"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
När vi nu får höra av politikerna att svensken måste jobba längre upp i åldrarna för att trygga välfärden, kan de själva sluta allt tidigare och med allt högre pensioner.
Förra året betalade Sveriges femtio största kommuner ut 35 miljoner till 180 f.d. kommunpolitiker som valt att sluta. Fler än 10% av dessa var under femtio år. Den yngste av dem är den 37-årige miljöpartisten Andreas Porswald som förra året kvitterade ut 220 000 kronor i pension och kan fortsätta att göra så fram till årsskiftet 2015/2016. En annan är sossen Mattias Ottosson som vid 41 års ålder vet att han aldrig mer behöver jobba och som när han går i ”riktig” pension 2036 kan ha kvitterat ut 9 miljoner.
Listan på pensionerade politiker under 50 år kan ses här.
Nu är det inte bara kommunpolitiker som drar nytta av de generösa pensionsreglerna, utan riksdagens representanter är om möjligt än värre. Arbetarklassens försvarare tillhör de värsta och samtliga avhoppade vänsterpartister har valt att inte söka nya jobb, länk till Expressen.
Det måste onekligen vara skönt att som politiker ta beslut som bara drabbar andra och inte en själv.
DN har idag en artikel om hur Stockholms politiker – i synnerhet de allra mäktigaste – skyggar för stadens invandrartäta låginkomstområden. Exempelvis bor inte ett enda borgerligt borgarråd utanför innerstaden. – En demokratisk skandal, menar författaren Per Wirtén.
-Pettersson inser att politikerna i varje fall har självbevarelsedriften kvar även om de förlorat förståndet men varför är journalister och författare upprörda över det. De bor själva invandrarfritt, ofta i bostadsrätt i Stockholms innerstad.
Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven tillhör en av alla dem som söker ny bostad.Han säger att hans kötid bara räcker till en bostad i Tensta men vill helst bo kvar i innerstaden. – Vad har du emot dina väljare Stefan?
Nåväl, journalisterna tycker att det är en demokratisk skandal att politikerna inte bor i slumområdena. Bloggen Cornucopia har tittat lite på hur journalisterna bor och det ser nästan ännu värre ut. Nästan samtliga journalister bor i Stockholms innerstad eller i ståndsmässiga förorter som Bromma. Det om något är en skandal att journalisterna inte vill bo i det samhälle de gör allt för att införa.
Det är dags att någon granskar journalisterna och varför de bosätter sig invandrarfritt!
Låt oss alla vara tydliga med en sak. Inga människor ska behöva utsättas för hot, trakasserier eller våld och det spelar ingen roll om du är somalier, svensk eller japan. Vi ska alla ta ett gemensamt avståndstagande från det våld som genomsyrar dagens samhälle och det spelar ingen roll om vi som tar avstånd är somalier, svenskar eller japaner, bara vi gör det.
När det gäller de nu uppmärksammade hoten i Forserum, så förstår vi av medias rapportering att de ungdomar som ligger bakom är kända av både polis och politiker. Under flera år har ungdomsgänget visat prov på en respektlös inställning till samhället och sina medmänniskor och förstår vi saken rätt har både medborgare och fastigheter i Forserum drabbats av gänget. Nu står ett antal somalier i fokus och genast osynliggörs alla andra brott som gänget begått och alla andra offer som stått i vägen för deras framfart.
Ungdomsgäng likt det i Forserum finns på alla svenska orter, stora som små. Jag växte själv upp på en liten ort och kan berätta att det även där fanns rotlösa ungdomar som gjorde livet surt för bygdens invånare och affärsägare. Ungdomsgäng finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Detta är ett faktum som varken politiker, journalister eller proffstyckare kan göra något åt.
