Signalement

Av Pettersson från Fjärran Östern redaktionen  

Den svenska polisen går sällan ut med signalementet på brottslingar för att det anses försvåra utredningarna och när polisen någon gång nämner ett signalement hoppar ofta media över det. Den kloke media konsumenten har lärt sig att läsa mellan raderna och då framgår ofta var förövarna kommer ifrån.

När den svenska polisen anser att ett signalement kan försvåra utredningar innebär det att de underkänner de utländska kollegornas sätt att arbeta och med kännedom om den svenska polisens effektivitet så är det långt ifrån säkert att de har rätt.  

I många länder är det tvärtom så att polisen går ut med signalement för att de vill ha hjälp av allmänheten men även för att folk ska vara försiktig.

När en kvinna utsatts för sexuellt våld i exempelvis Sydney, Australien kan de se ut så här. Först en karta med brottsplatsen, sedan en beskrivning av händelsen och sedan ett signalement…

”Mannen beskrivs som i åldern ca 30, i Medelhavsområdet / Mellanöstern utseende, cirka 170 centimeter lång med kort brunt hår. Han var klädd i en mörk grå träningsoverall topp och jeans”

Polisen vädjar om att alla som kan ha mer information ringer till Crime Stoppers på 1800 333 000.

Inget lysande signalement som synes men den Australiska polisen tycker att det gör nytta så varför inte den svenska.

− Pettersson anser att även vid ett vagt signalement kan man räkna bort 80 % av befolkningen och det är inte så illa. 

NSW News

Överlevde total skräck

Av Pettersson från Fjärran Östern redaktionen

Ibland kan fruktansvärda motgångar leda en person till en ny ljus omstart i livet. Så är fallet för Anna C, ett av offren för en våg av rasistiska gruppvåldtäkter.

Ett gäng våldtäktsmän, Australienfödda libanesiska muslimer drog runt i Sydney på jakt efter icke-muslimska tonårstjejer som de betraktade som ”Aussie horor”. Anna C var 18 år när hon blev våldtagen 25 gånger av 14 män, däribland den beryktade Skaf bröderna Bilal och Mohammed – i augusti 2000. Hon hade suttit på tåget, klädd för en jobbintervju i sin bästa kostym när hon blev antastad av några ungdomar. De stal hennes mobiltelefon och lurade henne av tåget, våldtog henne på en toalett körde henne till en avskild park i Sydneys sydvästra förorter.

Det ringdes runt till andra ungdomar ”Det finns en slampa i Bankstown Trotting Club”. Där skickades hon runt från grupp till grupp som missbrukade och förolämpade henne. Under sin sex timmars plåga, kallade de henne för en ”Aussie gris”, frågade om hon tyckte om det hon fick, hon drabbades av varje förolämpning, hade en pistol som hålls till hennes huvud och i slutet pissades hon på.

”Det är svårt att tro att unga män uppvuxna i det moderna Australien kunde bete sig så mycket som vilda djur.” sade Michael Finnane i rätten.
”Jag såg i hans ögon. Jag hade aldrig sett en sådan likgiltighet”, sa Anna till domstolen.

Huvudman Bilal Skaf dömdes till 55 års fängelse, som senare minskade till 28 år. Det var de hårdaste straffen någonsin som delades ut för våldtäkt, vilket återspeglar den rasistiska karaktär hat-brott och Anna C:s extraordinära mod och trovärdighet som vittne.

Vid tiden för våldtäkterna, var problemen med muslimsk integration i västerländska samhällen inte känd men ett år senare kom den 11 september terrorattackerna.

Våldtäktsmännen, födda i Australien hade lärt sig att se icke-muslimska kvinnor som sexuella byte. En Skaf supporter skrek i domstolen på arabiska: ”Det är inte brottsligt att knulla en en vit slampa”.

Rättegången och de sju åren efter attackerna var mycket svår för Anna C men nu börjar livet ordna sig, hon har jobb, pojkvän och väntar barn och ser ljust på framtiden medan bröderna Skaf ruttnar i fängelset.

Läs hela historien HÄR.

− Pettersson konstaterar att andra och tredje generationens muslimer inte är bättre än den första. I varje fall inte i Australien och knappast här.