man vet inte att vinterkläder behövs i landet där graderna kryper under minusstrecket mellan november och april.
På asylförläggningen utanför vår lilla stad är behovet av vinterkläder skriande stort och på vänsternästet Nyköpings folkhögskola har insamlingen redan inletts.
Den svenska vintern är också kall för våra egna utslagna, uteliggarna och missbrukarna. Dessa individer ser jag varje dag på min väg från och till jobbet, framför allt tidiga morgnar och sena kvällar. Inte tusan har jag sett samma omtanke om dessa som om de från Syrien, Eritrea och Somalia. Var finns ömkan, var finns viljan att samla in kläder till dessa samhällets olycksbarn?
För att göra texten mer förståelig, vill jag nämna en diskussion som fördes på jobbet i veckan när både kylan och snön gjorde sig påmind i vår del av landet. En av mina arbetskamrater som har två söner och en dotter, beskrev situationen där han och flickvännen gärna ville köpa nya vinterjackor till barnen, men att de inte hade råd att ge alla varsin och att de därför avstod att ge något av barnen en jacka för att inte skapa avundsjuka och bråk. Sån är situationen i många svenska familjer och själv tvekar jag att köpa en ny vinterjacka i år p.g.a. kostnaden på 600 – 800 kronor.