Av Pettersson
På 1960-talet bodde 10 % av världens fattiga i Afrika nu bor 50 % där. På 1960-talet var medelinkomsten i Afrika dubbelt så hög som i Asien. Sedan dess har vi vräkt ned tusentals miljarder i det svarta Afrika och vi har försörjt massor med korrupta politiker och tjänstemän, vi har finansierat krig och lidande och inte minst gett folk på Sida och tiotusentals konsulter jätteinkomster.
PÅ 1960-talet var Sydkorea och Taiwan lika fattiga som de fattiga afrikanska länderna, de levde på bistånd från USA. När så USA skar ned på biståndet blev de pressade att ändra på sin ekonomiska politik. De gav sina producenter mer frihet och sedan dess har dessa länder lyft sig ur fattigdomen. Men de afrikanska stater som redan på 1960-talet tog emot miljarder, är än idag fattiga och tar än idag emot miljarder. För precis som bidrag ser till att göra individer passiva här i väst, ser bistånd till att göra länderna i Afrika passiva.
Gör pengarna till Afrika verkligen nytta, jag tror inte det, i varje fall inte så långe SIDA:s tjänstemän representerar för 8 100 kronor per person och år, det är nästan 40 gånger mer än en annan stor myndighet, Kriminalvården, som lade 211 kr per anställd och år och det är 8 (ÅTTA) gånger årsinkomsten för de allra fattigaste de påstår att de vill hjälpa. SIDA:s representationen är större än biståndet till länder som Rwanda, Östtimor, Bolivia och Namibia.
Biståndsminister Gunilla Carlsson har begärt klara besked om vart SIDA:s pengar tar vägen, det passade inte 5 toppchefer och övrig personal som i december förra året skrev ett brev där de klagade över bristande förståelse om hur svårt det var att redovisa vart pengarna gick eller om de gör någon nytta.
− Pettersson undrar varför inte maten och vinet fastnar i halsen på SIDA:s tjänstemän och inhyrda konsulter och säger att kan inte en myndighet tala om vart pengarna går eller vilka mål som uppnåtts är det nog dags att lägga ner skiten.
