På Internet finns en videoinspelning där islamister hotar med att spränga tyska riksdagen med förbundskansler Angela Merkel mitt på arbetsdagen. Extremisternas andra mål är USA:s president Barack Obama.
Efter ”arabvåren” kommer den ”europeiska sommaren” lovar terroristernas företrädare Abu Azzam. – Vi vill Obamas och Merkels död. Enligt vissa uppgifter, bodde brottslingen tidigare i Tyskland.
Minst fem pornografiska webbplatser är bland Egyptens 100 mest besökta online-destinationer i år, enligt Alexa.com som spårar trafikmönster på internet globalt.
Statistiken kan vara viktig eftersom egyptiska webbsurfare snart kan komma att censureras. Egyptens riksåklagare har av regeringens ministerier för yttre och inre telekommunikation bestämt att från förra veckan börja tillämpa ett förbud mot online-porr.
De fem mest besökta porrsajter i Egypten ligger på nummer 15, 23, 29, 67, 83 bland de 100 mest besökta.
Likaså finns det sju pornografiska webbplatser i Tunisien som visas bland de 100 mest besökta, de kommer på plats nummer 14, 16 och 20 samt 49 60 och 93 och 97.
I Libanon finns det fem porrsajter på topp 100-listan, de placeras på nummer 33, 34, 45, 52 och 58.
Pornografi är inte tillåtet i den arabiska-muslimska världen, men i Egypten och i några andra länder har staten tidigare sett mellan fingrarna med detta.
I Saudiarabien och Kuwait, visas ingen porr, där är censuren hårt liksom i många adra länder i området.
Av Olli Rein
Sydsvenskan blev tredje tidningshus som inom en månad aviserade dramatiska personalminskningar. Mediesamhället håller på att vändas upp och ner.
När Sydsvenskan i går aviserade nedskärning med 80 av tidningens 370 tjänster fram till 2013 markerade det vad som kan bli ihågkommet som pressens svarta oktober 2011. I slutet av september hade Schibstedkoncernen chockat med minskningar med 80 tjänster på Aftonbladet och ett dussin på Svenska Dagbladet. Samma vecka tillkännagav Expressen nedskärningar på ett tjugotal tjänster.
Hösten 2011 kan gå till historien som en ny nivå av allvar i pressens krisepok. Egentligen är krisen i sig ingen nyhet. Dagspressens samlade upplaga har sjunkit från 4,6 miljoner exemplar 1980 till 3,6 miljoner 2009. Branschen har tappat en femtedel av medarbetarna sedan år 2000.
Trots det har många värjt sig mot föreställningen av en bransch i ohejdbar tillbakagång. Recepten har varierat: ökat samtal med publiken, försäljning av DVD-filmer, viktklubb och bilagor. Journalistikens framtida finansiering förläggs allt oftare utanför själva journalistiken.
I landsorten sparas genom att slå samman tidningar till större enheter, där man delar på resurserna. I september förklarade Mittmedie-koncernen 100 miljoner ska sparas för att upprätthålla vinsterna. Och branschens vinster har faktiskt varit hyfsat stabila under decennier, med rationaliseringar. Samt prishöjningar: I fasta priser har årsprenumerationerna blivit fyra gånger dyrare under senaste halvseklet.
Det har upprätthållit lönsamheten, men också fostrat de unga läsarna att inte prenumerera. Och varför skulle de? Under hösten har både Svenskan och DN gjort sina gratis nätsajter alltmer professionella, lättillgängliga och översiktliga.
Tidningarna har själva gjort sitt för att måla upp bilden av fortsatta framgångar, inte minst via de regelbundna Orvestomätningarna av läsarräckvidd. Så sent som den 28 oktober jublade Expressen, med bild på en lycklig redaktion, under rubriken ”Nu är vi störst och bäst”. Skälet var att branschens organ Medievärlden utnämnt Expressen till årets redaktion bara några dagar innan Orvestosiffrorna också kunde visa att tidningen var Sveriges mest lästa på söndagar.
Hur många av svenska folket som tror på bilden av ständiga pressframgångar är oklart. Mer klart är att allt färre prenumererar. Den stora boven är framför allt internets färskare och bredare gratisutbud av journalistik. Tidningarna vill nå en stor publik även på sina nyhetssajter, där viljan att betala för journalistiken är obefintlig. Samtidigt har annonsörerna strömmat till alternativa kanaler, som internet och TV. Och till de gratisutdelade lokaltidningarna, som går oförskämt bra.
