Sverige måste ge full status till klimatflyktingarna

KLIMATFLYKTINGAR År 2050 kan vi förvänta oss 200 miljoner klimatflyktingar – tjugo gånger fler än de som faller under flyktingorganet UNHCR:s skydd i dag. Trots detta har regeringen halverat klimatbiståndet. Men välbeställda, överkonsumerande människor i västvärlden har en skuld till de fattiga länder som nu drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är dags att erbjuda klimatflyktingarna en trygg plats, skriver Shora Esmailian.

–  Pettersson undrar om Shora är riktigt klok eller om hon bara är ung…

Full flyktingstatus till klimatflyktingar

Miljöpartiets lilla nippertippa, Marie Ferm, vill ge full flyktingstatus till klimatflyktingar.

Ferm erkänner här att Miljöpartiets politik går ut på att alla människor ska ha rätt att flytta till och bosätta sig var de vill i världen.

Ferm hävdar också att hela västvärlden byggt sin välfärd genom att skapa den globala uppvärmning som ligger till grund för översvämningar och andra naturkatastrofer. Tack vare detta anser Ferm att vi i västvärlden nu måste ta det ansvar som föreligger oss efter decennier av skövling, miljöförstöring och andra klimatpåverkande faktorer.

2001 konstaterade Röda Korset att cirka 25 miljoner människor var på flykt undan naturens nycker. Hur många det rör sig om idag vet väl ingen, men inte lär det vara färre och framtiden lär förmodligen se ännu värre ut när nu länderna i tredje världen bygger sin välfärd utan egentliga krav på miljöcertifikat och andra åtgärder för att dämpa de miljöförstörande faktorerna. Tänk bara när kineser och indier har råd med en bil per familj.

Maria Ferm kräver nu att EU tar krafttag, att dessa klimatflyktingar ges en fristad i västvärlden och att de får samma status som de som flyr krig. ”Migranters fri- och rättigheter ska sättas i första rummet”, avslutar Ferm sin artikel.

Med dessa krav vill Maria Ferm (Mp) att minst 25 miljoner migranter från 3:e världen ska ges full tillgång till våra välfärdssystem och eftersom Sverige är västvärldens moder Teresa så är det väl inte svårt att begripa vilket av de västliga länderna som Ferm vill att majoriteten ska finna sin trygghet i. Nu slåss ju både sossar och moderater om Miljöpartiets gunst för att hamna i regeringsställning 2014 och med tanke på det inflytande Mp fått i integrationsfrågor så är det väl ingen utopi att en kommande svensk regering anmäler sitt intresse även här.

Källa: Expressen

En modern myt eller hur försvann 50 miljoner människor?

Av Pettersson

Meteorologerna lovar härligt försommarväder till påsk. Både de och jag vet att det är en gissning som slår in med 75 % sannolikhet. Ingen är säker på hur vädret blir nästa vecka, ändå är forskare och framförallt politiker säkra på hur klimatet blir om 50 år.

År 2005 påstod FN att vi kommer att ha 50 miljoner klimatflyktingar i världen år 2010, alltså förra året. Har ni sett dem? Det är ett jävla liv om 25 000 från Nordafrika som kommit till ön Lampedusa, Italien och om vem som ska ta hand om dessa, men 50 (Femtio) miljoner hörs det inget om. Vart har de tagit vägen?

Kan det vara så att de inte finns och FN:s och IPCC prognoser är åt helvete men ingen vill tala om det för då kanske vi inte kommer att tro på prognoserna om 200 miljoner klimatflyktingar om ett par årtionden heller. Det kan vara så att IPCC är ett självgående maskineri, politiker ska visa sig handlingskraftiga, forskare är rädda om sina anslag och journalisterna vet att inget säljer som katastroflarm.

Märkligt nog verkar PK alltid tro på allt FN säger fast det är en oduglig byråkratisk korrumperad organisation som gång på gång visat sig ha fel, nått skumt är det. Under tiden vi väntar på förändringar får väl jetsetekologerna flyga jumbojet till Bali, Acapulco och andra exotiska platser och ta in på luftkonditionerade lyxhotell medan de diskuterar onödiga utsläpp.

─ Det enda Pettersson vet och det vet han med 100 procentig säkerhet är att vädret och klimatet alltid har varierat och att ingen vet hur vädret och klimatet blir, varken nästa vecka eller om 100 år. Så vi har all anledning att vara skeptiska till alla klimatlarm men det betyder inte att vi ska släppa ut en massa skit på vår planet Jorden..

UNEP  FN:s miljöprogram

Fria.nu

Arkitekt.se

Reflexion från Thailand del 1.

Av Stefan K

Nyss hemkommen från Thailand är det lätt att konstatera landets bägge sidor. Pettersson tog i en tidigare artikel upp ett antal baksidor från detta turistland. Dessa finns, det råder det inget tvivel om, även om de flesta resenärer säkerligen blundar för dem. Så brukar det ofta vara.

