Av Stefan K
Ni har väl åtskilliga gånger hört hur upplopp, kravaller och våldsdåd skylls på arbetslösheten, sysslolösheten, bostadssituationen och utanförskapet?
Inte minst så använder vänstern dessa argument när de öppet försvarar de förortsligister som sätter bilar, byggnader och allmän egendom i brand. Att det finns något som heter personligt ansvar verkar inte ligga vänstern till lags. Att arbetslösheten, bostadssituationen och utanförskapet har sin grund i att Europa och inte minst Sverige, släppt in fler i vår del av världen än vi klarat att hantera, verkar inte finnas i vänsterns verklighetsbild.
Låt mig ta två exempel som visserligen ligger långt från vardagsproblemen, men som ändå på ett bra sätt visar att ansvarsfulla, genomtänkta och ibland känsliga beslut ändå segrar i slutändan.
1. Alla vi som spelat och spelar fotboll vet hur situationen artar sig när det finns för många spelare i laget. Det första som händer är att träningarna blir lidande då de är svåra att genomföra på ett effektivt sätt. Det andra som händer är att flertalet spelare, de sämre förstås, aldrig eller sällan får spela. Det tredje som händer är att stämningen och kamratskapet i laget blir lidande, då tjafs, dåligt humör och osämja följer i spåren av en för stor trupp.
2. Låt säga att du hyr en lokal för trettio personer till din 50-årsfest. När du sitter och skriver inbjudningskort upptäcker du att din vänkrets består av fyrtio personer. Du vill givetvis inte utelämna tio av dina vänner, utan du skickar inbjudan och hoppas att minst tio inte kan komma. Snart ramlar svaren in och med fasa upptäcker du att samtliga fyrtio tackat ja och inte nog med det. Snart får du telefonsamtal från tre av dina singelvänner som träffat en ny kärlek och som frågar om han/hon får komma med. När festen inleds och gästerna börjar anlända vet du att ni är fyrtiotre personer i en lokal för trettio. Vad händer? Jo, den redan beställda maten räcker inte, flertalet av gästerna får stå eller sitta hopklämda vid något bord, dansgolvet är för litet och du märker snart att den uppsluppna stämningen förvandlas till irritation och du ser hur flertalet gäster faktiskt vantrivs.
Jag belyser två billiga exempel som inte går att jämföra med hur ett samhälle ska byggas upp för att alla ska trivas, ha plats och vara delaktiga. Lösningen på dessa två problem är dock enkel. I exempel nummer 1 är lösningen att inte ha en större trupp än vad som tillåts för att effektivt bedriva verksamheten och få laget att fungera, samt att finna andra klubbar till de som inte får plats. Problemlösningen i exempel nummer 2 är att sonika bjuda de trettio personer som står dig allra närmast eller hitta en lokal som rymmer fler.
Idag står vi med facit i hand och inser att inte bara Sverige, utan hela Västeuropa, tagit in fler spelare/gäster än vi klarar att hantera. I kölvattnet ser vi nu konflikter, upplopp, kravaller och våldsbrott torna upp och de bakomliggande faktorerna skylls alltså på arbetslösheten, sysslolösheten, bostadssituationen och utanförskapet. Lösningen borde vara enkel. Ta inte in fler än vi klarar av att sysselsätta.
Här kommer vänstern in i bilden, såväl den politiska, den journalistiska som den allmänna. Vänsterns lösning på dessa problem är att ta in ännu fler spelare/gäster i vår del av världen. Jo, ni läste rätt. Vänstern vill öppna våra gränser för långt fler spelare/gäster än vi gör idag. Hur de resonerar är svårt att begripa, för de har inte delgivit några som helst lösningar på hur detta ska finansieras, vilka jobb de nya kan tänkas få och var de ska bo. Om vänsterns samhällsbild är en lösning eller skapar ytterligare problem har vi nog delade meningar om.
Att tänka efter före är inte vänsterns starka sida.
Här har ni ett exempel på en av vänsterns stjärnskott som inte vill se det egna ansvaret som den bästa lösningen för att förhindra kravaller och upplopp.
