Petterssons kök

Chateu-Musar-Red-2005Idag blir det lite mindre om maten som är en klassiker med en rejäl köttbit kryddad med en massa svartpeppar, pomfrites och bearnaisesås. Tillagat på den gamla vedspisen efter bästa förmåga.

Drycken ska vi däremot ägna oss lite mer åt och fara iväg till Libanon, Bekaadalen och Chateau Musar.

Vintillverkning i Bekaadalen kan dateras 6000 år tillbaka i tiden. Redan fenicierna framställde vin i Libanon, och vinstockar så gamla som 5000 år har hittats. Vingårdarna är spridda över landet, men det mest kända vinområdet är Bekaadalen, där romarna byggde ett stort tempel till Bacchus ära men området var även känt som romarnas kornbod. Dalen ligger ca 1000 meter över havet och har ett optimalt vinodlingsklimat. Området är känt för utmärkt förhållande för druvodling med sina 300 soldagar årligen, regnfria somrar och mineralrika jordmån.

Chateau Musar grundades 1930 av Gaston Hochar när han återvände från sin vinutbildning i Frankrike. Området med var knappast optimalt ur politisk synvinkel. Libanons historia är ju rätt stökig.

Familjen Hochar har verkat i det vi idag kallar Libanon sedan 1200-talet. Familjen härstammar från franska korsriddare som stannade kvar i regionen efter religionskrigen. Varje generation har utbildat sig i Bordeaux. År 1959 tillträder Serge Hochar som vinmakare och skapar det vi idag ser som Chateau Musar.

Totalt förfogar huset över 180 hektar med planteringar för både rött, rosé och vitt vin. Odlingarna finns i Bekaa-dalen med sin tidvis våldsamma historia. Det är anrik mark som har haft vinproduktion i hela 6 000 år. Det finns till och med referenser i Bibeln till området där Chateau Musars druvor idag växer och det tillhör därför ett av världens äldsta vinområden. Vingårdarna återfinns på hög höjd. De blå druvorna växer på 1 000 meters höjd över havet och de gröna druvorna på så hög höjd som 1 400 meter. Vinet odlas på 34 breddgraden, vilket är söder om såväl Spanien som Italien. Alla druvor skördas för hand av medlemmar ur en lokal beduinstam. Vingårdarna ligger inte i anslutning till vineriet utan det krävs 2 till 3 timmar över minst sagt politiskt känsliga områden, för att transportera druvorna till presshuset. Det har gått bra de flesta åren. så även under det inbördeskriget i Libanon. Druvorna har en lång skördeperiod från augusti till oktober, beroende på typ av vin.

Nåväl, Pettersson vill gärna rekommendera detta vin någon gång då och då även om det inte tillhör de billigaste, 274 kr/flaska på systembolaget för årgång 2005. Art.nr 7463. För er som tycker det är dyrt så vet ni väl att jag lägger 90 % av mina pengar på vin och resten slösar jag bort.

Det är väl använda pengar av flera skäl…

  • Det  är en av få produkter som tillverkas i arabvärlden som är värt att lägga pengar på…
  • Vi måste tillsammans försöka hålla araberna med jobb, annars kommer ännu fler hit…
  • I områden gör islamisterna framsteg och snart kanske arabisk vintillverkning är historia…

…och räcker inte det kan jag berätta att den oäkta hustrun var mycket nöjd med mat och dryck.

Baalbek är en historisk stad känt för sina enorma romerska tempelruiner där områdets minsta bygge är större än hela Akropolis i Aten. Bland de framstående byggnader som ännu finns bevarade kan nämnas Bacchustemplet som fått namn efter romarnas dryckesgud.

Petterssons kök

I köket sprakar björkveden i Husqvarnaspisen som sprider en värme som nästan känns tropisk så det är läge för en Bacardicola.

Bacardi är som ni vet en rom gjort på sockerrörsmelass, en biprodukt vid sockertillverkning. Företaget grundades 1682 på Kuba av invandrare från Katalonien. Det var världens första ljusa rom. 1959 tog en gubbe som hette Castro makten och förstatligade företaget valde att fly från Kuba och starta om på nytt. Idag ligger huvudkontoret på Bermuda men de har fabriker och filialer över hela världen.

