Av Stefan K

”Stackars Jack” heter en sång av Ulf Lundell. Idag är det inte bara Jack det är synd om, utan ungdomar överlag lever idag under tuffare omständigheter än när jag växte upp på 70 och 80-talen. Framtiden ser inte direkt ljus ut den heller och jag har svårt att avundas de som fortfarande knackar på vuxenvärldens dörr eller de som bara befinner sig på grusgången framför.

Visst, det fanns bekymmer och saker man oroade sig för även då jag växte upp, men det känns som att klimatet för ungdomar idag hårdnat och inte är något som direkt gynnat dem. Gatuvåld, våldtäkter, mobbing, utseendefixering, självskadebeteende och krav är några av de ord som tenderar att kanta ungdomars vardag i allt högre utsträckning. Över allt detta så tornar dystra moln upp sig i form av stora skulder efter dyra SMS-lån som tagits i jakten på de nödvändiga statusprylarna och Thailandsresorna. Som om det inte räcker så tynger klimathotet, överbefolkningen och den ekonomiska utvecklingen ner dem än mer. Naturligtvis har svenska ungdomar bättre förutsättningar än många av deras gelikar ute i världen. Man pratar mycket om humanism och det ska man göra, men ibland måste man ändå tillåtas att se om sitt eget hus innan man går över och hjälper grannen. Om vi leker egoister för ett tag, ser om våra svenska ungdomar och deras framtid är utbildning, arbete och egen bostad tre viktiga faktorer för välmående och den utveckling som leder fram till den oundvikliga ålderdomen.

Hur ser då verkligheten ut i dagens Sverige, hur fungerar de tre faktorer som ska leda våra ungdomar framåt i livet och tillhör verkligen ungdomen den prioriterade gruppen?

UTBILDNINGEN:

Den svenska skolan som var världsledande fram till långt inpå 90-talet är idag på väg att tappa mark. Flertalet länder inom EU-området har idag bättre fungerande skolor och bättre utbildade elever. Förr vallfärdade politiker från hela världen till Sverige för att ta del av uppbyggnaden och hemligheterna bakom. Idag väljer samma regeringar att åka till andra länder. Allt fler svenska elever får dessutom svårt att lämna grundskolan med behöriga betyg och fler än någonsin får sina studiebidrag indragna p.g.a. skolk (15 200 stycken läsåret 2009/2010). Samtidigt lägger regeringen fram ett förslag om en SFI-bonus på upp till 12 000 kronor skattefritt för invandrare mellan 18-64 år, om de klarar kursen inom en viss tid. 6 000 kronor får de som klarar den lägsta kursen (B-kursen). Fortsätter man och klarar C-kursen erhålls man 8 000 kronor och fullföljer man D-kursen betalas maxsumman 12 000 kronor ut. Förutom att SFI-bonusen är skattefri, påverkar den inte andra bidrag och ersättningar. Tänk om våra skoltrötta ungdomar hade denna morot att se fram mot?

JOBBEN:

Våra ungdomar står idag ganska långt från arbetsmarknaden och ungdomsarbetslösheten i landet är den 10:e högsta inom EU. Cirka 26 procent av Sveriges arbetsföra ungdomar under 25 år har inget arbete att gå till. EU-snittet ligger på dryga 20 procent. Fler utbildade ungdomar väljer, alternativt tvingas utomlands för att hitta jobb. Bara i Oslo tippas runt 40 000 svenska ungdomar arbeta, främst inom serviceyrket. Senast nyheten om arbetslösa ungdomar stod Arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik för. De uppmanar arbetslösa ungdomar att söka jobb utomlands och inom kort väntas besök av representanter från flera europeiska länder som ska rekrytera utbildade ungdomar till bl.a. hotell- och restaurangyrket. Samtidigt har regeringen underlättat för arbetskraftsinvandring genom nya och generösa regler. Sedan reglerna infördes 2008 har 1000-tals personer invandrat som arbetskraft och den största gruppen jobbar idag inom just de serviceyrken som saknats för alla de ungdomar som tvingats till bl.a. Norge. Frågan allt fler ställer sig, är om inte denna arbetskraft redan finns inom landets gränser och bland alla de 1000-tals välutbildade ungdomar som söker ett arbete att gå till. Förutom de nya arbetskraftsreglerna för utländska arbetssökande, har man också infört nya regler som ska underlätta för outbildade analfabeter från Somalia och Afghanistan att komma ut på arbetsmarknaden. Inte utan skäl så undrar man över våra politikers syfte. Varför införa nya och generösa regler som lockar hit arbetskraft när vi inte ens kan ge ett arbete till alla som bor i Sverige? Varför byter vi bort välutbildade svenska ungdomar och ersätter dem med outbildade analfabeter från Afrika och Asien?

