"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Christer Unosson som är chef på socialkontoret i Örkelljunga blev under eftermiddagen misshandlad av vår galne afghanske vän Mohammed som har varit en följetång i Helsingborgs Dagblad och HÄR på Peterssons blogg. Det har varit en stor polisinsats under eftermiddagen vid kommunhuset.
Vi har tyvärr ingen bild på den galne afghanen så det blir en på socialchef Unosson
Över 100 somalier deltog i dagens protest i stadsdelen Fröslunda, Eskilstuna.
Bakgrunden ligger i en misstänkt misshandel av barn i hemmet och denna kom till kännedom när skolan i våras larmade arbetsmarknads- och familjenämnden. Två minderåriga barn togs då om hand av myndigheterna.
Idag tågade över hundra somalier ned till socialkontoret i Fröslunda där de hävdade kulturella missförstånd och ett felaktigt omhändertagande. Lite hätsk stämning rådde i början när slagord ekade mellan väggarna och innan en lista med namnunderskrifter lämnades in. Arrangör av protesterna var pappan i den familj där den misstänkta barnmisshandeln ägt rum.
För er som vill höra hur det låter när somalier protesterar och ropar slagord, visar vi en favorit i repris. Dra upp volymen, luta er tillbaks och njut.
OSLO. Den senaste statistiken från skolmyndigheten i Norge visar att romernas barn har en enormt hög ogiltig frånvaro från skolan. I snitt är de borta var tredje dag.
Anledningen till frånvaron är att zigenarna reser även utanför skolornas lov. – De här barnen kommer att vara förlorare, och socialen kommer sannolikt att bli deras arbetsgivare på livstid, säger pedagogikkprofessor Stein Erik Ulvund vid universitetet i Oslo (UiO) till NRK.
– Romska barn får enorma kunskapsluckor och det ger låg motivation för framtida skolgång, säger avdelningsdirektör Margaret Westgaard i Oslo utbildningsbyrå.
Skolstatsrådet Torger Ødegaard (H) i Oslo säger rent ut att föräldrarna har huvudansvaret för frånvaron.
– Vi använder i Oslo enorma resurser på romska barn. Vi har totalt 80.000 elever i Osloskolor. Ingen enskild grupp, använder vi mer resurser på än de cirka 70 zigenareleverna. Det är mycket beklagligt att inte föräldrarna tar ansvar för att få barnen till skolan, säger Ødegaard
Han tillägger att det är omöjligt att tala om denna fråga utan att placera huvudansvaret hos föräldrarna. – Här är det helt enkelt föräldrar som måste skärpa sig av hänsyn till sina egna barn. Att skaffa sig utbildning och färdigheter som läsning, skrivning och matematik är helt avgörande för alla barn i Norge. Därför har vi inte gett upp att få upp närvaron i skolan bland dessa barn, säger skolstatsrådet
De norska zigenarna har i många år inte haft någon tradition av att gå till skolan och utbilda sig. Denna minoritet har varit analfabeter i generationer och detta är anledningen för att hemundervisning i regi av föräldrar inte är en bra lösning, enligt professor Stein Erik Ulvund.
-Pettersson undrar, hur står det till i Sverige Myten? Ställer du några krav på föräldrarna eller skyfflar du bara pengar till romerna så de kan fortsätta leva som tidigare…
Halima Zormati ville göra det fint för sina barn och köpte ny tv, sängar och mattor till lägenheten på von Rosens väg i Rosengård, Malmö. Två veckor senare totalförstörs allt i en brand. Mamman och hennes sex barn har förlorat sitt hem.
– Innan var det så fint, titta nu, säger Halima Zormati och pekar snett ovanför henne. Där gapar ett svartsotigt hål. Det brukade vara hennes balkong. Allt är förstört.
Ett och ett halvt dygn tidigare, eftermiddagen den 25 oktober, hade allt varit som vanligt. Halima Zormati hade bakat bröd och lagat potatis och kebab som hela familjen åt tillsammans. Efter disken kopplade mamman av i ett av sovrummen med några av barnen och skrattade åt ”Mr Beans” tafflighet. En av sönerna spelade tv-spel i vardagsrummet och ytterligare en pojke lekte på gården utanför.
Plötsligt bankade det på dörren till fyrarumslägenheten. Äldsta dottern Marjam Sattar, tolv år, öppnade. Utanför stod familjens kontaktperson Sara Abdinor som kommit från gården och sett att det brann på balkongen. Hon skrek att hela familjen måste ut.
Det var den korta versionen. Den längre i Sydvenskan HÄR.
Någon har alltså slarvat eller medvetet tuttat på och Halina är ledsen och har ingen lägenhet. Där har hon bott i tretton år och fött 6 barn, barnen har tydligen ingen pappa dit de kan flytta tillfälligt. Halima saknar däremot hemförsäkring så nu är det socialens skyldighet att fixa den gamla och köpa de prylar hon behöver.
Det är tufft att vara frånskild och ensam med sex barn, två av dem är handikappade, förklarar hon. Hennes mamma och bror är fortfarande kvar i Afghanistan. Grannar och vänner stöttar henne, men det räcker inte. Hon vädjar till myndigheterna om hjälp.
– Pettersson undrar vad gör denna kvinna i Malmö? Vad har hon ljugit ihop för historia för att få stanna, hennes mamma och bror är kvar i Afghanistan och för dem går det tydligen att leva i bergslandet.
Var bor hennes man? Betalar mannen underhåll till henne och barnen? Arbetar Halima eller hennes f.d. man? Två av hennes barn är handikappade, är de i behov av personliga assistenter? Vart går de pengarna. Varför ställer inte myndigheter och media dessa frågor?
– Pettersson läser att Halima är orolig för vem som ska betala hyran. Pettersson tror att hon ljuger, hon har aldrig varit orolig för hyran eller pengar till mat under de tretton åren hon bott i Sverige. Det har något som heter skattebetalare fått stå för. Pettersson tror också att hennes så kallade f.d. man bodde i lägenheten och att skilsmässan skett för att maximera bidragen. Det är en trolig förklaring till varför inte mannen dyker upp och erbjuder sig att ta hand om alla eller några barn under tiden lägenheten renoveras. Det kan till och med vara att det var mannen som stod på balkongen och rökte och inte kollade fimpen tillräckligt noga.
Dessa tankar som är mina egna kanske är cyniska men de kan lika gärna kallas erfarenhet…