"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Salafister attackerade en kulturfestival i Tunisien igår kväll.
Beväpnade salafister gick igår kväll till attack mot en kulturfestival i norra delarna av Tunisien. Detta är den tredje attacken på tre dagar och islamisterna säger sig vara upprörda över dessa tillställningar för att de sårar muslimers känslor när de sker under ramadan.
I kölvattnet av Den arabiska våren ser vi hur islamister gör sig allt mer hörda och ingen verkar gå säker för deras ilska.
I Tunisien rasar islamister över några av landets OS-deltagare. En Facebook-grupp vid namn Ansar al Charria (något att göra med sharia?) bedriver en kampanj mot den tunisiske medaljören i simning, Ousamma Mellouli, som hade osmaken att dricka juice innan sina lopp och detta i samband med Ramadan och dess fastekrav.
Mest rasar man dock mot den tunisiska silvermedaljösen på 3 000 m hinder, Habiba Ghribi, som hade fräckheten att springa loppet i shorts. Islamisterna har vänt sig till regeringen och uppmanat dem att frånta Ghribi hennes medborgarskap och i en kampanj på sociala medier protesterar de mot hennes anti-muslimska tilltag att springa i förbjuden klädsel.
Källa: Världen idag (läs gärna det sista stycket i texten)
Habiba Ghribi som efter loppet ser ut som en lycklig medaljör i ett OS ska se ut.
Rädslan för att kvinnors rättigheter ska begränsas i det nya Tunisien växer och har lett till starka protester i landet där revolten i arabvärlden tog sin början.
Protesterna riktar sig mot den islamistledda regeringen som vill göra en ändring i konstitutionen. Ändringen går ut på att kvinnan ska ses som ”ett komplement” till mannen, till skillnad från de grundläggande principer om kvinnans lika värde som fastställdes 1956 i Tunisien.
Omfattande demonstrationer inleddes i måndags kväll då 6 000 kvinnor marscherade genom huvudstaden Tunis. På tisdagen genomfördes en protest och strejk i Sidi Bouzid, staden där upproret inleddes, då invånare gick ut på gatorna för att visa sitt missnöje med regeringen.
– Pettersson håller delvis med islamisterna. Det är svårt med kvinnor.
– Häromdagen ropade gumman ”du behöver inte gå på bolaget på ett tag, skåpet är fullt”
I Sveriges Radio uppmärksammades nyligen hur en kvinna i Afghanistan på antagligen falska grunder anklagades för äktenskapsbrott och därför blev skjuten till döds av sin make – tillika talibanledare. Här är filmen (känsliga tittare varnas – det är mord som sker):
Men vad som inte alls tycks ha uppmärksammats i Sverige är när en man som hade avfallit från islam till kristendomen fick halsen avskuren så grundligt att huvudet skildes från kroppen. Han blev slaktad helt enkelt. Detta ska ha skett i Tunisien. Här är den ännu hemskare filmen som dokumenterar detta avskyvärda brott, vilket utförs under utslungandet av islamistiska eder (Jag varnar känsliga tittare igen och denna gång med ännu större emfas; detta är nog bland det värsta jag sett):
Inte undra på alltså, att Europadomstolen för mänskliga rättigheter uttalat, att sharia, dvs. den lag som slaktarna och mördaren på filmerna rättar sig efter, är oförenlig med demokratins grundläggande principer.
Tyvärr är det många rörelser och i vart fall en stat, Iran, som vill att sharia skall påtvingas hela världen i en världsvid “gemenskap” under islam. Muslimska Brödraskapet eftersträvar bland annat “jihad aimed at destroying Western civilisation from within and allowing for the victory of Islam over other religions”. Hizb ut-Tahrir å sin sida “promotes a detailed program for institution of a caliphate that would establish Shariah and carry “the Da’wah of Islam” to the world”.
Således är den iranska nuvarande regimen och i vart fall dessa två rörelser “oförenliga med demokratins grundläggande principer”, eller hur!
Men om sharia nu ändå – vilket Gud förbjude! – skulle komma att införas i världen så visar filmerna de sannolika konsekvenserna av detta och då endast några av dem, nämligen mord på kvinnor och kristna, och då inte bara i Afghanistan och Tunisien utan – överallt!
Vi måste alltså stå detta onda emot, alltid, överallt, så länge det behövs! Och det kommer att behövas ofta och länge än tyvärr.
Jag beklagar att jag måste visa dessa hemskheter, men det är tyvärr en del av den verklighet som vi lever i och som vi därför måste förhålla oss till, hur hemsk den än är. Det går inte att låtsas som om ingenting hänt, för det har hänt och det kommer att hända igen om vi som säger oss vara demokrater inte gör allt vad vi kan för att motverka islamismen.
För egen del bloggar jag bara just nu, men när man sett dessa filmer framstår bloggning som ett ganska trubbigt verktyg för att stå detta onda emot. Det lär nog till sist krävas mer än så, nämligen hårt mot hårt.
Fina kulturberikningar från den fina religionen Islam där det fria ordet förbannas av både ledare, salafister, det muslimska brödraskapet och de vanliga starkt religiösa muslimerna. Olli tycker att våra politiker och journalister ska bombarderas med den här sortens upplysningar tills de ändrar fot, och återgår till att hylla den västerländska kulturen och dess värden. Frihet, jämlikhet och demokrati. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet och frihet från religioner. Särskilt dem med människofientliga bestraffningar för att lämna sådan vidskepelse. Med andra ord börjar kämpa för Islams undergång omedelbart. Ingen människa ska behöva utsättas för det våld, som hela den islamska rörelsen är uppbyggd på.
Den arabiska våren verkar gå mot en ny vinter, åtminstone i Tunisien.
Tunisien styrs idag av det islamistiska partiet Ennahda och två vänsterorienterade partier.
