Av Olli Rein
Hälften av världens arbetande befolkning tillhör den informella sektorn och andelen ökar, hävdar journalisten Robert Neuwirth i en ny bok.
Har ni hört talas om System D? Nehej, kunde just tänka det. Det är ett av namnen på den informella sektorn, den del av ekonomin som sköter sig själv utan inblandning av myndigheter, lagar, bestämmelser, tulltariffer och skatter. Det påstås att D-et kommer från de franska kolonierna i Västafrika och Karibien och står för débrouillard, ett ord som används för att beskriva en påhittig och talangfull människa. Och en débrouillard behöver man vara för att klara sig i slummen i ett utfattigt och korrumperat land. Det gäller att ta vara på alla tillfällen att tjäna en slant.
Vad ingår då i system D? Egentligen alla ekonomiska transaktioner som försiggår oreglerat. Här finns en hel del skumraskaffärer, som smuggling, plagiering av klockor, kläder och skor, piratkopiering av upphovsrättsskyddat material, som musik och filmer med mera. Därtill kommer svartjobb av alla typer. Hos oss gäller det mest byggnadsarbete utan kvitto eller svarttaxiverksamhet.
Men det handlar framför allt om handel med allsköns varor och oftast i det mycket lilla formatet. Den största delen av transaktionerna inom system D sker på marknaderna i tredje världens storstäders slumområden, som i Lagos i Nigeria eller Nairobi i Kenya. De flesta transaktionerna är mycket små, och vinsterna räcker knappt till för att försörja folk i slumområdena. Men en del av verksamheterna inom System D är världsomspännande. Den informella sektorn har blivit global.
Den amerikanske journalisten Robert Neuwirth har rest runt i Sydamerika, Afrika och Kina för att försöka förstå hur den informella ekonomin fungerar och hur den har utvecklats med globaliseringen. Han kan berätta om hur handlare från Nigeria beger sig till Guangzhou (Kanton) i Kina för att köpa varor som de sedan säljer på marknaderna i Lagos. Men varorna levereras inte till någon hamn i Nigeria, utan tullfritt till Cotonou i grannlandet Benin. Därifrån smugglas de över gränsen in i Nigeria.
Det har hävdats att om bara folk i länder som Spanien och Grekland hade betalt sina skatter skulle länderna inte ha haft några budgetproblem och vi skulle ha sluppit eurokrisen. Den 1 mars 2011 kablade Reuters ut ett nyhetsmeddelande där det sades att värdet av Spaniens svarta ekonomi var 200 miljarder euro, en summa mer än dubbelt så stor som landets budgetunderskott 2010. Budskapet var klart – om folk bara hade jobbat vitt och betalat skatt skulle allt varit frid och fröjd. Genom att slå ner på svartjobben kan euron räddas.
Men det är inte riktigt så, hävdar Roger Neuwirth. Snarare har en mängd aktiviteter inom den informella sektorn skett bara för att man inte betalat skatt. Annars hade det inte lönat sig, arbetet skulle inte ha blivit gjort och följaktligen skulle inga extra skattepengar genererats. Förresten är svartarbetet i Europa förhållandevis marginellt, säger Neuwirth.
Anledningen till att så många i tredje världen väljer att bedriva verksamhet inom system D är att det inte finns någon som helst rationell anledning att betala skatt. Man får ju ändå inget för pengarna. Man ser skattepålagor och avgifter som ett sätt för makthavare och överklass att sko sig på vanligt folks bekostnad.
För i många länder i världen får den fattiga medborgaren varken skola, vård eller omsorg för sina skattepengar. Största delen av pengarna går till militären, till mutor, försvinner ner i makthavarnas fickor eller skickas direkt till deras konton i något skatteparadis. Staten, som i vår del av världen ska vara en garant för välfärd ses i många länder i Afrika närmast som en maffiaorganisation som sysslar med storskalig utpressning av sina egna medborgare.
Att betala skatt och vara lagligt registrerad som företagare innebär i dessa länder heller inte något skydd mot privata ligor som kräver avgifter och beskyddarpengar. Och en nigeriansk köpman, som importerar piratkopierade skor från Kina för att sälja på marknaderna i Lagos förstäder, har ingen nytta av att jobba vitt. Han kan ändå inte räkna med att få hjälp av någon bank för att finansiera en expansion av sin verksamhet.
Därför ökar den informella sektorn, hävdar Robert Neuwirth i sin bok Stealth of Nations, och den kommer om några decennier att omfatta två tredjedelar av jordens arbetande befolkning och vara lika stor som hela världens officiella BNP. Det är dags för ekonomer och politiker att inse att de inte kan fortsätta att enbart betrakta system D som fientlig verksamhet. I stället gäller det att genom kompromisser försöka inlemma det i den reglerade ekonomin.
Sverige har redan tagit de första stegen på den vägen genom införandet av rot- och rutavdragen.
Det är på marknaderna i tredje världens megastäder som huvuddelen av alla mobiltelefoner, kontantkort och piratklockor säljs.
AFFÄRSVÄRLDEN
Kaianders Semplar