Vid brott där personer med utländsk bakgrund är offer har media en förkärlek av att benämna dessa med rasism. Politiker har också tagit på sig ansvaret att i TV fördöma ”den våg av främlingsfientlighet” som genomsyrar landet och självklart sitter det någon ”godhjärtad” medborgare och startar en Facebook-grupp till stöd för de utsatta. Detta är aldrig något vi ser när svenskar och andra västeuropéer drabbas av brott med personer av utländsk härkomst som förövare. Det får mig att fundera över om personer med utländsk bakgrund någonsin kan drabbas av samma vardagsbrott som tusentals svenskar gör varje vecka? Vi har det aktuella fallet i Forserum som ett bra exempel. Att kommunpolitikerna sitter och säger att ungdomsgänget terroriserat bygden under en längre tid, att både invånare och byggnader drabbats och att det troligen inte är några rasistbrottt, biter inte på politiker och journalister. När en person med utländsk bakgrund drabbas är det rasism, punkt slut. Inte har vi sett någon presskonferens där politiker förfasats över alla de hundratals våldtäkter som förstört kvinnors liv? Inte har det startats någon Facebook-grupp till stöd för den misshandlade Carl-Eric i Kortedala och inte har media gjort några snyftreportage hemma hos föräldrarna till de Forserumsungdomar som nu står i fokus.
Minns ni den råa misshandeln av en svensk tonårstjej i Södertälje 2008? Här har vi ett fall som inte kan, eller rättare sagt, inte borde kunna benämnas med något annat än rasism. 20 invandrarkillar överöste denna unga tjej med okvädningsord, sparkar och slag. Hennes räddning blev några hockeygrabbar som råkade passera och ingrep. Förutom några få artiklar i media var det tyst om händelsen. Här såg vi inga politiker som stod i TV och beklagade sig över detta rasistiska brott, inga manifestationer om det meningslösa våldet och inga Facebook-grupper till stöd för den unga tjejen. Lek med tanken att denna tjej varit invandrare och de tjugo grabbarna svenskar. Tror ni att händelsen gått lika obemärkt förbi som den nu gjorde och tror ni attfallet lagts ned lika lättvindigt?
I fallet Forserum är det alltså somalier som tillhör de invånare som trakasserats och vi har nu fått lära oss att somalier är en utsatt grupp vi måste tycka synd om. Det kanske någon borde tala om för de somalier som hotar, trakasserar, rånar, misshandlar, stjäl, våldtar och mördar i sitt nya land.
När vänstern prioriterar sätts kvinnan i andra hand. Ni vet från vilket håll ni hört detta förut?
Jag vill med en gång säga att det är tragiskt när unga personer förvandlas till brickor i ett spel, så har jag det sagt.
Efter de uppmärksammade våldtäkterna i Bollnäs med omnejd och efterspelet av dessa, så förundras jag ändå över den prioritering som görs när oskyldiga människor faller offer för okända förövare. Det naturliga i fallen från Bollnäs hade varit att en samlad grupp av politiker, journalister, organisationer, föreningar och privatpersoner anordnat en gemensam och politiskt obunden manifestation mot de våldtäkter som förmörkat bilden av Sommar-Sverige, inte bara i Bollnäs, utan runt om i hela landet. Nu gjorde man inte detta, utan de som nu fick publicitet genom att agera försvarare för våldtäktsoffer och mot förövare, var en liten grupp av personer från en högerextrem organisation.
Då först väcktes intresset hos media, i de politiska korridorerna, hos föreningarna och hos privatpersoner som genast bjöd in till en manifestation via Facebook. Dock inte till stöd för de kvinnor som förnedrats och fått djupa sår i själen för resten av deras liv, eller mot de män som anser sig ha rätten att kränka kvinnor och unga flickor efter eget behag. Nej, den utlysta manifestationen skulle istället rikta in sig mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans. Den våldtagna 18-åringen och hennes olyckssystrar i Sverige ägnade man inte en tanke. Nu är det lätt att påvisa denna manifestation som en engångsföreteelse, men så är inte fallet. Vi har även tidigare sett exempel på hur vänstern arrangerar s.k. ”antirasist-demonstrationer” när oskyldiga människor drabbats av brott där personer med utländsk bakgrund står som förövare. Vi såg det bl.a. i Ludvika efter dödsmisshandeln av Tommy Lundén där vänstern med ABF i spetsen anordnade en antirasistisk manifestation för allas lika värde och som komplement till en manifestation mot det ökade våldet som hölls i stan en månad tidigare.
