Små terrorister växer när de känner sig älskade

Av Olli Rein

Mor hjälper pojken i kläderna.

För några dagar sedan intervjuade palestinsk TV i ett program med titeln ”De bästa mödrarna” en mamma till en barnterrorist, Yusuf Shaker Al Asr, och frågade varför hennes son hade velat offra sig.

Mamman svarade att sonen i stället för ett normalt äktenskap hade valt att giftas med de 70 jungfrurna med de svarta ögonen, som i Paradiset väntade terroristen.

Hennes ord blev mött med stor välvilja och beundran.

Så växer små terrorister, när de känner sig älskade.

Från den italienska bloggen Lisistrata

Olli undrar varför det alltid är alla andra som ska böja sig för den islamistiska vidskepelsen, och hur vi ska bli ett bättre land med dessa medeltidsmänniskor mitt ibland oss. Kan någon från Sveriges regering och även från oppositionen, tala om varför vi ska låta oss påverkas av den här värsta sortens religiösa vansinnigheter. Om ingen kan det, rekommenderar jag att hela Sveriges regering och dess riksdagsledamöter sätts in på mentalsjukhus med särskilt utskrivningsförfarande. Något annat kan ju ingen normal människa komma fram till, om de även sväljer detta.

Ja, vad vore livet egentligen utan vänner?

Av Olli Rein

Varför är det så?

Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?
Varför finns det parkeringsplats för rörelseförhindrade framför skridskobanan?
Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?
Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?
Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?
Varför är inte ordet förkortning kortare?
O.s.v.

Varför då?

En klassisk historia om pojken som reste långt för att studera med en stor mästare. När pojken träffade mannen för fösta gången frågade han omedelbart:
Hur lång tid tar det innan jag är lika vis som du?
Svaret kom direkt: Fem år.
Det var länge, sade pojken. Vad händer om jag arbetar dubbelt så …

Utan vänner har du ingenting!

Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.
Första dagen slog pojken in 37 spikar. Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet inslagna spikar minskade hela tiden. Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede …

Jag lyfter på min gamla sportkeps för Jan af Halmstads filosofiska inlägg, och rekommenderar alla att läsa färdigt på Jan af Halmstads blogg. Det finns mycket humor och lärdom i det han skriver, anser jag Olli Rein och tackar för lektionen.