BROTTSLIGHET. Sex Glock 17-pistoler och 300 patroner specialammunition är borta från ett låst skåp inne på Regeringskansliet, Rosenbad, skriver Dagens juridik. Det är på Rosenbad som statsminister Stefan Löfven och flera andra ministrar har sitt kontor.Read More »
Etikett: regeringskansliet
Regeringen lever inte som de lär
Regeringen Reinfeldt anser det viktigare att få ut nyanlända på arbetsmarknaden än några andra.
Vi har läst om riktade projekt som enbart vänder sig till utrikesfödda, om instegsjobb som bara gäller nyanlända och om nystartzoner som endast ska tillkomma förorterna. Som sagt, det viktigaste i regeringen Reinfeldts politik, är att gynna utrikesfödda och med hjälp av miljarder i budget få ut dem på arbetsmarknaden. Var arbetslösa svenskar hamnar har vi fått lära oss. FAS 3, som sagt.
Nu lever inte regeringen Reinfeldt som de lär. Förutom att de själva är bosatta långt från de mångkulturella paradis de skapat, vägrar de också anställa nyanlända. Trots alla stödmiljarder är bara en av 4 600 anställda på regeringskansliet anställd med stöd av dessa reformer. Upprepar, en av 4 600. Ungefär lika illa som på gammelmedias tidningsredaktioner alltså.
Källa: SVT
Regeringenskansliets kostnader ökar
Alliansen gick till val med löftet om att minska byråkratin, trots detta fortsätter byråkratin att svälla konstaterar Timbro. HÄR och HÄR.
Antalet anställda är i praktiken detsamma, men personalkostnaderna har ökat. Lokalerna är dyrare. Antalet myndigheter är färre på papperet, men det beror mest på sammanslagningar. Så totalt har kostnaderna ökat.
I en gemensam motion föreslog Alliansen 2006 ”ett besparingsprogram inom den statliga byråkratin, som skulle börja i självaste regeringskansliet” Alliansen föreslog därför en besparing på 560 miljoner kronor. I själva verket har kostnaderna för regeringskansliet ökat med 667 miljoner kronor. Det var alltså inga problem för alliansen att fylla ut Perssons rejäla kostym.
I DN konstaterade Erik Helmerson att: Varje myndighet representerar nämligen ett område av ditt liv som politiker anser att de kan sköta bättre än du själv.
Personalen är myndigheternas största budgetpost. År 2011 uppgick personalkostnaderna (inklusive arbetsgivaravgifter) till 110 miljarder kronor. Detta kan jämföras med 2006 då de uppgick till 95,6 miljarder, vilket motsvarar 104,8 miljarder (i 2011 års priser).
Myndigheternas näst största kostnad är lokalerna. Även lokalkostnaderna har ökat i fasta priser räknat, vilket även gäller de övriga driftskostnaderna, alltså utöver personal och lokaler. Detta trots att antalet myndigheter minskade under samma tidsperiod.
Lokalkostnaden per anställd har jämförts för 151 myndigheter där verksamheten bedrivs från traditionella kontorslokaler. I snitt var lokalkostnaden per anställd cirka 100000 kronor 2011.
Lokalkostnaderna är ett talande exempel. De som i slutänden betalar för myndigheternas lokalförsörjning – privatpersoner och företag via skatten – måste själva anpassa sig till kostymen. Det är därför helt oacceptabelt att det finns myndigheter som inte gör det.
100 000 i lokalkostnader per person för traditionella kontorslokaler och det finns fortfarande folk som påstår att det inte går att sänka skatten säger Pettersson…kostnaderna för myndigheterna borde reduceras med några procent per år.
Ett regeringssvar
Av Stefan K
Jag har skickat mejl med frågor till Fredrik Reinfeldt, Tobias Billström, Erik Ullenhag och nu senast Hillevi Engström. De tre förstnämnda brydde sig aldrig om att svara, men efter några dagars väntande kom ett svar från Engströms kansli, dock inte från Engström själv.
Nu är jag ändå tacksam för svaret och ger en ros i kanten. Jag tänker publicera mitt mejl och svaret jag fick på det. Kanske en del tycker det är fel, kanske är det fel, men när det gäller regeringen och i synnerhet det parti jag röstat på i flera val, har jag inga större samvetskval i frågan. Dessutom innehåller varken frågor eller svar några hemligheter eller personangrepp och svaret jag fick kan säga en del om varför läget i Sverige ser ut som det gör och detta läge påverkar allt fler av oss som betalar skatt.