På en nyskapad hashtag på Twitter kan vi läsa hur en salig röra av journalister, politiker och främst vänstermänniskor gärna hänger ut sig själva för att visa sympati med de tre unga tjejer som stod bakom den nu senarelagda manifestationen mot rasism. Jo ni läste rätt. Man ger sitt stöd åt tre unga tjejer som frivilligt valt att gå ut i offentligheten, inte åt den jämngamla tjej som helt ofrivilligt hamnade i äldre mäns våld och berövades all värdighet på ett av de smutsigaste och ynkligaste sätt det kan göras. I media har man också valt att fokusera på kvinnors lätta sommarklädsel och mäns benägenhet att dricka lite mer än vanligt under denna årstid. Om det är ett seriöst sätt att förhålla sig till detta brott får var och en avgöra.
Jag läser i Twitterflödet att personer ifrågasätter modet i att hänga ut unga människor med namn och bild för deras engagemang och något de tror på. Nej, det är inte modigt, men det är heller inte särskilt modigt av en man att våldta en kvinna och det finns en total avsaknad av mod när fler män ger sig på en ensam ung flicka, våldtar henne, berövar henne all värdighet och skapar djupa sår inom henne som förmodligen aldrig läker. Jag anser det inte heller vara särskilt modigt att med namn och bild hänga ut unga killar och tjejer som känner ett brinnande engagemang i att förändra saker i politiska debatter och inte via gatans parlament.
Själva hashtagen har också förvandlats till en ren politisk manifestation, vilket denna skärmdump visar.
Vad nu SD har med våldtäkten på den unga flickan att göra eller vad nu SD har med den lilla grupp av högerextrema personer på Brotorget i Bollnäs att göra? Vilka Anneli Söderberg syftar på när hon skriver ”…o andra främlingsfientliga partier ur riksdagen” vore intressant att veta.
Det är också väldigt tydligt att många i twitterfälten kallar sig feminister. Som feminist borde man väl i första hand stå upp för jämställdhet och kvinnors värdighet som medmänniskor, eller har jag missuppfattat feministernas agenda? Borde det då inte ligga i feministernas intresse att försvara en våldtagen ung flicka och backar vi bandet till Uppdrag Gransknings besök i svenska moskéer borde väl feministerna vara de som både först och högts kritiserar det vi fick se? Icke, från det hållet var och är det fortfarande så tyst att man kan höra en knappnål falla. Inte ett ord till stöd för de kvinnor som våldtagits de senaste veckorna. Inte ett ord till stöd för de muslimska kvinnor som behandlas som andra klassens personer.
Var finns feminismen när den bäst behövs och varför manifesterar vänstern mot rasism när personer med utländsk bakgrund begår brott? Två frågor som förbryllar.
Att vara politiker är nog inte alltid en dans på rosor, politiker har också mänskliga sidor och begår ibland fel som vi andra, men vissa går ett steg längre än majoriteten av sina väljare.
Sverigedemokraten Frida Grundström har uppmärksammats i media då hon nu misstänks för att själv anlagt den brand som uppstod i hennes lägenhet 2011. Hon är bara misstänkt och allt bygger i skrivandets stund på spekulationer. Misstankar och spekulationer förhindrar dock inte media från att hänga ut Grundström med både namn och bild. Media försvarar sig med att hon är en offentlig person och då får man tåla uppmärksamheten. Annat är det när media skyddar mördare och våldtäktsmän som misstänks och t.o.m. döms.
Om Frida Grundström begått brottet på eget bevåg är det oacceptabelt och framför allt onödigt. SD behöver ingen uppmärksamhet angående det politiska våldet. Det vi lär få se och höra nu, är att Sverigedemokrater själva ligger bakom allt våld som partiet drabbas av. Det är Sverigedemokrater själva som kastar in stenar genom sovrumsfönstren, som själva slår sönder sina bilar, som lejer kompisar för att misshandla dem, som själva ringer sina barn och hotar dem och som själva klär ut sig till vänsterextremister som förstör sina torgmöten.
