Av Pettersson

Qaisar Mahmood har åkt över 900 mil på motorcykel genom Sverige i jakt på svenskheten. Han har varit i storstäder, på mindre orter och i ännu mindre avfolkade samhällen. Hann fann ingenting som förenade de människorna han mötte, och som kunde skilja dem från individer i andra delar av världen. Varken när det gäller åsikter, lynne, värderingar, normer eller ens utseende. Människor i Sverige är mer olika än lika.

Det fanns dock en sak som majoriteten av de han mötte hade gemensamt, detta oavsett födelse- eller bostadsort. De hade en tydlig, gemensam bild av vad som kännetecknar en svensk och svenskheten.

Qaisar Mahmood  påpekar att landet han älskar inte älskar honom och att det är svårt att bli svensk men samtidigt beklagar han sig över att somalierna tagit över hans barndoms Tensta.

Mahmood, föddes 1973 i staden Lahore, Pakistan och har växt upp i Tensta, Stockholm, Sverige och undrar över man ska kunna bli svensk om man inte riktigt vet vad svenskhet är.

-Pettersson kan upplysa Qaisar Mahmood om att han aldrig kommer att bli svensk. Han är pakistanier född av pakistanska föräldrar. Mahmood kan bli svensk medborgare och är det troligen redan, han kan också bli en bra och omtyckt medborgare med arbetskamrater och vänner som är svenska men Mahmood kan aldrig bli svensk. Mahmood är pakistanier och kommer att så förbli även om han blir 200 år och kommer att bo i Sverige hela den tiden.

Det är inget konstigt, en pakistanier är en pakistanier, en somalier är en somalier och en svensk är en svensk. Det har inget med rasism att göra.

Om Pettersson fick för sig att emigrera till Pakistan, Somalia eller USA så blir han inte mindre svensk för det och skulle aldrig komma på tanken att anklaga pakistanierna, somalierna eller jänkarna för att de kallar mig svensken.

Ska det vara så svårt att förstå…