Klockan tickar och de långtidsarbetslösa blir alltfler. Tyvärr hjälper inte Arbetsförmedlingens digra programflora särskilt många av dem till ett reguljärt jobb.

Det är ”de utsatta grupperna” som är det stora problemet just nu och de tenderar att bli allt större säger Hans Tydén, analytiker på Arbetsförmedlingen. Hans Tydén undviker nogsamt att tydligare definiera ”de utsatta grupperna”, men det krävs ingen Einstein för att räkna ut vilka dessa är. Om ni känner er osäkra kan ni alltid fråga Myten Ullenhag, han har säkert ett bra svar på den frågan.

Jämfört med förra sommaren så har det i år blivit 5 000 fler som har varit utan arbete i över ett år. (Det skulle vara intressant att veta hur lång denna tid egentligen är).
Från 2008 så har antalet långtidsarbetslösa ökat från 50 000 till fantastiska 140 000. Dessutom har det aldrig varit så många inskrivna i Arbetsförmedlingens olika aktivitetsstöd som nu. Siffran närmar sig 200 000.
Många av dessa människor hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin, och där blir långt över hälften kvar under en lång tid. Två av tre är två år efter starten i garantin fortsatt inskrivna på en arbetsförmedling.
För dem som varit arbetslösa ännu längre, det vill säga de närmare 34 000 som är inskrivna i garantins sista fas är statistiken ännu dystrare. Och de relativt få som får ett jobb, får ett arbete med ekonomiskt stöd. (troligen i invandringsindustrin).
Av dem som varit utan jobb mer än 420 dagar är andelen som får ett jobb utan stöd endast 5%.

Och våra dårar till politiker, för något annat kan man inte kalla dem, har mage att påstå att vi har behov av fortsatt arbetskraftsinvandring. Och att de som kommer hit är riktiga ”vinstmaskiner”. Det är väl förmodligen därför de är i så stort behov av stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Men ska man tro våra politiker så beror problemen enbart på en kraftig diskriminering från svenska företagare, inte på att ”vinstmaskinerna” saknar kompetens.

Professor Jan Ekberg hade helt rätt i den rapport ha lade oktober 2009. Vi har inget behov av invandring, varken av arbetsmarknadsmässiga skäl eller av demografiska skäl. Det enda behov av invandring som vi har är en väl avgränsad grupp specialister, på nivån hjärnkirurger och kvalificerade IT-specialister, men det är knappast de människorna som strömmar hit från Afghanistan och MENA-länderna. Och att vi skulle lyckas utbilda dem till den typen av arbete kan vi nog glömma. Det fungerar bara i en politikers drömvärld. (förresten, undrar hur många tusen hjärnkirurger vi behöver i Sverige ??)

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.