Avskaffa gräddfilen för invandrare

Felaktig utgångspunkt. Med fortsatt massinvandring kan utanförskapet inte raderas. Regeringen har misslyckats med sin integrationspolitik. Lösningen ligger i en förändrad invandringspolitik och en offensiv jobbskapande politik för alla, skriver Sverige­demokraternas partiledare Jimmie Åkesson idag på DN-Debatt.

Vi kommer aldrig att köpa den felaktiga utgångspunkten om att det går att bedriva fortsatt massinvandringspolitik och samtidigt utradera utanförskapet. Ingen integrations­politik i världen kan fungera under nuvarande förhållanden. Den viktigaste åtgärden för att kunna vända segregationstrenden är att kraftigt minska invandringen.

Samtidigt ska det sägas att vi inte har varit tillräckligt tydliga med hur våra andra förslag kan minska utanförskapet. Vi har, precis som vi reflekterar över i partiets kommunikationsplan, varit alltför dåliga på att lyfta fram de mjuka aspekterna av vår politik. Sverigedemokraterna är det enda parti som kan erbjuda kraftfulla åtgärder för att begränsa utanförskapet men vi tänker inte låtsas som att vi har en quick-fix. Det kommer att ta lång tid att reda ut de problem som skapats av denna och tidigare regeringar.

Med invandringspolitiken är det som om de sju övriga partierna i riksdagen agerat utifrån att den ena handen inte vet vad den andra gör. Å ena sidan försöker man lösa problem inom bostadspolitiken, å andra sidan tar man inte hänsyn till att man under 2012–2013 tänker ta emot fler än 200.000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder – sannolikt närmare 200.000 fler än vad samhället i dag klarar av.

Jimmie Åkesson slår fast att Sverige sänder ut helt fel signaler genom att dela ut svenska pass till människor som inte kan ett ord svenska och låta skattebetalarna subventionera invandrarnas lån, till en kostnad av flera miljarder kronor.

”Vad Sverige behöver är inte mer av bidragsjobb, vuxendagis och andra särlösningar utan vad som krävs för att bekämpa utanförskapet är en ansvarsfull invandringspolitik, en effektiv arbetsmarknadspolitik, en ändamålsenlig utbildningspolitik och tydliga krav från samhällets sida”, skriver Jimmie Åkesson.

-Pettersson säger att Åkesson har delvis rätt men vad Sverige framförallt behöver är färre invandrare och framförallt färre invandrare från Mena-länderna…

Diskriminering förklarar inte utanförskapet

Av Pettersson

Samhällsekonom: Det är dags att slå hål på myten om att Sveriges integrationsproblem beror på diskriminerande arbetsgivare. Vid en internationell jämförelse framgår det att det stora utanförskapet bland utrikes födda har andra orsaker.

Sverige är sämre på integration än många andra länder. Skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är hela 13,8 procentenheter. Det gör att Sverige framstår som ett av de sämsta länderna, om man jämför med övriga OECD-länder. I Kanada är till exempel skillnaden mellan utrikes och inrikes födda endast 3,6 procentenheter.

Utanförskap är ett allvarligt samhällsproblem. Långvarigt utanförskap och bidragsberoende leder till lägre livsinkomster vilket tar sig olika uttryck i till exempel en sämre bostadskarriär, lägre pensioner och svårigheter att fungera som en förebild för den uppväxande generationen. För att minska utanförskapet är det centralt att ha rätt beskrivning av problembilden för att kunna vidta rätt åtgärder.

En oerhört vanlig myt är att utlandsföddas låga sysselsättningsgrad beror på att de diskrimineras av arbetsgivarna. Det påstås av politiker från höger till vänster, och av myndighetschefer och forskare, även på högsta nivå. För att bara ta två exempel: Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svanqvist menade att utrikesföddas jobbchanser var begränsade eftersom ”Det är svårt även för dem som har akademisk bakgrund och det beror på rädslan för det okända. Vi måste erkänna våra problem med diskriminering.” (DN 4/5). Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet, menar att ”Stora utbildningsinsatser för att stärka svenska språket bland utrikesfödda spelar helt enkelt en mindre roll när invandrare märker att det inte alls är språket utan namn och hudfärg som avgör om hon eller han får jobb eller lägenhetskontrakt.” (Newsmill 11/4 2011). I bägge fallen är tesen att utrikesfödda utestängs från arbetsmarknaden på grund av diskriminerande arbetsgivare som lider av främlingsrädsla.

-Pettersson har alltid sagt att arbetsgivarna struntar i vad folk heter eller var de kommer ifrån. Det som gäller är att invandrarna kan sitt jobb, kan språket och att de går att samarbeta och umgås med…det är dags att ställa krav. Lär er språket på två år annars blir det inget uppehållstillstånd eller liknande.

Läs resten av  Jenny von Bahrs krönika om Integrationspolitiken HÄR