Av Olli Rein
De officiella valresultaten från söndagens i Tunisien väntas först i kväll.
Läckor från valkommissionen tyder dock på att islamisterna Ennahda blir överlägsna
vinnare. Om de inte når över 50 % går de i allians med några av de talrika småpartierna
och vinner på så sätt ändå makten.
I vissa valkretsar sägs resultatet vara chockartat. I den särskilda valkretsen för utlandstunisier har Ennahda vunnit långt över hälften av rösterna. Det nya parlamentets viktigaste uppgift blir ju att skriva om författningen. Med Rashid Al- Ghannushi, en av det Muslimska Brödraskapets tyngsta ledare, vid makten kommer det att bli en starkt shariapräglad författning
Den utländska pressen har tassat försiktigt. De stora islamistiska upploppen de senaste veckorna har bara fått notiser. Salafistiska ligor angriper studentskor på universitetsområdet och kämpar för att införa slöjtvång.
En biograf som visade en exiliransk tecknad film slogs sönder, varefter ägarens hus brändes.
Kanske bagateller, men det är en tydlig vink om framtiden.
Det blev alltså som jag fruktat men trott, att det mest sekulära och västorienterade av Nordafrikas länder, tänker backa tillbaka till Medeltiden när det gäller lagar och FN: s resolution om mänskliga rättigheter. Man får nu ingen demokrati, ingen åsiktsfrihet, ingen yttrandefrihet och framförallt ingen jämlikhet mellan könen.
Olli undrar då vad fan man egentligen gjorde uppror för. Att slänga ut en förtryckare och byta den mot en annan förtryckare ses som fullständigt meningslöst för mig. Undrar just vad släktingarna till dem som dödades under upploppen för friheten tänker nu. De är ju i minoritet numera, om de inte också har anslutit sig till den teokratiska majoriteten, som kommer att ledas av en islamistisk diktator.
Vi får väl hoppas på att majoriteten av de tunisier som finns utomlands, står för det de röstade på, och åker hem för att bygga upp sitt land, och att de aldrig mer visar sina fula nunor i något västerländskt land. Om inte så är de värre hycklare än jag någonsin tyckt att de är, och det säger väl det mesta om befolkningen i Barbareskstaterna. Här kan ni se en kort videosnutt om när Rashid Al- Ghannushi återvände efter 21 år i exil. Det påminner väldigt mycket om när Ayatolla Komeini återvände till Iran 1979. Han talar om demokrati, men hur mycket är det värt?
Eftersom den svenska beskrivningen av Rashid Al- Ghanussi i vanlig svensk partisk politiskt korrekt ordning, endast beskriver denne man i positiva termer och inget nämner om hans kopplingar till Det Muslimska Brödraskapet, har jag tagit den mycket mer omfattande engelskspråkiga varianten, i min andra länk till Rashid Al- Ghanussi.