BOSTADSSITUATIONEN:

Att få äga en egen bostad, eller åtminstone få hyra en, är alla ungdomars dröm. Ett eget krypin där man får möjligheten att vara sig själv, lära sig lite om vuxenlivet, ta ansvar och utvecklas är otvivelaktigt nyttigt och välbehövligt. Idag är detta väldigt få ungdomar förunnat. Antalet ungdomar mellan 18-21 som bor hemma har ökat och utgör idag hela 54 procent och lägger man till åtta år och hamnar i åldersgruppen 18-29 så bor 25 procent av dessa kvar hos föräldrarna. Nu är ju inte bostadssituationen kritisk för alla grupper och inte ens för ungdomar. Flyktingar och t.o.m. ”ensamkommande barn” har getts förtur till många av de lediga bostäder som finns och inte bara i de mångkulturella förorterna. Navid heter en 19-årig ”ensamkommande flyktingpojke” i Eskilstuna. När han fyllde 18 riskerade han att mista platsen på asylboendet Laurus och erbjöds då en egen lägenhet av kommunen. Håll i er nu, för vi pratar om en möblerad fyrarummare strax intill hemmet. Svenska ungdomar skulle säkert jubla över en egen enrummare med möbler köpta på loppis.

Om dagens verklighet ter sig mörk, ser då morgondagens bättre ut?

PENSIONERNA:

De nya pensionsregler som regeringen Persson införde är knappast något som gynnar dagens ungdom. Ersättningen vid pension är så dålig att t.o.m. Göran Persson själv stod i TV och sa att många förmodligen inte vet hur lite pengar de nya reglerna ger. Två saker är ett måste för att nå upp till det gamla ATP-systemet, nämligen ett eget sparande utöver det generella och det som eventuella arbetsgivare betalar in plus att man också måste jobba längre upp i åldrarna. Att gå i förtidspension lär inte vara aktuellt för framtidens äldre, om man inte är politiker eller tillhör andra högavlönade grupper vill säga. Hur många ungdomar tänker på sin framtid och sin kommande pensionering? Ett fåtal om ens någon. Hur många ungdomar tar sina surt förvärvade pengar (de som har jobb) och sätter in dessa på ett långsiktigt sparande? Ett fåtal om ens någon. Hur många ungdomar känner till den usla ersättningen i pensionssystemet? Ett fåtal om ens någon. Nu kommer också EU-kommissionen med skrämmande nyheter för framtidens pensionärer. År 2048 förväntas Sveriges pensionssystem ge utbetalningar som är de näst lägsta inom hela EU-området. Bara pensionärer från Estland förväntas få ut mindre pengar. 2048 väntas pensionen uppgå till knappt 50 procent av inkomsten. Hur många av dagens ungdomar känner till detta? Ett fåtal om ens någon. Ni som känner till ÄFS vet att framtiden inte är lika mörk för de pensionärer som nyligen anlänt till Sverige.

Är det bara en förlorad svensk generation vi nu ser, eller är framtida ungdomars väg i Sverige redan stakad? Hur har det kunnat gå så här och varför tillåts det fortfarande ske? Jag är idag glad över att inte tillhöra den unga generationen, men fäller en tår över våra barn och barnbarns situation. När riksdagen nu på onsdag lär rösta igenom en ny grundlag kommer det sista spadtaget att tas till den grav som för alltid begraver det homogena Sverige vi lärt oss älska och vilken kommer att skapa ett läge som definitivt inte gynnar Kalle och Lisa.