Rötägg och olämpliga representanter finns i alla partier och det försökte jag påtala i en kommentar på SN:s chefredaktörs blogg, där han tog upp fallet med Grundström och gav sin förklaring. Kommentaren publicerades aldrig och med tanke på det fåtal som i skrivandets stund finns återgivna, misstänker jag att Carstorp själv har modererat bort ett antal. I min kommentar på bloggen tog jag upp ett antal fall med politiker som klivit över gränsen och vill med det påskinna att rötägg finns i samtliga partier och att man inte ska döma ett helt parti för något en enstaka individ gjort. Ni har säkert läst och hört journalister och politiker säga att man inte ska döma en hel grupp för något enskilda personer gör, fast då i andra sammanhang och ni vet vilka. Svaret från SN:s chefredaktör löd att han inte var insatt i de fall jag räknade upp, att det inte var lokala fall och att han därför inte kunde motivera publiceringen av kommentaren. Några av fallen är figurerade flitigt i media och rörde personer som kandiderade till riksdagen 2010, så att en chefredaktör är dåligt insatt i de fallen låter märkligt eller så är tidningsredaktörer ointresserade av det som sker utanför den egna läsekretsen. Ni får tro vad ni vill, för det gör jag.
Nåväl, här följer ett axplock av politiker som klivit över gränsen och begått brott de senaste två åren:
Kommunpolitikern Simon Fors (Vänsterpartiet) från Pajala uppmanade folk på twitter att skjuta alla moderater och journalisten Per Gudmundson.
Christer Nordin (Moderaterna) från Båstad, ordförande i Vård- och Omsorgsnämnden, mordhotade en reporter på Sydnytt 2010.
Daniel Arrospide Alata (Miljöpartiet), riksdagskandidat från Solna 2010 som samma år dömdes till 14 års fängelse för mordförsök, mordbrand, grovt rån och mened.
Ran Svanlund (Socialdemokraterna), ordförande för kultur- och utbildningsnämnden i Dorotea, som efter misstankar om ofredande, skadegörelse, misshandel och olaga hot tvingades avgå för några veckor sedan.
Hugo Diaz De Filippi (Vänsterpartiet), politiker och nämndeman i Skåne som 2011 dömdes till villkorlig dom och dagsböter för stöld.
Daniel Nilsson (Vänsterpartiet), kommunpolitiker i Mariested som i höstas dömdes till skyddstillsyn p.g.a. vapen- och narkotikabrott.
Johan Steenhoff Eriksen (Moderaterna), som 2010 dömdes för barnporrbrott.
Jimmy Drushammar (Folkpartiet), f.d. förbundssekreterare i LUF dömdes 2010 till ett och ett halvt års fängelse bedrägeri, grov misshandel och stöld.
Mats Reimbertsson (Kristdemokraterna), f.d. ledamot i partiets ungdomsförbund som 2010 dömdes för olaga hot.
Awara Ibrahim (Vänsterpartiet), riksdagskandidat 2010 som förra året dömdes till sex års fängelse för upprepade våldtäkter av en yngre man.
Jag skulle kunna göra listan över tvivelaktiga politiker mycket, mycket längre och 2006 gjorde SR en granskning av alla politiker som kandiderade till riksdag och kommuner. 20 procent av dessa var dömda för något brott, länk.
Sverige är det land i EU där flest är tveksamma till att diskussionen om invandring förs på en saklig grund. Hela 59 procent av svenskarna litar inte på den invandringsdebatt som förs i media och bland politiker.
Det är i en opinionsundersökning som beställts av EU-kommissionen som medborgare i samtliga EU-länder fått svara på huruvida de anser att diskussionen om immigration till EU baserar sig på fakta och tillförlitliga källor.
Av de 27 medlemsländerna utmärker sig svenskarna som de som är mest skeptiska. Hela 59 procent av de tillfrågade svenskarna svarar nej på frågan, och 26 procent svarar ja.
Mest nöjda med invandringsdebatten var öststaterna, toppade av de föga invandrartyngda länderna Polen, Estland och Lettland.
Undersökningen visade också att svenskar är likgiltiga till Schengen och möjligheten att röra sig fritt över gränserna inom EU.
Olli tycker att det är fina siffror, och att han trott sig märka detta hos var och varannan vanlig människa han talat med. Med dom siffror som syns i den här Europeiska mätningen, tycker Olli att man minst kan dubbla det som SD tror vara realistiskt idag. Det har nog partiet sina internetbloggare att tacka rätt mycket för. En del av dessa kan nog passa som politiker också, så ni vet det inom partiet.