Coca-Colan som jag häller i behöver väl ingen närmare presentation, grundad i USA 1886 och säljs över hela världen i mängder av varianter. Pettersson håller dock fast vid originalet, de små glasflaskorna på 25 cl som är lagom till två groggar.

Alexander Samuelsson från Surte i Sverige har en viktig plats i Coca-Colas historia. När han var 20 år gammal emigrerade han tillsammans med sin 3 år äldre bror Otto till Amerika. I april 1883 gick bröderna ombord på Wilsonångaren Orlando. Samuelsson blev efter några chef på ett glasbruk och designade flaskan som i folkmun kom att kallas Mae West, varför kan ungdomarna fundera på.

Nåväl, dags för maten.

Idag blir det en Risotto, gjort på Avorioris från Italien – jag smälter smör i en traktörpanna, lägger i hackad lök, den oäkta hustruns nyplockade trattkantareller och fräser lite innan jag häller på riset och låter det fräsa med i några minuter, häller på 1-2 dl vitt vin och c:a 8 dl grönsaksbuljong i omgångar så riset får suga upp vätskan vartefter, mycket godare än vanligt kokt ris.

Till Risotton blir det korv i panna. Korven är bratwurst, en tysk korv, mina är dock tillverkade hos den lokale slaktaren, gjorda på nöt och fläskkött samt kryddade med vitlök, muskot, kummin m.m.

Korven steks lätt i stekpannan tillsammans med lite gul lök, över den häller jag en röra gjort på Crème fraiche, tomatpure, fransk senap, timjan och de vanliga kryddorna.

Över risotton och korvpannan strös lite riven parmesanost, det serveras sedan med ett vin som heter Dragani från Italien, gjort på druvan Sangiovese, 69 kronor på bolaget måste sägas vara prisvärt.

Nåväl, Pettersson oäkta hustru verkar nöjd trots att hon hoppade över Bacardin och colan men rom från Västindien, cola från USA, ris, vin och ost från Italien, korv från Tyskland, fransk senap, svensk svamp och då har vi inte ens nämnt kryddorna osv.

Det är mångkultur, när den är som bäst, du bestämmer själv hur mycket och i vilka sorter.

Smaklig måltid mina vänner…

Som avslutning blev det vaniljglass och den oäkta hustrun blomstersmultron som odlas i kruka, de sista fick flytta in och mogna i spisvärmen…

Petterssons kök

I Södermanland, bland sjöar, ängar, åkrar, skogar och kullar ligger det en stuga.

I stugan finns en gjutjärnsspis av märket Husqvarna, åldern är okänd men helt klart fyller den sin funktion. När den matas med björkved från traktens skogar blir den varm och skön och efter lite övning utmärkt att laga mat på.

Den har inga knappar eller vred, inga induktionshällar eller någon termometer men Petterssons oäkta hustru och besökare brukar bli nöjda med det som framställs, ofta så lokalproducerat som möjligt men det är inget fel att prova något långt bortifrån.

Idag blev det klyftpotatis av märket ”Eloge” köpt i en obemannad butik på gården där den odlas, du väger och betalar själv. Eloge är en medeltidig fast, relativt ny sort. Den borstas, klyvs och läggs i en form tillsammans med olja och vitlök, sedan in i ugnen på vedspisen.

Hos den lokale slaktaren köpte vi en del av en benfri fläskkotlett som kallas ”snoken”. Den rullar jag i örter och kryddor, skär i bitar och bryner på i gjutjärnsstekpannan. Över detta häller jag 5 dl vispgrädde som blandas med lite fransk senap, en aning messmör för sötman, kalvfond, soja, och hackade örter från köksträdgården. Blandsvamp från skogen bakom stugan åker också ned.

Köttet får sedan puttra i grädden tills potatisen är klar och det är inget fel om det dröjer för hungern är bästa kryddan och kocken hinner smaka av vinet rejält.

Favoritvin till den här typen av mat är Copertino Rosso, ett gammaldags vin som smakar som viner gjorde för 50 år sedan innan ekfatslagringen och filtrering blev på modet. Ett fynd för 69 spänn.

Nåväl, så här blev resultatet och Petterssons oäkta hustru säger att hon är nöjd…