Men den klassiska dagspressens affärsmodell med finansiering av både läsare och annonsörer faller alltså ihop inför våra ögon. Och nu tycks det stora allvaret vara här. Det är rimligt att anta att Bonniersfären redan ruvar på hur de ska integrera eller slå ihop DN och Sydsvenskan utan att skåningarna känner sig koloniserade, och utan att den attraktiva lokala prägeln förändras.
Nätutgåvorna där läsandet ökar, står bara för 5-6 procent av annonsintäkterna. Därför pekar mycket på att vägen mot bibehållen lönsamhet går i att behålla attraktionskraften hos de trogna, äldre prenumeranterna. De krympande pappersupplagorna förblir affärsmodellens kärna.
Med pressens kris följer en kris för journalistrollen. Inte för journalistiken i sig – för behovet av nyheter, analyser, kritik, underhållning, samhällsgranskningar, urval, metoder för att skilja rykten från fakta och förmågan att ge en attraktiv presentation – den är sig lik. Men det blir allt svårare att ta betalt för anrättningen, och dessutom finns ett utbud av kvalificerade röster på nätet. Journalisternas tidigare monopol på berättelser om samtiden har försvunnit – medievärlden vänds långsamt men obevekligt upp och ner.
Malmö kommer rimligen att ha Sydsvenskan i flera decennier. Kanske så småningom som edition av DN, som gratistidning eller som smal elittidning några dagar i veckan.
Om framtiden kan man inte säkert spå. Men vi har nu tillräckligt med erfarenhet för att kunna se vart det pekar – mot ett samhälle med allt färre betalda journalister och med ett ymnigt utbud av gratis kunskap och journalistik från allsköns källor.
Det behöver inte bli dåligt för demokratin eller journalistiken – i en bred mening. Men det är uselt för den traditionella dagspressen.
Så tråkigt då, säger Olli.
Av Pettersson
I svallvågorna av de fruktansvärda terroristdåden i Norge diskuteras på fullt allvar att begränsa möjligheterna att kommentera i tidningarnas nätdebatter. En del tidningar har till och med gått så långt att de tagit bort möjligheten helt. Anledningen säjs vara att sådana människor som Anders Behring Breivik uppmuntrades av språkbruket på tidningarnas insändarsidor.
Terrorister har alltid funnits, överallt. Att skylla på bloggar och nätdebatter är bara löjligt. Röda Armé Fraktionen, den så kallade Baader-Meinhofligan mördade 35 personer i vänsterextremistiska terrorangrepp under 1960 och 1970-talet, Röda Brigaderma, ETA, IRA med flera är terrorgrupper som av olika skäl mördat 100-tals människor i Europa långt innan Internet och nätdebatter var uppfunnet.
Informationssamhället och öppenheten är demokratins hörnpelare. Visserligen kan Internet missbrukas men det kan och görs andra media också. Internet hjälper befolkningen i länder med censur och vi ska inte för ett ögonblick glömma att gammelmedia lever på att sälja annonser och tidningar så de talar i egen sak av ekonomiska skäl när de motarbetar nätets aktivister på hemmaplan men uppmuntrar dem Mellanöstern och Kina. Glöm heller aldrig att media gått från att rapportera nyheter till att för medla de åsikter PK tycker är de rätta.
Jag har skriftliga belägg för att tidningsledningar satt i möten med etablerade politiker innan valet 2010 där de diskuterades hur Sverigedemokraterna skulle få minsta möjliga utrymme i debatten. OBS. Politiker för de etablerade partierna gör upp med den ”fria” pressen hur Sverigedemokraterna ska få minsta möjliga utrymme i media. Närmare valfusk och censur går knappast att komma.
Innan PK börjar prata om begränsningar av språkbruket bör de börja med att sanningsenligt rapportera om Sverigedemokraternas politik, att rapportera om invandrare på samma sätt som de rapporterar om svenskar, att tala om vad invandringen kostar eller om den som de påstår går med vinst ─ visa det.
När PK slutar smutskasta, diskriminera och censurera oliktänkande och börjar rapportera korrekt och allsidigt, då men först då ska jag se över mitt språkbruk.
PK om några bör veta att det är farligt att strypa debatten. De försvarar en öppen debatt och Internet på alla platser utom i Sverige. Det är nog så enkelt så de skiter i demokratin och tänker på lösnummer och annonsförsäljning.
─ Pettersson anser för övrigt att om vi ska skylla Anders Behring Breiviks fruktansvärda handlingar på någon annan än Breivik själv så bord PK vänta bort blicken från bloggare och nätdebattörer till dem som förskönar massinvandringen och döljer dess negativa konsekvenser.