Mitt mejl till Hillevi Engström bottnade i den propagandaresa hon, Tobias Billström och Erik Ullenhag gjorde till Umeå, där de försökte läsa in regeringens minst sagt märkliga invandringspolitik. Engströms ord om att ”vi i Sverige är unika” ligger till grund för mina funderingar:
Hej Hillevi!
Nu vet jag att ni i regeringen är dåliga på att besvara väljarnas frågor, men jag gör ett försök igen.
Under ett besök i Umeå förklarade du att Sverige är unika i sin syn på arbetskraftsinvandring. Ligger det unika i att det snart går 400 000 personer utan jobb, samtidigt som din regering ”importerar” städare, frisörer, serverings- och restaurangpersonal? Nog finns det personer som med glädje skulle ta dessa jobb om de fick möjligheten, men som nu tvingas söka jobb i andra länder. Kanske det är det du menar med unik arbetskraftsinvandring?
En acceptabel nivå på vår arbetslöshet borde väl ligga runt 3%. Tror du personligen att vi någonsin hamnar i de trakterna med förda politik där utländsk arbetskraft får de få lediga jobb som bevisligen finns, istället för att de går till personer som redan befinner sig i de arbetslösas skara, till vilka jag räknar både etniska och invandrade svenskar?
M.v.h.
Stefan K f.d. moderat väljare
Svaret kom fyra dagar senare och skrevs av en Manne Bergström som är Politisk sakkunnig brevsvarare på regeringskansliet. Sakkunnig brevsvarare, det ni:
Hej Stefan!
Tack för ditt brev som Hillevi Engström bett mig besvara. Jag vill i korthet kommentera det du tar upp i brevet gällande människor från andra länders möjlighet att komma till Sverige och arbeta.
Ett av regeringens främsta mål är att föra Sverige mot full sysselsättning. Vi vill att alla som kan arbeta också ska kunna få ett jobb och vi vill ha en arbetsmarknad som tillåter människor av alla åldrar att arbeta i den omfattning som behövs. De reformer som vi genomför syftar till att ge stöd till människor att komma i arbete.
Reformen för arbetskraftsinvandring handlar om att tillgodose den svenska arbetsmarknadens behov av arbetskraft och om att ge människor en möjlighet att på laglig väg komma till Sverige för att arbeta. Fram till 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Redan i dag råder brist på arbetskraft i flera yrken och mot bakgrund av den åldrande befolkningen och en ekonomisk uppgång kommer Sveriges behov av arbetskraft att växa under de kommande åren.
Invandring medför inkomster som är ovärderliga för vår gemensamma välfärd, bland annat i form av arbetskraft och ökad internationell handel. Om vi vill trygga välfärden och försörjningen för våra äldre under de närmaste decennierna behöver vi få in många fler människor i arbete i Sverige. Alternativet är kraftiga skattehöjningar eller nedskärningar i välfärden. I det långa loppet skulle det troligen vara mycket kostsammare för välfärden, tillväxten och de offentliga finanserna om vi inte hade någon arbetskraftsinvandring.
Jag uppskattar att du ville förmedla dina synpunkter och vill återigen tacka för ditt brev.
Med vänliga hälsningar,
Manne Bergström
Politiskt sakkunnig brevsvarare
Arbetsmarknadsdepartementet
Ni, precis som jag, upptäcker säkert många upphov till frågetecken i svaret från Manne, den politiskt sakkunnige brevsvararen. Exempelvis att det bland de 1,6 miljoner som går i pension fram till 2025 finns många som aldrig arbetat och de som nu anländer som arbetskraft, att det inte råder brist på arbetskraft som städare, vaktmästare, frisörer, serveringspersonal etc. trots att hundratals anländer till Sverige för att ta de jobben, samt att vi redan upplever stora nedskärningar inom välfärden.
Med denna regering vid rodret förstår vi nu att inga ändringar kommer att ske, tvärtom lär de problem som redan finns späs på. För politiker som har sitt på det torra är det lätt att driva en politik som inte berör dem själva, men för deras väljare betyder det desto mer. Synd bara att fler inte begriper detta.
Har ni själva frågor till Hillevi Engström och andra i regeringen tycker jag att ni ställer dem. De behöver få ett och annat påpekande från vanligt folk, dvs. de som betalar deras löner.