Av Pettersson
1978-1979 skedde den iranska revolutionen. Shahen av Iran Mohammad Reza Pahlavi som tagit makten i den så kallade vita revolutionen 1961 störtades.
Shanen gjorde mycket bra, han införde en landreform, ordnade så en majoritet av befolkningen blev läs och skrivkunnig samt gav kvinnorna rösträtt. Iranierna hade en gynnsam ekonomisk och kulturell utveckling men shanen genomförde inga demokratiska reformer, tvärtom han införde 1975 en enpartistat med Rastakhizpartiet (Renässans) som förespråkade monarki och paniranism. Underrättelsetjänsten SAVAK blev brutalare, förföljde och tystade oliktänkande.
Missnöjet spred sig bland vänsterorienterade, demokratiska och islamistiska grupper i hela landet. Armén slog ner flera demonstrationer, vilket fördjupade krisen. När shahen sedan öppnade sig för dialog med oppositionen uppfattades han som svag och förloppet slutade i en landsomfattande revolution.
Revolutionen bestod av socialister, liberaler och islamister tillsammans. Breda folklager gick ut i öppen kamp mot Shahen och hans styre. De förde fram demokratiska krav som att politiska fångar skulle friges, krav på ny konstitution med fria val och parlamentarism, fri- och rättigheter som t.ex. yttrandefrihet, organisationsfrihet, men den kämpade samtidigt för krav på förbättringar av den sociala och ekonomiska situationen.
Målet var något diffust eftersom exempelvis medelklassen och liberalerna ville ha en konstitutionell monarki efter svensk modell medan islamister och socialister ville införa republik, i islamisternas fall en islamsk republik.
Så småningom föll denna allians samman, hizbollah (Guds parti) tog mer och mer makt genom att förbjuda andra partier ett efter ett och förföljelser följde av oliktänkande. Genom taktiska drag från islamisterna blev den nya konstitutionen en seger för de ultrareligiösa islamisterna och Khomeini utsågs till s.k. rahbar, Revolutionens ledare. Förföljelserna mot oliktänkande, monarkister, liberaler och socialister, var snart i full gång och Irans begravningsplatser fylldes till brädden. Det talades om 100 000 avrättade men ingen vet hur många de var. Det vi vet är att revolutionen inte var islamistiskt men islamisterna tog makten genom lögner (Taqiyyah) och genom att vara välorganiserade. Det vi vet är också att mer än sex miljoner iranier tvingats lämna landet pga. förtrycket och att de sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av revolutionen har varit förödande för landet.
– Detta bara som ett litet apropå om vad som kan hända i de arabiska länderna där den arabiska våren håller på att övergå i ett islamistiskt helvete på grund av naiva politiker som inget har lärt sig av historien utan tror på det islamisterna säger.