Detta var min tredje tur till Thailand och kanske också den sista. Som ungkarl var jag till det överexploaterade och förstörda Phuket, men de sista två resorna har som gift gått till det betydligt lugnare Ao Nang, Krabi. På de fyra år som förflutit mellan de två sista resorna har mycket hunnit ske även här. När det händer på turistorterna så händer det fort och troligt är att Ao Nang är nästa turistparadis att förstöras när de thailändska myndigheterna nu har begränsat antalet turister till det närbelägna Phuket efter att vatten- och renhållningssystemet var nära att kollapsa under 2006/2007.

Antalet hotell i Ao Nang hade ökat, barer och restauranger likaså. Att många kriminella har funnit en tillflyktsort i Thailand är ingen nyhet och säkerligen har de också hittat till Ao Nang, ty där pengar finns, finns säkerligen de som livnär sig på dem. Antalet udda existenser sågs i en större skara än de gjorde 2007 och många sågs också vandra omkring med pupiller stora som tefat efter att ha pumpat i sig diverse narkotiska preparat och unga thailändska flickor som vandrade hand i hand med äldre vita män såg vi aldrig till 2007, men väl nu. Nu hade också de blonda tonårstjejerna hittat hit och sågs fnittrande efter ett antal färggranna drinkar, vandra huvudgatan fram för att visa upp vad de kunde erbjuda, för att dagen efter ses ligga på stranden och högljutt berätta om ”den snygga killen i baren” och nattens erövring. De högljudda grabbgängen med sina brunbrända kroppar, häftiga tatueringar och i badbyxor av senaste modell påkallade också uppmärksamhet när de knäckte dagens första Singha klockan 09.00 på morgonen, samtidigt som de hesa och bakfulla kommenterade alla av motsatt kön som gick förbi deras tillhåll.

När jag ändå berättar om de negativa sidorna av det Thailand allt fler längtar till, så kan jag passa på att nämna miljön, eller rättare sagt, förstörelsen av den. Miljöpartister brukar prata miljö i var o varannan mening, även om jag tror att även miljöpartister reser till Thailand. Visst, en flygresa till landet påverkar klimatet på ett katastrofalt sätt, vilket säkert inte bekymrar de som sitter på planet och läppjar på en god whiskey och slåss med att få i sig flygplansmaten. Tänk er dock tanken om Miljöpartiet och deras utländska kollegor fick sin vilja igenom, att stoppa allt nöjesflyg? Tänk om flygbolagen skulle tvingas betala för de utsläpp som de står för? Hur många skulle vara villiga att betala de biljettpriser en sådan politik skulle innebära? I provinsen Krabi, där Ao Nang ligger, är turismen den 2:a största inkomstkällan efter gummiodlingen. Ett stopp, eller en kraftig minskning, av turismen skulle förmodligen få enorma konsekvenser för området och inte minst dess fattiga befolkning som lever på oss som besöker deras små kyffen och försäljningsstånd. Visste ni förresten att en fattigpensionär i regionen Krabi får 500 Baht i månaden i pension, ca 125 kronor?

Visst kan vi i den rika och miljömedvetna västvärlden ta vårt ansvar, vilket vi också gör på ett relativt bra sätt, men vi varken ska eller kan låta 3:e världen undslippa sitt. Det pratas i dagarna om den nya formen av flyktingar, klimatflyktingarna, där just Ostasien lär ligga pyrt till. I Thailand verkar inga utsläppsrätter existera, reningsverken lyser med sin frånvaro, tomgångskörningen är legio och sopgubbarna verkar ständigt strejka. Vi klagar ibland på det som i Sverige göms i snö och kommer fram i tö, men det är ingenting mot de nedskräpade diken och bakgårdar som kantar städer och byar i Thailand. Världshälsoorganisationer, miljöorganisationer och FN borde sätta större krav på länderna i 3:e världen och inte låta den komma undan så lätt. Samtidigt borde de multikontinentala storföretagen som flyttar sin verksamhet till dessa länder ställas mot väggen och tvingas hjälpa till i det miljömedvetna arbetet. Vi kan komma att ställas inför en katastrofal miljötragedi och en stor del av den har sitt ursprung i Ostasiens lågkostnadsländer.

Dock är det inte för intet, som Thailand är ett populärt resmål. Naturen, klimatet, maten, dofterna och de oerhört varma, mjuka, hjälpsamma och ständigt leende thailändarna får en att gärna skriva ner resmålet på ett papper nästa gång man sitter och planerar kommande vintersemester. Det var nästan med sorg man sade adjö till favoritrestaurangens personal, personalen i hotellobbyn och thaimassörerna på stranden. Tänk så lätt det är att glömma de negativa sidorna när man har det trevligt.