Regeringen har svårt att hålla ihop Tunisien och läget blir åter allt mer spänt. För några dagar sedan lämnade ministern som hade i uppgift att bekämpa korruptionen av, då han inte fick tillräcklig makt för att kunna agera mot fifflet och korruptionen. För ett tag sedan hamnade också presidenten och premiärministern i ett stort bråk, efter att premiärministern utvisat den forne libyska premiärministern och detta efter att inte konsulterat presidenten.
Det islamistiska regeringspartiet har hela tiden avvisat att Tunisien kommer att gå mot sharia-lagar, men nu ges de militanta salafisterna allt mer utrymme. Myndigheterna och rättsväsendet ingriper inte när salafister demonstrerar, misshandlar och utsätter andra för hot.
En ung studentska säger att regeringen inte fungerar, att de radikala islamisterna syns allt mer, att konflikterna sker helt öppet och att hon själv tvingats lämna de mer moderna delarna av huvudstadens centrum p.g.a. det oroliga läget.
Återigen visar det sig att SD haft rätt i en fråga. Givetvis kommer inte regeringen erkänna detta, men när flyktingströmmarna från Tunisien åter korsar Medelhavet lär Reinfeldt räcka upp handen och säga att ”Vi kan ta emot och hjälpa dom. Vi är ett human, öppet och tolerant samhälle”. De här länderna klarar uppenbarligen inte av att sköta ett land och hela tiden förväntas det att vi i Europa och inte minst Sverige, ska ta ansvaret för de som flyr.
Pettersson har fått ett mejl och några bilder från Frankrike
Vi vet alla att Zlatan vägrar sjunga nationalsången när han spelar i landslaget, trots det verkar lagandan vara skaplig och Zlatan påstår i varje fall att han älskar att spela för Sverige.
I Frankrike har det gott betydligt längre, landslaget har gått från att vara ett av världens bästa till ett lag som imploderar av inbördes strider och förortskultur. Träningsstrejk, be förbundskaptenen dra åt helvete, besöka prostituerade, dåligt uppförande mot journalister och sponsorer samt mycket annat.
Att en stor del av det franska landslaget och deras supporters har sitt hjärta någon annanstans än i Frankrike syns på gatorna när de inför Frankrikes matcher kör omkring tutande och skrikande på Champs Elysées med Algeriska flaggor i samband med matcherna förstår man att dessa muslimer hjärtan inte klappar för landet som föder dem…
Franck Ribery, en av Frankrikes bortskämda stjärnor med sin flagga
Ett gäng ”fransmän” med flaggor under valvakan för Hollande…
-Pettersson noterar att muslimer i första hand är muslimer även om de inte är troende, i andra hand invandrare med känslor för det land där de eller deras förfäder har sina rötter och i tredje…nej förresten i Sverige är ju alla svenskar fast det inte finns något svenskt.
Av Pettersson som idag presenterar land nummer 25 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.
Tunisien – I januari 2011 upplevde Tunisien arabvärldens första genuint folkliga revolution. Presidenten sedan 1987, Zine al-abidin ben Ali, drevs i landsflykt av ursinniga demonstranter som tröttnat på det auktoritära enpartiväldet. Ben Ali hade under lång tid hållit befolkningen lugn med hjälp av en förhållandevis god ekonomi, men en ökande arbetslöshet och social utslagning fick till sist tunisierna att revoltera mot den politiska ofriheten. Jasminrevolutionen gav upphov till den arabiska våren och det verkade som om Tunisien var det land där övergången till demokrati verkade ha störst chans att lyckas. I oktober hölls landets första fria val någonsin som vanns av det tidigare förbjudna islamistiska partiet al-Nahda och de har tillkännagett sin avsikt att omvandla Tunisien till en islamisk stat.
Trycket mot de kristna har växt sedan revolutionen, både från familjer och från myndigheter. Att en polsk präst mördades i februari verkar peka på ökat religiöst våld. Radikala muslimer organiserar våldsamma demonstationer som den försvagade säkerhetsstyrkan har svårt att hantera.
Flera stora makter har härskat i det område som idag är Tunisien. Efter stadsstaten Karthagos fall på 100-talet f Kr inlemmades området i romarriket och det kristna Östrom styrde tills araberna invaderade på 600-talet. Från 1200-talet styrdes Tunisien som en egen stat under den berbiska hafsiddynastin, men vid mitten av 1500-talet invaderades landet av det osmanska riket. År 1881 blev det en fransk koloni.
Självständighetssträvanden inom Tunisien under 1900-talets första årtionden utmynnade i att fransmännen gav området självstyre efter andra världskriget. Vid mitten av 1950-talet utropades självständighet. Under president Habib Bourguiba förstatligades industrin och jordbruket kollektiviserades medan förbindelserna ökade med östblocket. På 1980-talet utlöstes starka folkliga protester efter flera år av ekonomisk kris och Bourguiba avsattes i en kupp. Zine al-abidin Ben Ali tog över som ny ledare och byggde upp ett auktoritärt styre som kom att bestå under många år.
Ända sedan självständigheten har social utveckling varit ett prioriterat område och de senaste decennierna har framsteg gjorts på flera områden och hälsoläget uppges vara det bästa i Nordafrika.
Tunisien har moderniserat sin länge jordbruksbaserade ekonomi och tjänstesektorn beräknas om några år svara för hälften av ekonomin. Enligt många bedömare har landet idag förutsättningar för att vara Afrikas mest konkurrenskraftiga ekonomi, med en blomstrande turism, välutvecklad industri och handel och betydelsefull jordbruksexport. Betydligt sämre har det gått för landet när det gäller att minska den höga arbetslösheten och de sociala klyftorna – också ett underliggande skäl till revolten 2011.