Det skriver SvD:s Ivar Arpi på dagens ledarsida och syftar på vänsterns avsky mot väst.
Den första jämförelsen görs av Ayatollah Khomeinis fatwa mot Salman Rushdie, där yrkeskommunisten Jan Myrdahl tämligen ensam stod på barrikaden och såg Rushdies bok ”Satansverserna” som västvärldens krig mot islam. När Lars Vilks ritade sin rondellhund ställde sig vänstern, allt från kulturpersonligheter till journalister, upp och ropade unisont att Vilks gick i spetsen för västvärldens islamofobi.
Mycket av Arpis text hänvisar till Johan Lundbergs (Timbro) bok ” Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten”, där vi bl.a. får läsa om kritiken mot Sovjetunionens arbetsläger Gulag som på 50-talet avfärdades av en enad vänster. Även i modern tid har ledande vänsterpartister svårt att se om demokratin nått längre i USA än på Kuba.
En annan jämförelse vi får ta del av är Anders Behring Breiviks massmord, där spaltmeter ägnats i svensk press om hans kopplingar till olika ideologier och partier, men där Mohammed Merahs massmord av judiska barn i franska Toulouse gick närmast obevakat förbi. I det sistnämnda fallet nämns den hårfagre Göran Greider som på tidstypiskt vänstermanér ansåg Merah vara ett offer för det västerländska klassamhället och den utbredda främlingsfientligheten. Hur detta nu kan vara en ursäkt för att mörda oskyldiga barn?
Arpi skriver mycket tänkvärt om hur extremism och våld från vänsterkanten ursäktas och knappt nämns i debatten, vilket också kan sägas om den religiösa extremism vi läser om från olika delar av världen. Arpi hänvisar till Johan Lundbergs bok och pekar på att vänsterextremismen och islamismen gjort gemensam sak och där kopplingar mellan olika extrema rörelser och organisationer visar att vänstern och islam har mycket gemensamt.
De sista orden i denna mycket läsvärda ledare säger en hel del:
”I dag är det även neofundamentalistisk islamism som ursäktas. De islamistiska terroristerna riktar ett anklagande finger mot västvärlden: ”Detta är straffet för era synder!” Och kulturvänstern sväljer beredvilligt skulden. Offren för terrorn framställs som förtryckarna, och gärningsmännen som offren”.
Källa: SvD