Av Pettersson

När moderaterna lanserade de ”nya moderaterna” och det ”nya arbetarpartiet” såg vi ett skifte i svensk politik. Socialdemokraternas dominans bröts, så efter valen 2006 och 2010 gällde det vilket parti som var de bästa socialdemokraterna.

Nu har Stefan Löfven, socialdemokraternas nye partiledare visat upp sig en del och det väcker en hel del frågor. Stefan Löfven sitter inte själv i riksdagen och att han då utnämner Magdalena Andersson som inte heller sitter i riksdagen till finanspolitisk talesman går att fundera över. Tycker S att riksdagen är betydelselös? Det verkar som Löfven tycker att de demokratiska institutionerna är mindre viktiga och tänker föra politik mellan skål och vägg som i LO.

Att han dessutom har återupprättat Ibrahim ”Bagdad Bob” Baylan som skolpolitisk talesperson trots att ”Bagdad Ibbe” aldrig gjort något rätt och partiet tjatar om att utbildning, utbildning och utbildning är svaren för framtiden verkar inte klokt.  

S har dessutom samma syn på Eurokrisen som regeringen, de har accepterat jobbskatteavdraget och pensionärskatten, de vill inte bråka om vinster i välfärden och åtstramningarna av sjukskrivningarna var S förslag från början och de skrattar nog gått åt att borgarna får ta skit för socialdemokratiska förslag. De gnäller över att taket för a-kassan inte höjs men de höjde inte själva när de hade makten. I invandringsfrågan är 7-partiet ense så i det stora hela finns det inget riktigt eller trovärdigt oppositionsparti bland de gamla trötta partierna. Alla tycker lika frånsett små detaljer.   

-Pettersson tror nog att S har chansen att göra ett bra val 2014 mest på grund av att vi börjar bli trötta på 32:an Reinfeldt men att härma moderaterna på deras egen planhalva klarar nog S inte av. Anders Borg är trots allt Anders Borg och ska vi få till någon förändring så är varken de ”nya moderaterna” eller Socialdemokraterna som ”de nyaste moderaterna” ett alternativ.